2017 - Holmiensis 4

N a t i o n e n
många år i Genève. Jag behöll emellertid hela tiden anknytningen
till Uppsala universitet genom att den forskargrupp
som jag tillhörde och sedan kom att leda bestod av forskare
vid universitetet. 1998 utnämndes jag till lärostolsprofessor i
elementarpartikelfysik i Uppsala.
Som forskare i experimentell partikelfysik kom jag att särskilt
intressera mig för utveckling av nya instrument och detektorer
för att möjliggöra observation och mätning av nya fenomen.
Min doktorsavhandling 1972 byggde på mätningar utförda
med en ny s.k. kärnrekylspektrometer, en teknik som jag kom
att vidareutveckla med ryska forskare under drygt ett år som
ryska vetenskapsakademins gäst i Leningrad 1973 och sedan
tillämpade vid CERN då den nya Super Proton Synchrotron
(SPS) när den startades upp 1976. Frågan gällde bl.a. att
utreda experimentellt om kausalitetsprincipen gäller även vid
subatomärt små avstånd.
När CERN 1979 beslutat att påbörja bygget av en ny accelerator,
Large Electron Positron Collider (LEP), föreslog jag
med kollegor utvecklingen av en ny detektionsmetod för
identifiering av elementarpartiklar, som jag döpte till RICH
för ’Ring Imaging Cherenkov Counters’. Denna experimentella
metod kom att utgöra det huvudsakliga motivet för en
av experimentuppställningarna ’Detector for Lepton, Photon
and Hadron Identification’ (DELPHI) vid LEP, vilken kom
att var vara i drift under hela 1990-talet. Redan då letade vi
efter Higgs-bosonen, som är en elektriskt neutral elementarpartikel.
Vissa nya teorier, bortom den s.k. Standarmodellen
för elementarpartiklar, som kallas Supersymmetriska teorier,
förutsäger existensen även av elektriskt laddade Higgs-bosoner.
RICH-detektorn var särskilt lämpad att söka efter
sådana laddade Higgs-bosoner och vi startade vårt första
försök att detektera sådana under 1990-talet. Sedan dess organiserar
vi på Gustavianum i Uppsala vartannat år en internationell
’Charged Higgs’ konferens.
DELPHI-experimentet avslutades 2001 utan att vi
kunnat finna några laddade Higgs-bosoner. Sökandet efter
den neutrala Higgsbosonen kröntes med framgång vid
CERNs nuvarande accelerator Large Hadron Collider
(LHC) 2012 och belönades 2013 med Nobelpriset medan
sökandet efter laddade Higgs pågår än idag. Efter 2001
monterades DELPHI-uppställningen ner och en del av den,
en uppsättning speglar, som tillverkats på min beställning
vid Bofors Aerotronics AB på Lidingö och använts under
10 år i DELPHI vid LEP för att fokusera Cherenkov-ljus i
RICH-detektorn, finns sedan dess uppställd vid Siegbahnsalen
på Ångströmlaboratoriet.
CERNs nuvarande stora accelerator, Large Hadron
Collider (LHC), började planeras redan på 1980-talet och
togs i bruk 2009. Min forskargrupp deltog i utvecklingen och
uppbygganden av en SemiConductor Tracker (SCT) att ingå
i en experimentuppställning ’A Toroidal LHC Apparatus’
(ATLAS) för att med mycket hög precision mäta spåren av de
100-tals partiklar som bildas vid varje proton-proton-kollision
i LHC. Experimentuppställningen ATLAS var en av de två
vid LHC med vilken den neutrala Higgs-bosonen upptäcktes
2012.
Mitt engagemang i acceleratorbaserad forskning fick
mig att tillsammans med två CERN-kollegor 1997 föreslå att
ett internationellt acceleratorlaboratorium SESAME skulle
inrättas i Mellanöstern under UNESCOS beskydd som ett
fredsprojekt, på samma sätt som CERN inrättades 1954 under
UNESCOs beskydd som ett fredsprojekt efter två förödande
världskrig i Europa. Uppbygganden av SESAME-synkrotronen,
som är en synkrotronljuskälla, påbörjades några år
senare i Allan i Jordanien och stod klar att användas för
19