summary - Svenska litteratursällskapet i Finland rf.

INLEDNING
Vid utgivandet av Del V, 1 av Finlands svenska folkdiktning, den äldre folkvisan,
behandlade jag inledningsvis Svenska litteratursällskapets folkloristiska insamlingsarbete, såsom
jag påpekat i förordet här ovan. Därvid berörde jag dock huvudsakligen endast folkvisan och den
vokala folkmusiken. Den instrumentala musiktraditionen och dess tillvaratagande föll utom ramen
den gången. Nu, då föreliggande utgåva omfattar uteslutande folklig instrumentalmusik och då
spelmansmusiken i så hög grad upptagit mitt intresse, finner jag det påkallat att med några ord
beröra insamlingsarbetet på detta område och mitt deltagande i detsamma. Dessa glimtar kunna
tjäna som introduktion till skildringen av den finländska spelmansmusikens allmänna bakgrund. De
äro så mycket mera motiverade som jag i det följande ofta kommer att åberopa egna erfarenheter
och rön.
Spelmansmusiken, dansmelodier, marscher m.m., hade under 1800-talet insamlats i ett
jämförelsevis ringa antal i vårt land. Detta berodde troligen i främsta rummet därpå, att
upptecknandet av melodier kräver speciella kvalifikationer, vilka icke alltid voro förhanden hos
upptecknarna. Bland J. O. I. Ranckens folkloristiska medarbetare var J. E. Wefvar den flitigaste och
tillförde samlingarna det rikaste materialet. Men Wefvar hade svårt med melodierna och var
tvungen att använda den icke alltid fullt tillförlitliga metoden att lära sig melodierna efter gehör och
anförtro upptecknandet åt någon notkunnig medarbetare, såsom även flera andra samlare gjorde.
Den skickligaste bland Wefvars musikaliska medarbetare var länsmannen i Replot O. R. Sjöberg.1 1
Denne står därför för en stor del av musikuppteckningarna i de Ranckenska samlingarna. Emellertid
hade dessa omgångar till följd att Rancken med sina samlingar intill 1890-talets ingång kunde
införliva endast ett tiotal dansmelodier.
Samma svårigheter med melodierna förelågo för Nyländska avdelningens stipendiater.
Avdelningens uppteckningar av dansmelodier, publicerade i h. Vb av sammelverket »Nyland»
uppgå till endast 84 nummer, ett obetydligt antal i jämförelse med de i h. 3 och 5a av samma verk
ingående vismelodierna och sånglekarna, tillsammans ca 500 nummer.
Den instrumentala folkmusiken intog inte heller något avsevärt rum i de folkloristiska
samlingar, som tillfördes Svenska litteratursällskapet under de första årtiondena av sällskapets
verksamhet. Den enda större samlingen dansmelodier (121 nummer), insändes 1889 av
1 Se närmare härom Ranckens förteckning II, s. 64, samt K. Rob. W. Wikman, J. O. I. Ranckens folkloristiska
handskriftssamlingar, S.L.S.:s Folkloristiska och etnografiska studier IV, s. 229 ff .
15