2017 - Holmiensis 4

N a t i o n e n
Toppmötet
Annika Hökerberg är Stockholms nations
första kvinnliga Förste kurator. Hon satt läsåret
1966/1967. Jag fick möjligheten att göra en kort
intervju med henne tidigare i år där hon berättade
om hur det var då.
VAD FICK DIG ATT SÖKA POSTEN
SOM FÖRSTE KURATOR?
Jag sökte inte utan det var en valberedning
som nominerade kandidater.
Den hade tre förslag där jag var det
ena. Jag hade aldrig tänkt på att
bli kurator innan men blev väldigt
glad när jag fick nomineringen och
sedan blev vald. Det kändes även
lite extra speciellt att bli den första
kvinnliga Förste kuratorn. Vi hade
haft kvinnliga Andre kuratorer innan
men ingen 1Q. Jag vet egentligen inte
varför men det var ungefär lika många
män som kvinnor som var engagerade
redan då.
HUR VAR DET ATT SITTA I KURA-
TELET PÅ 60-TALET?
Det året jag satt var det väldigt
annorlunda jämfört med andra år
eftersom vi flyttade från nationen
för att kunna restaurera gamla huset
samt bygga det nya. Året präglades
av oro över att få ihop pengarna till
byggandet. När vi började saknades
över 350 000 kronor. Vi huserade i en
våning på Smedsgränd vilket var lite
problematiskt många gånger, speciellt
vid gasquer. Men det löste sig ofta bra,
bland annat fick vi ha vår vårbal på
Göteborgs nation som då hunnit flytta
från Drottninggatan till S:t Larsgatan.
Annars var arbetet ganska likt skulle
jag tro, men allt var i något mindre
skala. Jag ledde sammanträden, förberedde
landskap, såg över budgeten och
skrev in nya medlemmar. Såg till att
verksamheten rullade på helt enkelt.
Och sen förekom en del fester såklart
då 1Q alltid höll tal.
14
UPPLEVDE DU ATT DU BLEV DISKRI-
MINERAD NÅGON GÅNG UNDER
DITT ÅR SOM 1Q FÖR ATT DU VAR
KVINNA?
Inte på Stockholms nation, där var
det väldigt i tiden med en kvinnlig
1Q. Under mitt år som Förste kurator
invaldes två kvinnor och två män
som hedersledamöter: Elise Ottesen-Jensen,
norsk-svensk sexualupplysare
och journalist, Elisabeth
Söderström, hovsångerska, Jonas
Nordenson, chef för Sveriges allmänna
exportförening och Jan-Olof Olsson,
journalist och författare. På den
tiden installerades alla hedersledamöter
under Majmiddagen. Så är det
tydligen inte idag.
VAD VAR ROLIGAST MED ATT VARA
KURATOR?
Kamratskapen och atmosfären helt
klart. Jag har fortfarande bra kontakt
med många från Uppsala och det var
ett väldigt roligt år.
SKULLE DU SÄGA ATT DU TAGIT
MED DIG NÅGOT FRÅN DIN TID SOM
KURATOR?
Det är en otroligt bra erfarenhet att ha
sen när man kommer ut i arbetslivet.
Man får även väldigt många kontakter,
inte enbart från Stockholms nation
utan hela Uppsalas studentliv. Jag
rekommenderar verkligen alla att
söka. Det är oerhört lärorikt och är
enbart en fördel när man kommer ut i
arbetslivet.
Text: Fredrika Lundh
Holmiensis från februari 1967.