Päivä kerrallaan” ”En dag i taget” - Suomen Merimies-Unioni

sjömannen
Sommelier:
”Det händer ett och annat ombord”
En obevandrad redaktör introduceras i vinets hemligheter av yrkeskunniga
Pia Hasselgren och Ola Hurmerinta i Bon Vivants vinbar.
- Jag har många gånger lyft på
hatten för att vi orkat vidare,
trots att man pressat oss och bett
oss vara flexibla. Jag förstår inte
hur vi klarat av det, eftersom alla
som jobbar här, satsar fullt på sitt
jobb. Jag hade aldrig trott om nån
berättat för mig vilken rumba vi
kommer att hamna i, att gänget
fortfarande skulle vara motiverat.
Jag lyfter faktiskt på hatten för
det, även om var och en av oss
också slagit huvudet i väggen.
Har Silja helt enkelt hjärntvättat
oss så grundligt att kunden alltid
kommer först?
Det här säger Pia Hasselgren
som arbetar som sommelier i restaurang
Bon Vivants vinbar. Hon
tycker att arbetet är givande och
har många goda sidor.
- Det finns inte två likadana dagar.
Vi har en gammal Siljareklam
som håller streck: det händer ett
och annat ombord!
Pia Hasselgren har arbetat vid
Silja 23 år. Hon säger sig höra till
dem som gärna byter fartyg ”för att
bevara sin mentala hälsa”. Hennes
väg till vinexpert har gått via olika
kurser och praktiskt arbete.
- Arbetet ger oss möjligheter att
utvecklas. I den här branschen är
man helt enkelt tvungen att följa
med sin tid, annars tappar man
greppet om vinerna, utvecklingen
i branschen är så snabb.
Nya trender och favoriter avlöser
varandra. Förra sommaren
var piccolochampagneflaskorna
populära, den ädla drycken intogs
med sugrör. Enligt Pia var det här
ett sätt att försöka få ciderfolket
att dricka champagne. Den amerikanska
filmen Sideways som tar
oss med till vinområdena i Kalifornien,
har gjort druvan pinot
noir populär.
- Den är svår både som druva
och som vin, man blir lätt besviken.
Men det är fint att människor
vågar prova på något nytt. Den är
en rätt så syrlig druva och vinerna
är lätta vilket gör att druvan kan
upplevas som vattnig. Även om
syrligheten gör den lite svår att
tycka om så är den ändå mycket
aromrik, konstaterar Hasselgren.
”Seger på hemmaplan” (”kotivoitto”)
tycker hon är fascinerande.
Det betyder att kunden
kommer in i vinbaren och lämnar
baren på gott humör med några
vinflaskor under armen. Utbudet
av kvalitetsviner är nämligen
mycket större i vinbaren än i fartygets
taxfreebutik.
- Också det känns bra när
samma kunder kommer tillbaka
och säger att det är bra att du är
på jobb. Du sålde åt oss den första
vinflaskan som vi betalat hela 20
euro för, vi har aldrig druckit något
liknande.
Hasselgren berättar att det hör
till yrket att kunna avläsa kunden,
d.v.s. hurdant vin kunden tycker
om. Det kräver tid, många års erfarenhet
och människokännedom.
Man måste vara lyhörd och kunna
lyssna på människor.
Silja säljer även verkligt dyra
viner, som faktiskt har åtgång.
- Vardagsdrycker är de förstås
inte. Men det finns många människor
som blivit helt fascinerade
av viner. Och hittar man en raritet
handlar det inte längre om pengar
förutsatt att pengar finns. Men de
är tunnsådda. Vi har i vår källare
allt möjligt trevligt: vi har starka
viner från tsartiden och tsarens
källare och Napoleons madeira.
Visst känner man historiens vingslag
där nere. Det känns spännande
att hålla i handen en flaska från
1780-talet och samtidigt undra
över vad just den flaskan har varit
med om sen dess, säger Pia entusiastiskt.
Hon förhåller sig avvaktande
till framtiden.
