Sensus historia – Med historien mot framtiden

Övergången gick smidigt. Redan i maj var processen klar och fusionen en
verklighet. Inga anställda behövde sägas upp.
Folkrörelse-crossover
Sensus hade på kort tid blivit ett starkt förbund med en ny tydlig profil och
var berett att ta nya djärva steg. Möjligheten lät inte vänta på sig.
På TBVs förbundsstämma i april 2004 meddelade medlemsförbunden att
de beslutat att avveckla sitt studieförbund. De fackförbund inom TCO som
var medlemmar hade under många år kämpat med att få ordning på TBVs
ekonomi. Parallellt med detta hade de flesta fackförbund sedan länge tagit
tillbaka merparten av den fackliga utbildningen till sina egna organisationer.
– Någon retades med mig då och sa ”ska vi inte gå ihop med TBV också?”,
berättar Mats Bernerstedt.
Men Mats såg det som en möjlighet. Efter att ha förankrat idén med förbundsstyrelse
och regionchefer ringde han TBVs rektor Mats Spånberg. Det
visade sig att många studieförbund och några utbildningsföretag hade hört
av sig till honom. Men alla ville bara ha vissa bitar. Sensus var beredd att ta
över allt, inklusive personalen. TBV högg direkt.
Redan i början av juli presenterades en gemensam vision om det nya
studieförbundet. Fanns det då inga ideologiska problem? Mats Bernerstedt
skakar på huvudet:
– Vi formade en gemensam värdegrund som togs väl emot. Även den
”kristna värdegrunden” accepterades. Vi förklarade att detta främst handlar
om ett försvar av mänskliga rättigheter och mänsklig värdighet samt
en kompetens att arbeta i den kyrkliga miljön. Vi kallade det hela för en
folkrörelse-crossover. Jag tror många gillade att det äntligen fanns ett
nytänkande i studieförbundsvärlden, men vi mötte också misstänksamhet,
inte minst från ABF som hade svårt att acceptera att fackförbund och kyrka
skulle samsas under samma tak.
Ibn Rushd blev varumärkesbyggande
KFUK-KFUMs studieförbund hade haft kontakter med muslimska organisationer
som var intresserade av att bilda ett eget studieförbund. Detta arbete
fortsatte i Sensus och ett samarbetsavtal tecknades 2002 mellan de muslimska
organisationerna och Sensus.
Under denna tid var fördelningen av statsbidraget till studieförbunden
helt låst. Varje studieförbund hade en andel som var svår att förändra. Att
både öka den egna verksamheten och rymma en ny verksamhet som förväntades
öka Sensus volym med 25 procent skulle drabba ekonomin hårt.
Därför försökte Sensus påverka bidragssystemet. Samarbetet med Ibn
Rushd användes som en kil in i systemet för att visa att det var orimligt att
ha kvar fördelningsmodellen. Det låg ju helt i linje med folkbildningens
syfte att nå ut till nya grupper. Då skulle väl inte bidragssystemet motverka
55