summary - Svenska litteratursällskapet i Finland rf.

fängslande nog genom artens sällsynthet – så voro melodierna omväxlande. Spelmannen satte här
liksom annorstädes en ära i att föredra en rik repertoar.
De färgrika dräkterna gåvo ungdomsskaran ökad charm. Också dräktskicket var en nyhet
för mig. Jag befann mig för första gången i en trakt av Svenskfinland, där de gamla sockendräkterna
voro i bruk i helg och söcken. Jag minnes min häpnad och beundran, när värdinnan i gården där jag
bodde förde mig upp i »klädloftet», där olika persedlar i granna och dämpade färger hängde tätt
längs väggarna i större antal än jag mäktade räkna: helgdagsdräkter, dräkter för särskilda högtider,
för glädje, för sorg, för olika åldrar o.s.v. Intrycket av detta dräktöverflöd, denna färgrikedom, den
skicklighet och den flit, som »klädloftets» dyrbarheter bar vittne om, blev outplånligt: det gav
pådrivande impulser i Brages dräktverksamhet, som började ett par år senare, och det
återupplivades med förnyad styrka genom den sockendräktsklädda Tjöck-körens närvaro vid sångoch
musikfesten i Helsingfors 1907.
Lappbrudskalas. Om »lappbrudskalasen» finnas uppgifter från flere socknar i Österbotten
(KH, KN, MA, SÅ, ÖV). Ett sådant kalas i Korsnäs skildras på följande sätt: någon fattig flicka
vidtalades att vara »lappbrud» och dansstuga anskaffades. Bruden var i huvudsak klädd som riktiga
brudar som av prästen vigdes i kyrkan. Brudkronor med skallermässing och annan utstyrsel
förekom men ingen brudgum. Vid dans med bruden betalades 25 penni. Medan bruden vilade sig
dansades »trinddanser» (polskor). Förtjänsten kunde bli 200-250 mark, »piglön för ett helt år»
tillägger meddelaren (K. A. Pellfolk). »Lappbrudskalasen» höllos tjugondedag jul (då Knut
dansades ut) eller på fastlagstisdagen. Ibland förenades de med slädparti. Den flicka som åtog sig att
vara »lappbrud» riskerade att bli föremål för en straffpredikan av prästen vid läsförhöret. En gång
inträffade det i kyrkbyn i Korsnäs att en flicka hade åtagit sig att bli »lappbrud», men prästen
inskred med förbud att komma till skriftskolan följande vår. I en tryckt skildring av ett
»lappbrudskalas» i Närpes på fettisdagen berättar Märta Rosenberg (Budkavlen 1927), att
brudskaran, som skulle följa bruden i slädpartiet, var klädd i granna färger, »så att hela följet skulle
lysa på långt håll, när det kom farande längs vägen. Slädar och hästar voro även smyckade med
bjällror och klockor, så att de hördes på långt avstånd. I teten red en hurtig pojke, utklädd även han.
--- Så kom spelmannen, som blåste på klarinetten, därefter bruden själv allena i en släde och
efter henne den övriga skaran, vilken ibland utgjorde ända upp till tjugu hästar. Så åkte de från by
till by. Vägarna där de foro fram voro kantade av nyfikna åskådare. Som avslutning på kalaset
brukade hela skaran samlas i någon stor bondgård för att dansa. De pojkar, som då önskade en
svängom med bruden, hade att till henne betala pengar, och så tråddes dansen i den ordning de
betalt. På så sätt kunde en brud förtjäna en rätt så ansenlig summa, ibland ända upp till femton mark
eller så».
49