- Vi har varit till salu så många
gånger och under de senaste tjugo
åren har vi haft flera olika ägare.
Det är klart man ibland oroar sig
över hur det skall gå om det inte
finns arbete, men att sörja gör inte
saken bättre. Tiden får utvisa, vi tar
en dag i sänder och gör vårt jobb.
Och går det så illa att vi inte längre
har arbete, så tror jag ändå inte att
yrkeskunnigt sjöfolk stannar hemma
och rullar tummarna.
AJP
- Finska flaggan är bättre.
Det gör livet lättare när
socialskyddet är i Finland,
säger ordningsvakt Sami
Suojanen, som också arbetat
under svensk flagg.
B a r m ä s t a r e
Pentti Vesterinen
har skaffat sin
utkomst på sjön
i drygt 30 år.
Ombord finns 2 600 passagerare,
850 av dem från Ryssland. Tiden
kring nyår och trettondagen har
ryssarna semester och 1 300 var
med på Serenades nyårskryssning.
För gästerna hade då i konferensavdelningen
och bufférestaurangen
dukats upp en skaldjursbuffé med
950 ostron och 900 humrar. Ännu
följande dag på skaldjursrestaurangen
Happy Lobster arrangerade
kocken 68 fat med skaldjur.
Trivs som
deltidspensionär
Tarja Raikaa arbetar som mässvärdinna
i chaufförsmässen. Hon
är deltidspensionerad och nöjd
med systemet.
- Det är ett strålande system,
tycker jag i alla fall. Jag jobbar
åtta dagar och har 24 dagar ledigt.
Andra avlösningen är jag ledig och
därefter på pension. Och sedan här
igen åtta dagar, och när de är klara
känns det varje gång som att börja
semestern. Numera kommer jag
alldeles gärna till jobbet.
Tarja Raikaa berättar att hon
gick i deltidspension genast när
hon fyllde 56. Nu har ju åldersgränsen
höjts till 58. Hon säger
sig orka bra jämfört med att hon
tidigare var trött efter varje arbetsperiod.
Tarja läste en artikel
i tidningen Sjömannen om deltidspension,
hoppade nästan jämfota
av glädje och satte genast igång.
- Och jag har inte ångrat mig
ett dugg, skrattar hon.
Ekonomiskt klarar man sig
också på deltidspension när man
levt måttfullt. Tarja tänker jobba
här ända tills hon får full pension.
Nu har hon 25 år på sjön bakom
sig. Arbetsbanan började på Sallyrederiets
Viking Saga och fortsatte
hit via Albatross, Silja Festival och
Wasa Queen.
- Jag har haft tur som på sätt
och vis haft samma rederi som arbetsgivare
hela tiden. Aldrig har
jag behövt söka jobb eller anlita
arbetsförmedlingen.
- På Serenade var jag i buffén
innan en plats blev ledig i chaufförsmässen.
Här är det lugnt och
jag får jobba självständigt i egen
takt. Jag är jättenöjd och pojkarna
här är hyggliga och anspråkslösa
män. Långtradarchaufförerna är
de lättaste passagerarna av alla,
berömmer Tarja.
Siljas kommande försäljning
tar Tarja med ro, men hon säger
att det är beklagligt med tanke
på andra.
- Fastän rederiet skulle säljas i
morgon, så spelar det ingen roll för
mig, då skulle jag bara bli borta.
Jag tänker på de unga, om någon
till exempel tagit ett stort lån och
räknat med den här arbetsplatsen.
Man kan ju aldrig veta…
Besvärliga situationer
bäst att glömma
Ordningsvakten Sami Suojanen
berättar att de är fyra ombord
samtidigt. I princip är alltid två i
arbete och från åtta på kvällen till
fem på morgonen vakar tre ordningsvakter.
Jämfört med tidigare
är läget bättre nu när man fått en
man till.
Sami började nu jobbet klockan
sex på kvällen och slutar halv sex
på morgonen. Under natten har
16