Om faderskap och rättsgenetiska undersökningar

arnet. Det kan ibland hända att också andra personer har upplysningar att lämna
som är av betydelse i utredningen. Nämndens skyldighet att tillvarata barnets rätt gör
det därför någon gång nödvändigt att även mot moderns vilja inhämta upplysningar
från annan. Om upplysningen inhämtas eller inkommer från annat håll är det dock
viktigt att modern informeras om detta.
Socialnämnds skyldighet att förordna om blodundersökning
Socialnämnd bör verka för att blodundersökning (DNA-test) äger rum beträffande
modern, barnet och den som kan vara far till barnet, om denne begär det eller det
finns anledning att anta att modern haft samlag med mer än en man under konceptionstiden.
Detta gäller även i de fall modern med bestämdhet uppger att bara en
man är tänkbar far.
Efter Socialnämndens utredning och den genomförda DNA-testen bör nämnden
bereda den som antas vara far till barnet tillfälle att erkänna faderskapet om faderskapsfrågan
kan bedömas med tillräcklig säkerhet. Den man som efter utredning
kan antas vara far till barnet måste få så mycket information att han har möjlighet
att göra ett grundat ställningstagande. Efter genomförd DNA-test är frågan ofta så
klar att mannen själv är beredd att lämna ett erkännande. Skulle han inte vilja göra
detta, bör utredande tjänsteman redogöra för skälen för sin uppfattning. Tjänstemannen
ska självfallet inte utöva några påtryckningar på vederbörande. Nämnden
bör godkänna ett erkännande endast i sådana situationer när utredningen lett fram
till att endast en man är möjlig som far. Så är fallet när eventuella ytterligare män
har uteslutits genom DNA-test.
I ärenden med en eller flera okända män som inte lämnat blodprov har rekommendationen
tidigare varit att socialnämnden ska överlämna utredningen till domstol
för bedömning. Efter en DNA-test är detta inte nödvändigt. I ärenden där uteslutningskapaciteten
beräknats till över 99,99 % och det finns en undersökt man som
inte uteslutits kan nämnden verka för att faderskapet fastställs genom erkännande.
Detta gäller om inte särskilda omständigheter föreligger som släktskap mellan den
icke uteslutne mannen och någon av de icke undersökta männen.
Det är därför uppenbart att även om inte alla män i en utredning går att identifiera
bör ändå en DNA-test göras på dem som är kända då detta kan vara helt avgörande
för ärendets fortsatta handläggning.
Socialnämnd överlämnar ärende till domstol
När faderskapsfrågan inte går att lösa genom erkännande måste frågan föras till
domstol. Även i de fall ett erkännande sker men socialnämnden anser faderskapet
tveksamt prövas frågan vanligen vid domstol. Detsamma gäller om utredningen
inte gett tillfredsställande resultat eller ser ut att kunna lösas inom lagstadgad tid.
Enligt rådande praxis är det dock angeläget att så många fall som möjligt kan klaras
ut genom erkännande och inte genom process.
Domstolsförordnande om blodundersökning
Domstol kan i mål om fastställande eller hävande av faderskap förordna om blo-
34