Våga Jul 2019

More documents

Recommendations

Info

Hitta sin väg Karolina Zakrzewska från Helsingborg driver yogacenter i Goa. Åren av missbruk är nu långt borta. 18 November <strong>2019</strong>
”På mattan är vi ensamma med vår andning och våra tankar. Vi lär oss att observera och blir medvetna om vår egen inre värld”, säger Karolina. Karolina Zakrzewska, yogaentreprenör: Det gudomliga ser jag i allt Livet har gått en krokig väg och det tog tid att läka. Terapi, yoga och en vardag i Indien blev verktygen som hjälpte Karolina Zakrzewska att ta kontroll över sitt liv. Närvaro i alla små detaljer blev vägen till helheten. SEDAN 2013 drivs Purple Valley Yoga Center i Goa, Indien, av Karolina Zakrzewska, 43, från Helsingborg. Centret är en välkänd oas i yogakretsar och från september till maj är kurserna närmast fullsatta med gäster och lärare från hela världen. Enda pausen är sommarmånadernas häftiga monsunregn då all verksamhet i Goa stannar av. Karolinas mentala resa till Indien startade många år tidigare. – Jag var åtta år gammal när mina föräldrar bestämde att vi skulle lämna Warszawa där vi hade stor släkt och många vänner. Först hamnade vi i Danmark. Där skilde sig mina föräldrar. Mamma flyttade till Helsingborg och blev ensamstående med lillebror och mig. Att acklimatisera sig i 80-talets Sverige var tufft. I en stad som Helsingborg var invandrarna lätträknade. Mamman, som var högutbildad i Polen, fick skola om sig till barnsköterska. Tuff blev också Karolinas skoltid. Mobbing med både fysiska och psykiska inslag blev snabbt en del av vardagen. – Mobbningen började redan dag ett. Trots att jag snabbt lärde mig språket och kulturen betraktades jag ändå som ”annorlunda” och straffades för det. Sankt Clemens katolska församling i Helsingborg blev en tillflyktsort. I Polen hade religionen och kyrkan med sina rutiner spelat en viktig roll i Karolinas liv, trots att familjen inte var troende. Kyrkan var symbolen för frid och trygghet. I Sverige skämtade syster Honoria ofta om att Karolina nog en dag skulle bli nunna. – Jag har alltid trott på Gud, den gudomliga kraften som finns i allt. Den finns i vinden, värmen eller kylan, solens stålar, en känsla av välbehag eller sorg, ett inre ljus i ens hjärta eller en känsla av att bara vara. Det är en mycket personlig upplevelse, säger Karolina och förklarar att tron finns där fortfarande. Däremot har hon tappat tilltron till den katolska kyrkan som organisation med dess normer och regler. Att leva som ogift tillsammans med en man betraktades som synd av församlingen i Helsingborg. Därför nekades hon att få syndernas förlåtelse senare i livet. I 12-ÅRSÅLDERN utvecklade Karolina komplicerade ätstörningar. Anorexian övergick växelvis i bulimi och i årskurs sju blev hon inlagd på sjukhus under en längre tid. Att äta eller inte äta blev enda sättet att kontrollera den turbulenta tillvaron. Högstadietiden var värst med fortsatt mobbing och svåra ätstörningar. Efter en tid placerades hon i fosterhem. – Jag gav mamma skulden för allt. Hon var förkrossad. Jag försökte verkligen ta livet av henne, det förstår jag i dag. Bara 17 år gammal flyttade Karolina hemifrån och hoppade av gymnasiet. Då hade hon utvecklat ett drogberoende och bodde i kollektiv med likasinnade i en gammal rivningsfastighet i Helsingborg. ”Rebellivet” eskalerade och missbruket tilltog. Till slut injicerade hon amfetamin. På frågan om hur hon skaffade pengar till narkotikan skakar hon stillsamt på huvudet. Att gräva i minnena är smärtsamt. Svaret blir att ”pengar till missbruk går alltid att skaffa”. En dag gick det snett. Det var i Köpenhamn i samband med en julmarknad. Karolina hade åkt över till Christiania för att skaffa hasch som hon försökte smuggla in i Sverige. På hemvägen fastnade hon i tullen med två kilo marijuana. Straffet blev ett års fängelse på Tygelsjöanstalten. TIDEN I FÄNGELSET var omtumlande, men den blev inte direkt starten på ett nytt och drogfritt liv. Efter frigivningen fortsatte ett dubbelliv som inte ens de närmaste genomskådade. Dagarna var som en hektisk karusell av droger och arbete. Under en semesterresa till Rhodos bestämde hon sig plötsligt för att stanna kvar och arbeta som servitris på ett lokalt kafé. Det ledde till mersmak för utbildningar och avancemang inom hotell- och resebranschen. Arbetslivet, tycker hon, fungerade hyfsat även under missbruksåren. Men priset för det var en begynnande utbrändhet. Vändpunkten kom en dag när brodern hittade narkotika i Karolinas lägenhet. – Han konfronterade mig med ett ultimatum; sluta med droger, annars säger jag upp kontakten med dig för alltid. Jag är inte intresserad av att se dig dö. – Då insåg jag att det var allvar, på riktigt. FORTS. November <strong>2019</strong> 19
Page 1 and 2: November 2019 Porträttet: Jonas Ga
Page 3 and 4: Innehåll nov/19 4 Utkiken 6 Vinter
Page 5 and 6: FOTO: PER BUHRE Sopranen Negar Zara
Page 7 and 8: Från bryggan guidar vännen Ann-So
Page 9 and 10: Glimrande julgåvor … och värman
Page 11 and 12: Ätandet är en identitetsfråga. M
Page 13 and 14: Ge hopp till Syrien! Sjuårige Abra
Page 15 and 16: Jonas Gardell har ett stort behov a
Page 17: ”De som blir präster i dag läse
Page 21 and 22: VAR MED GE HOPP OCH GLÄDJE TILL JU
Page 23 and 24: ”I vargspråket är någon övero
Page 25 and 26: Korsord BILD:PIXABAY.COM STÅR PÅ
Page 27 and 28: Diakonens spalt Ett kort samtal kan
Page 29 and 30: 18.00 Tynnereds kyrka Julkonsert me
Page 31 and 32: FOTO: MAGNUS ARONSSON/IKON Maria sy

Våga Jul 2019

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?