PÃ¤ivÃ¤ kerrallaanâ âEn dag i tagetâ - Suomen Merimies-Unioni

More documents

Recommendations

Info

sjömannen Silja Serenades fartygsförtroendeman, matros Eero Keränen har förtjänat sitt levebröd på sjön sedan år 1970. Fartygsförtroendeman: ”Tiden blir lång när man väntar” Silja Serenades fartygsförtroendeman, matros Eero Keränen funderar över de anställdas framtidsutsikter. - Tiden blir lång när man väntar. Konjunkturerna går än hit och än dit. Ända sedan jag började arbeta på fartyg har jag varit i samma bolag hela tiden, men märkena på skorstenen har varierat: AL, Finncarriers, Effoa. Också på Siljas fartyg har jag haft skorstensmärken av många slag: Effoas ringar, Jonssons märke och Siljas eget skorstensmärke. Lönebetalaren har alltid varit densamma. Saker som de här kan vi inte påverka. Eero Keränen, som bor i Paltamo i Kajanaland, berättar att han stack till sjöss som jungman år 1970. Han har förtjänat sitt levebröd på sjön i 35 år och nu återstår drygt två år till pensionen. Han säger att åldersstrukturen bland däcksmännen är sådan att till och med den som är yngst antagligen redan har fyllt femtio. - Om jag inte hade trivts skulle jag knappast ha stannat här. Inte vet jag, det finns väl sämre arbetsplatser. Det gäller att tänka positivt ibland. Lönen har alltid kommit den tionde i månaden, det är en faktor som ger säkerhet i livet. Jobbet har varit långt och stadigvarande hittills, det har gett framtidstro, filosoferar förtroendemannen. Keränen säger Silja är ett bra rederi att vara förtroendeman i. Hans starka önskan är att alla avdelningar skulle få egen förtroendeman, för det är bara där som sakkunskapen om det egna arbetet finns. - Nästan alla förtroendemän börjar vara gamla. När de lämnar fartygen måste de nya klara sig själva. Det skulle gå smidigare om här fanns unga med så att de fick lära sig. Men man kan inte tvinga någon att komma med. Och sådana som erbjuder sig alltför ivrigt och menar sig kunna sköta andras angelägenheter bör man inte heller ta, de tänker mera på sig själva, funderar Keränen. Å andra sidan har Eero Keränen förståelse för ungdomarna, när han minns sin egen ungdomstid på lastfartyg. Då hade han annat i tankarna är förtroendemannafrågor. AJP Milla väntar på team leader Mirja Kokko i gamla hentrakter. De berättar att det går många rykten ombord om den kommande köparen. - För oss är det här vardag. Det gäller bara att ta en dag i taget, för vi kan ju inte göra något åt saken. De yngre, som jobbat på ett och samma fartyg hela tiden, kan vara nervösa. De är inte vana vid sånt här, om det här är första ägarbytet för dem. Vi har redan upplevt över tio fartyg var. Butiken har sex kassaplatser. Nu är de alla bemannade och bägge golvsäljarna finns också på plats. Golvsäljarna går omkring i butiken, presenterar produkter och ger kunderna råd och hjälp. Ryska kunder talar sällan främmande språk, vilket kan vara besvärligt ibland men allt har ordnat sig. Konjak av bästa märken hör till deras favoriter. - Vår lön kunde gärna höjas. Andra grupper hade senast bra förhöjningar, nu börjar vi ligga bland de lägsta på lönelistan. Som kassaansvariga har vi mycket pengar på vårt ansvar. Det är inga småpengar vi hanterar. Allt som fattas måste betalas. Jag gillar inte att kronor och euro finns på samma ställe i kassalådorna. Man har eurorna framför sig hela tiden och jag kan ibland ge euro tillbaka när jag borde ge kronor, kommenterar J-P. Maria och J-P anser att kassorna på Serenade är verkligt dåliga att arbeta i. Det säger de fastän de skämtar om att de riskerar att bli utskällda