Sensus historia – Med historien mot framtiden

förstår att de andra har ett annat perspektiv. De får ny kunskap, och vill kanske
efter en stund omformulera sig? Då händer det saker. De ändrar perspektiv.
När de sedan går ut ur rummet genom dörrarna kommer de tillbaka in i
sina ursprungliga sammanhang, men är förändrade!
Det är nu det blir spännande när de tar med sig den kraft de fått i rummet
in i andra sammanhang. De tar med sig de nya perspektiv de fått i mötet
med andra, och kan börja förändra sin omgivning.
Det här är vårt demokratiska uppdrag i folkbildningen. Jag riktigt ryser
när jag tänker på att vi faktiskt kan få till förändringar…
Ibland är de inte alltid så mätbara som vi kan önska. Man kan ju bara gå
till sig själv: det är inte enkelt att säga när en särskild utveckling har skett
och vad den haft för betydelse.
Vår uppgift är att stå strax bakom människorna och med hjälp av folkbildningens
metoder stödja dem i att växa och göra sina val, för sig själva,
för andra och för samhället i stort. Sen får vi bara lita på att något gott kan
hända.
Ingen var opåverkad
Jag har sett konkreta exempel på när detta verkligen sker. Vi har haft studiecirklar
om hur de som bor på äldreboende ska få det bättre. Det var många
grupper som diskuterade och tog fram material och satte ihop en hel rapport
som i våras kunde presenteras på en konferens med politiker. Det var en
enorm kraft i rummet och jag tror inte att någon av politikerna gick opåverkad
därifrån.
Jag tänker också på ett konstprojekt där samtida konstnärer fick i uppdrag
att skapa någonting nytt utifrån temat ’Fyren’. Vi hade ett vernissage
med konstnären Mikael Åberg som gjort en skulptur av ett barn som satt
framför kyrkan och tittade ner i en vattenpuss. Oj, vad det väckte frågor!
Det blev ett oerhört spännande möte mellan publiken och konstverket. Man
riktigt såg hur perspektiven förändrades.
Men det finns också mer känsliga exempel. Som i den lilla inlandsorten
Vindeln där Svenska kyrkan arbetade för att få till en dialog mellan renskötande
samer och skogsbrukare. En dialog mellan olika näringar som är
svår att få till stånd. Där bidrog vi med en särskild metod som vi kallar
vuxendialog.
Jag träffade en person som hade bott bara ett år i Sverige. Han tyckte att
det som utmärkte Sverige var att här är man inte bara individ, utan också
medborgare. Och han sa att det vi gör i Sensus är att få människor att bli
medborgare – att vilja ta ansvar för och påverka samhället.
Då förstår man hur superviktig folkbildningen är!”
23