Våga Jul 2019

Ätandet är en identitetsfråga. Maten
definierar oss. Att komma samman
och äta stärker banden mellan
oss. Maten blir det kitt som håller
ihop oss. Inåt och utåt. Därför är
högtidernas festmat så viktig.
AV GÖRAN TONSTRÖM
JAG KANSKE inte tar av alla rätter på julbordet eller doppar alla
sju kaksorterna, men de ska finnas där på plats som de alltid har
gjort. Vad och hur vi äter är en fråga om tid och tradition och den
letar sig långt, långt tillbaka, till grottan där våra förfäder satt
med rötter, nötter och köttben.
När Kalle Anka är slut för den här gången och maten dukas
fram på julbordet och är exakt densamma som förra julen och
julen före den, uppfyller vi inte bara en förväntan utan utför
också en ritual som är nödvändig för att definiera vem och vilka
vi är. Och vilka vi vill vara.
En ritual, enligt encyklopedin ”en social praktik och handling
med symbolisk betydelse, som i viss utsträckning är
avskild från den konkreta vardagen genom sitt uttryck att vara
stiliserat och formaliserat, ett repetitivt kollektivt beteendemönster.”
Alltså en handling vi utför vid en bestämd tidpunkt och på
ett bestämt sätt varje gång. Något vi gör just precis den dagen
vartenda år.
I riten är maten en synnerligen viktig sammanhållare.
Antagligen den viktigaste. För
vi äter inte för att överleva. Vi äter för att
leva.
Det finns massor av olika knep för att
skapa sig en identitet. Men kanske är
maten den viktigaste ingrediensen för
att hitta den rätta karaktären.
FÖR MAT är makt. Fråga vilken tvååring
som helst som just upptäckt
styrkan i att bita ihop och säga ”nej!”
när skeden pockar på. Reaktionen från
omgivningen blir oftast större än den lille
gynnaren någonsin vågat hoppas på. Plötsligt
har han fått ett synnerligen kraftfullt verktyg i att
använda sig av i uppbyggandet av ett jag: Insikten att
mat = makt.
”Vi människor väljer inte mat efter dess relativa
ätbarhet eller ens efter dess smak, utan efter dess kulturella
och sociala värdeladdning”, konstaterar måltidsforskaren
och etnologen Richard Tellström i sin bok Hunger
och törst. Svensk måltidshistoria (Forum, 2015).
Ett av de tydligaste exemplen är en modern ritual: fredagsmyset.
Man kan ställa sig i vilken kassakö som helst på fredagen
och inse vilka enorma mängder tacos, pizza, chips och
läsk som kommer att konsumeras inom de närmsta timmarna.
Ritualen är viktigare än maten. Det handlar om det sociala
samspelet. Arbetsveckan är slut och nu äter vi tillsammans.
Äntligen får man ha mamma och/eller pappa för sig själv,
liggande i soffan
medan tv:n vevar
något lagom skränigt
lekprogram och popcornen
drivar upp sig på mattan.
Den närheten och beröringen
bidrar till ett lugn som skapas av biologi, en produktion av ett
hormon som heter oxytocin. Att fredagsmyset blivit viktigt
understryks också av att ordet sedan 2006 återfinns i Svenska
Akademins ordlista.
Etnologen Jonas Engman menar att ritualen fungerar som
en sorts filter på samma gång som den är något vi alla kollektivt
delar.
– Även om vi bara fredagsmyser med familjen, öppnar ritualen
en sorts dörr ut mot det
stora samhället. Eftersom de
flesta myser på ungefär samma
sätt framför tv:n, binder den gemensamma
upplevelsen oss samman.
Kanske som på den tiden när tv bara
hade en kanal och alla diskuterade
Hylands hörna på jobbet på måndagen.
En identitet
skapas av många
olika delar. Maten hör
till de viktigaste ingredienserna
i det som gör
oss till de vi är – och
vill vara.
FOTO: JOKIC/GETTY
IMAGES
TEMA: FEST
Julbordets rätter är mer än
föda. Här samlas tradition och
gemenskap på ett sätt som
går utöver själva måltiden. På
samma sätt är det med alla
våra högtider. Den mat som
dukas upp talar om för alla
som samlats att här har vi en
gemensam grundval.
MATEN OCH ätandet är något
djupt mänskligt. Inom alla
religioner och kulturer spelar
födan en central roll, dels för att
kontrollera människors
beteenden och behålla
makt, dels för att göra uppror
och bryta påbud.
Mat används inom de
flesta religioner världen
över. För kontakt med en
eller flera gudar genom
offer för att blidka
eller tacka dem. Eller
för att markera sin
religiösa identitet mot
samhället med fasta eller
förbud mot att äta viss mat och
dryck. Detta kan stärka identiteten och ge en
känsla av tillhörighet då man samlas kring måltider
för gemensamma högtider och regler.
I Bibelns Tredje Mosebok får vi en uppräkning av vad man
inte får äta som heter duga. Det är Herren själv som talar till
Moses och Aron. Han är mycket detaljerad. Efter att ha avfär­
FOTO: ARVEBETTUM/
MOSTPHOTOS
FORTS.
November 2019 11