när tidningen Sjömannen kommit ut. I de här kassorna, som förnyades för några år sedan och som inte var billiga, får man ont överallt: nacken, axlarna, ryggen, armarna och händerna. Förr fanns det två kassor tillsammans, och då kunde man byta sida. Varorna kommer inte på bandet direkt till kassan, utan man måste sträcka sig efter dem i vinkel och räcka pengarna uppåt. - Kassorna är uruselt konstruerade. Och inte fan kommer de att förnyas, det kostar. Vi har tydligen inte tillräckligt mycket sjukledigheter. För lite storvuxnare personer är det verkligt svårt att arbeta i det trånga utrymmet, kritiserar J-P. Nyttigt med kunskaper i ryska Tuija Pesonens fasta arbetsställe är vinbaren Bon Vivant, där hon arbetar som barmästare. Med drygt 800 ryska passagerare ombord behövs hon nu som språkhjälp på ryska. - Jag går omkring ombord och kollar om hjälp behövs. Största delen av gårdagskvällen gick åt i Happy Lobster, där det alltid finns många ryska kunder. De behöver ibland hjälp med att beställa, berättar Tuija. Tuija gick i skola i Kouvola, där det fanns ett ryskinriktat språkinstitut och ryskundervisning var vanlig i skolan. Hon läste ryska i gymnasiet men hade inte användning för språket på tio år. Vid decennieskiftet mellan 80- och 90-talen började Tuija gå på universitetets språkkurser och hon har till och med studerat ryska i S:t Petersburg för några år sedan. Nu finns det efterfrågan på språkkunskaperna och Tuija överväger vad hon ska satsa på, vinerna eller ryskan. Bägge har sin lockelse. Tuija Pesonen har varit på Serenade ända från början, alltså från 1990. Före det hann hon jobba som fast anställd på Finlandia. 27 år vid Silja Kallskänkan Arja Helovirta i gourmetrestaurangen Bon Vivant säger skrattande att hon arbetat vid Silja en lång tid: 27 år. I köket arbetar två kockar och en kallskänka åt gången. Arja nämner att de ibland roterat mellan olika arbetspunkter men att hon nu varit här redan länge. I det här köket görs allt för hand från början till slut, så yrkesskickligheten bevaras. - På nyårsaftonen var det lite jäktigt med många gäster och det gick åt mycket av allt. Ryssarna gillar särskilt hummer och frukt. Vi jobbade riktigt ordentligt, berättar Arja. Arja bor i Ivalo, och för den tid fartyget är i docka har hon bytt ut semesterpengarna mot ledighet. Arbetat på varv har hon gjort helt tillräckligt i det förflutna. Vad framtiden beträffar tar Arja det lugnt och avvaktande. - Jag tänker inte börja grubbla och oroa mig, det blir man bara ledsen av. Vikarie är alltid redo Satu Saarinen har vikarierat vid 18
sjömannen Silja i sex år. Nu har hon en tio dagars arbetsperiod då hon serverar i buffén. Före det arbetade hon åtta dagar på Serenade i december. Hon hör till fartygets regelbundna vikarier. - Fortsättningen vet jag inget om. Jag har vant mig att vänta på telefonsamtal. Vikarierandet har gett mig levebröd redan i många år. Jag kan inte föreställa mig att göra någonting annat, man fastar på sätt och vis i det här. Långa ledigheter och bra lön kanske inverkar, funderar Satu. Saarinen, som bor i Koria nära Kouvola, började jobba på sjön när landjobben tog slut. En kusin arbetade här och uppmanade henne att lämna in ansökan. På den vägen är Satu och hon säger sig trivas. Kortast varsel har det varit när ett samtal ibland kommit på morgonen och hon fått frågan, när kan du vara i Helsingfors om du sticker nu genast. Satu har kunnat ge sig av kvickt, för hennes barn är redan stora. - Idealet skulle vara att veta efter vikariatet när man ska komma tillbaka nästa gång. Men man får inte alltid som man vill. Jag har också haft långa vikariat. Man vänjer sig vid allt, skrattar Satu. Satus namn fattades bland julhälsningarna i tidningen Sjömannen, likaså namnet på en annan i buffén, Vesa Samposalo. Här kom de alltså. AJP Joonas Mäkeläinen studerar i Raumo för att blir vaktmaskinmästare och praktiserar på Serenade. Praktikant: ”Lära genom att arbeta” Joonas Mäkeläinen jobbar till slutet av januari som praktikant i maskinen. Han började här på självständighetsdagen. 