Om faderskap och rättsgenetiska undersökningar

Föräldrabalk (1949:381;omtryckt i SFS 1995:974) kap 1–3
1 kap. Om faderskapet till barn
1 § Är vid barns födelse modern gift, skall mannen i äktenskapet anses som barnets
fader, om ej annat följer av 2 §. Detsamma gäller, om modern är änka och barnet
födes inom sådan tid efter mannens död att det kan vara avlat dessförinnan. Lag
(1976:612)
2 § Rätten skall förklara att mannen i äktenskapet ej är fader till barnet, om
1. det är utrett att modern har haft samlag med annan än mannen under tid då
barnet kan vara avlat och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt
att barnet har avlats av den andre,
2. det på grund av barnets arvsanlag eller annan särskild omständighet kan hållas
för visst att mannen ej är barnets fader, eller
3. barnet har avlats före äktenskapet eller under det att makarna levde åtskilda och
det ej är sannolikt att makarna ha haft samlag med varandra under tid då barnet
kan varaavlat.
Godkänner mannen i äktenskapet skriftligen annan mans bekräftelse av faderskapet
och har i fråga om bekräftelsen iakttagits bestämmelserna i 4 §, skall därigenom anses
fastställt att mannen i äktenskapet ej är barnets fader. Bekräftelsen skall dock i detta
fall alltid vara skriftligen godkänd av modern. Lag (1990:1526).
3 § Föreligger ej fall som avses i 1 § eller har rätten meddelat förklaring enligt 2 §
första stycket, fastställs faderskapet genom bekräftelse eller dom. Lag (1990:1526).
4 § Bekräftelse av faderskap sker skriftligen och skall bevittnas av två personer.
Bekräftelsen skall skriftligen godkännas av socialnämnden och av modern eller en
särskilt förordnad vårdnadshavare för barnet. Är barnet myndigt eller står det enligt
6 kap. 2 § inte under någons vårdnad, skall bekräftelsen i stället godkännas av
barnet självt. Socialnämnden får lämna sitt godkännande endast om det kan antas
att mannen är fader till barnet.
Bekräftelse kan ske även före barnets födelse.
Visas senare att den som har lämnat bekräftelse inte är fader till barnet, skall rätten
förklara att bekräftelsen saknar verkan mot honom. Lag (1994:1433).
70