Om faderskap och rättsgenetiska undersökningar
Om faderskap och rättsgenetiska undersökningar
Om faderskap och rättsgenetiska undersökningar
- No tags were found...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
De första blod<strong>undersökningar</strong>na<br />
År 1901 beskrev Landsteiner med flera (3) att man med tester på blod kunde dela in<br />
individer i olika grupper beroende på vilka blodegenskaper de bar på. Att de påvisade<br />
blodgrupperna (ABO-egenskaperna) ärvs med ett anlag från båda föräldrarna enligt<br />
s.k. mendelska arvsprinciper visades först av Bernstein 1924 (4). ABO-systemet <strong>och</strong><br />
dess genetiska bakgrund blev därmed upptakten till dagens användning av genetiska<br />
markörer i olika typer av rättsliga utredningar, t.ex. <strong>faderskap</strong>sutredningar.<br />
De första blod<strong>undersökningar</strong>na i <strong>faderskap</strong>särenden i Sverige utfördes under<br />
mitten av 1920-talet (sannolikt åren 1924–1925) av dåvarande chefen för Statens<br />
rättskemiska laboratorium (SRL) Erik Wolff <strong>och</strong> hans medarbetare. I ett arbete publicerat<br />
1929 av Erik Wolff (5) framgår att det då hade utförts blodundersökning<br />
på 503 personer i 165 <strong>faderskap</strong>särenden. Undersökningarna utfördes till en början<br />
privat av SRL:s föreståndare mot en avgift av 25 kronor per ärende.<br />
Under de första åren utförde SRL enbart <strong>faderskap</strong>stester genom analyser av<br />
de s.k. huvudgrupperna inom ABO-systemet. Med denna test kunde teoretiskt i<br />
genomsnitt en av sex (15 %) felaktigt påstådda fäder uteslutas. 1932 började man<br />
bestämma undergrupperna A 1<br />
<strong>och</strong> A 2<br />
inom ABO systemet, blodgrupperna M <strong>och</strong> N<br />
inom MN-systemet (6) samt blodgruppen P 1<br />
(7). Därmed ökade möjligheterna att<br />
utesluta felaktigt utpekade fäder <strong>och</strong> i genomsnitt kunde var tredje (33 %) felaktigt<br />
utpekad man uteslutas. 1943 utökades undersökningen med faktorer inom Rh-systemet<br />
(8 <strong>och</strong> 9) vilket ytterligare ökade uteslutningskapaciteten i <strong>undersökningar</strong>na.<br />
Med samtliga dessa markörer kunde under mitten av 50-talet drygt hälften (53 %)<br />
av de felaktigt utpekade männen uteslutas. Under 1940- <strong>och</strong> 50 talen upptäcktes<br />
ytterligare blodgruppssystem av vilka flera ingått som markörer i utförda <strong>faderskap</strong>s<strong>undersökningar</strong>.<br />
De första domsluten baserade på biologiska <strong>faderskap</strong>stester<br />
De första av Högsta Domstolen avgjorda målen är från slutet av 1920-talet. I ett av<br />
dessa mål kunde den undersökte mannen uteslutas som fader eftersom både mannen<br />
<strong>och</strong> kvinnan tillhörde blodgruppen A medan barnet tillhörde blodgruppen<br />
B (jfr. figur 2). Alla män med blodgruppen A <strong>och</strong> O kunde i detta fall uteslutas<br />
eftersom barnet måste ha ärvt ett anlag för blodgruppen B från sin far. Män med<br />
blodgrupperna B <strong>och</strong> AB kunde däremot inte uteslutas. Eftersom blodgrupperna<br />
A <strong>och</strong> O är relativt vanliga <strong>och</strong> finns hos 47 respektive 37 % av den svenska befolkningen<br />
innebar det i det aktuella ärendet att det skulle gå att utesluta 8 av 10 (84<br />
%) felaktigt utpekade män.<br />
Nya tekniker <strong>och</strong> markörsystem<br />
Efter hand som nya blodgrupper upptäcktes <strong>och</strong> deras nedärvning blev kartlagd<br />
kom flera av dem att ingå som markörer vid s.k. blod<strong>undersökningar</strong> för att utreda<br />
<strong>faderskap</strong>. Fram till mitten av 1950-talet ökade också antalet blodgruppsmarkörer<br />
18