02.03.2014 Views

Euskal Autonomia Erkidegoko flora baskular mehatxatua

Euskal Autonomia Erkidegoko flora baskular mehatxatua

Euskal Autonomia Erkidegoko flora baskular mehatxatua

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

Cardamine heptaphylla (Vill.) O.E. Schulz<br />

[Dentaria heptaphylla Vill.; D. pinnata Lam.]<br />

BRASSICACEAE (CRUCIFERAE)<br />

Landare belarkara bizikorra da. Errizoma lodia du, eta<br />

hortik loreak ematen dituzten zurtoin tenteak ateratzen dira.<br />

Zurtoinok 2 edo 3 zeheko garaiera izaten dute, eta orokorrean<br />

ez dira adarkatuak izaten. Hostoak pinatipartituak<br />

dira, 5-9 foliolo lantzeolatu, trauskil dituzte; hortz irregularrak<br />

dituzte. 2-4 hosto kaulinar ditu. Loreek ia zutik dauden<br />

4 sepalo eta 4 petalo zurixka edo arrosa dituzte. Petaloak<br />

nahiko handiak dira, obatuak eta gehienez kaliza baino 3 bider<br />

luzeagoak dira. Fruitu-lukua labur samarra da, eta pedizeloak<br />

eta silikuak tente-nabarmenak dira. Udaberrian loratzen<br />

da, martxoa eta ekaina bitartean, eta fruituak udan<br />

heltzen dira.<br />

Europako mendebaldeko orofitatzat hartzen da. Suitzako<br />

mendebaldetik eta Alemaniako hego-mendebaldetik<br />

EAEraino doazen mendietan hedatzen da. Pirinioetan nahiko<br />

ohikoa da eta populazio handi eta ugariak eratzen ditu.<br />

Mendebalderantz askoz bakanagoa da, eta Kantabriako<br />

mendilerroan, Araban, du ezagutzen den mendebaldeko<br />

muga. Lurzoru aberats eta freskoetan bizi den landarea da,<br />

hainbat basoren barnean; hala nola, pagadietan, izeidietan<br />

eta baso mistoetan. Gure lurraldean ezpelak dituen pagadi<br />

batean ageri da, hegal ospelean eta kareharrizko labarren<br />

azpian.<br />

Landarearen mendebaldeko banaketa-muga ezaguna<br />

Kantabriako mendilerroan egoteak, bertan dagoen populazioaren<br />

krisia ulertzen lagun dezake. Nahiz eta kruzifero<br />

ikusgarri honek bizi den hegal malkartsuetan landarea hedatzeko<br />

gai diren errizomak izan, badirudi ez daukala<br />

hedatzeko indarrik. Populazioak orain dela 25 urte aurkitu<br />

zenean bezalatsu jarraitzen du. Horregatik, ingurune horretan<br />

baso-ustiapenak egitekotan, kontu handiz egin beharko<br />

lirateke. Hazien edo errizomen zatien bitartez landarea<br />

ugaltzen lortzea garrantzitsua izango litzateke, giro egokietan<br />

landatzen saiatzeko.<br />

Planta herbácea vivaz, con grueso rizoma del que nacen<br />

tallos floríferos erectos, de dos a tres palmos de altura, en general<br />

no ramificados. Hojas pinnatidivididas, con 5-9 folíolos<br />

de contorno lanceolado, grosera e irregularmente dentados,<br />

las caulinares en número de 2-4. Flores con 4 sépalos<br />

casi erectos y 4 pétalos blanquecinos o rosados, bastante<br />

grandes, de contorno obovado, y hasta tres veces más largos<br />

que el cáliz. Racimo fructífero relativamente corto, con pedicelos<br />

y silicuas erecto-patentes. Florece en primavera, desde<br />

marzo hasta junio, y madura los frutos en el verano.<br />

Considerada como orófita Europea occidental, se distribuye<br />

por las montañas que van desde el oeste de Suiza y suroeste<br />

de Alemania hasta el País Vasco. En el Pirineo resulta<br />

relativamente frecuente y forma grandes y numerosas poblaciones,<br />

pero hacia el oeste se enrarece muchísimo, y alcanza<br />

precisamente su límite occidental conocido en la sierra<br />

de Cantabria, en Álava. Es una planta que vive sobre<br />

suelos ricos y frescos, en el interior de diversos bosques,<br />

como hayedos, abetales y bosques mixtos. En nuestra zona<br />

se localiza en un hayedo con boj, en ladera orientada al norte,<br />

bajo los cantiles calizos.<br />

El hecho de que la planta tenga en la sierra de Cantabria<br />

su límite occidental conocido de distribución, puede ayudar<br />

a comprender por qué está en crisis la población allí existente.<br />

Aunque esta vistosa crucífera posee rizomas que podrían<br />

permitir su expansión por las empinadas laderas donde<br />

habita, el hecho es que no parece dotada de vigor para<br />

progresar. La población sigue prácticamente igual que cuando<br />

se descubriera hace unos 25 años. Por ello habría que tener<br />

gran cuidado en caso de explotaciones forestales en la<br />

zona. Sería importante conseguir multiplicar la planta a partir<br />

de sus semillas, o de fragmentos de rizomas, para ensayar<br />

su reintroducción en ambientes adecuados.<br />

60<br />

KALTEBERAK • VULNERABLES

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!