2 - Rauma

Du
Utan dig
är jag öde som en ö
ute ett blått hav.
Mit själ lider,
om jag inte kan se dig.
Men när vi träffas
och jag ser dig,
banker mitt hjärta
och jag rodnar.
Bara du är viktig för mig
och du är han
som jag älskar.
Hos dig
är jag hemma.
Outi Post
Sade
Kävelen kadulla
alkaa sataa.
Mahtavatko pisarat saada minut kiinni,
jos juoksen kovaa?
Ilona Tuominen
Possunuha
Nyt se tulee, juoskaa pakoon
sikainfluenssa saapuu!
Rokotuksia odotetaan jonossa,
jokainen saa piikin huolimatta olosta.
Mutta onko tämä tauti
sittenkään niin vaarallinen,
vai onko vain media
paisuttanut sen valtavaksi?
Vuodessa kuolee yli tuhat ihmistä
tavalliseen influenssaan Suomessa.
Mutta possunuhaan on kuollut vain muutama,
miksi se on siis muka vaarallisempi kuin tavallinen
flunssa?
Tätä minä pohdin, enkä tiedä otanko
rokotetta epävarmaa,
jota testattu ei ole paljon.
Ties mitä sivuvaikutuksia saa!
Den ömma vinden
Det är en mörk och vindig kväll i oktober.
Jag sitter ensam och dricker mitt mörka kaffe,
när en snygg man kommer in.
Mitt hjärta banker,
sen fattar jag,
jag känner honom.
Han bär ett sovande barn och ser nöjd ut.
Mannen verkar söka någon,
vem?
Barnets mamma,
hans hustru,
kanske?
Sen hittar hans blå ögon mina sorgliga ögon,
han börjar titta på mig,
länge.
Jag känner den ömma vinden
från mitt förra liv.
Men nu lever vi i annorlunda världar.
Du har din familj,
det där gulliga barnet.
Jag ser att du är lycklig,
jag ser att du är belåten med ditt liv.
Jag är dömd.
En ensammhet.
Den eviga ensamheten.
-Henna Kartano 08B
Syöpä
Äidin sairaus pysäytti,
se elämää arvostamaan opetti.
Me ajatellaan vain yhtä päivää kerrallaan
kun tätä syöpää alettiin hoitamaan.
Nyt vaikein vaihe ohi on
ja elämä alkaa hymyillä
nyt kirkkaat säteet auringon
meitä vastaan paistavat tavalla rohkaisevalla.
Ilona Tuominen
12
Ilona Tuominen