17-åringen studerar i hemstaden Raumo med sikte på vaktmaskinmästarexamen, och han är elevmedlem i Finlands Sjömans-Union. Tillfrågad om orsakerna till att han valt sjöfartsutbildning säger Joonas att han inte riktigt visste vart han skulle söka sig efter grundskolan. Pappa hittade det här alternativet. - Det låter ju riktigt bra, tänkte jag. Jag hade inte ens hört om en sådan möjlighet, sen blev jag intresserad och satte igång. Det här är andra året och jag har hälften kvar av den treåriga utbildningen, berättar Joonas. I hans klass finns ett tjugotal studerande, och hittills har ingen av dem avbrutit. Det första studieåret var vaktmansklassen och nu pågår första året av maskinmästarklassen. Joonas hoppas att det ska finnas jobb när han blir klar. Före det här hade Joonas en månads praktik på Langh Ships Marjatta förra våren. Antalet sjödagar som lättmatros är nu uppfyllt och i maj blir det möjligt att rentav få någon ersättning för praktikantperioden. Skolan ordnar alltid praktikplats i samarbete med rederierna. Joonas klagar inte, utan säger skrattande att han bara tackar och tar emot. Ombord har han fullt uppehälle och får bo ensam i en hytt för två. - Att arbeta är det bästa sättet att lära sig, säger Joonas. Han säger att sjöfartsbranschen känns som hans egen bransch. Den – liksom allt annat – har både goda och dåliga sidor. Lastfartyg och passagerarfartyg är i Joonas tycke som natt och dag. På passagerarfartyg är allt mera regelbundet, nästan som att jobba på land. - Bägge passar mig bra. AJP FRÅN VÄRLDENS HAV Slavlöner avvärjda på Irland Den tre veckor långa strejken på Irland resulterade i att rederiet Irish Ferries gick med på att följa bestämmelserna i kollektivavtalet. Parterna nådde samförstånd i frågan under förhandlingarna som ägde rum i medlet av december och medlades av den irländska kommissionen för anställningsförhållanden. Irish Ferries planer att ersätta drygt 500 arbetstagare med arbetskraft från låglöneländer – huvudsakligen från Lettland och övriga Östeuropa - och frångå irländska kollektivavtalsnormer. Avtalet som förhandlats fram, garanterar de anställda löner som överstiger miniminivån på Irland. ” Förbundet lyckades försvara något slag av rimlighet. Detta har inneburit att Irlands lag skyddar utländska sjömän, som annars skulle befinna sig i en svag förhandlingsposition”, konstaterar viceordförande för fackförbundet Siptu, Brendan Hayes. Enligt avtalet får de arbetstagare som vill, stanna kvar på sin nuvarande arbetsplats vid Irish Ferries och arbetstagarnas arbetsvillkor tryggas. En del av de anställda har tidigare accepterat rederiets uppsägningserbjudande. Siptu gjorde även stora framsteg vad gäller bestämmelser om kvantitativa och kvalitativa aspekter visavi fartygspersonalen, förklarar Hayes. Det ordnades en omröstning om förhandlingsresultatet bland medlemmarna. Enligt avtalet har Irish Ferries rätt att överföra sina fartyg till främmande flagg. Under strejken gav både den irländska och internationella fackföreningsrörelsen ett brett stöd till arbetstagarna. Privatiseringsprojektet fällde rederi på Malta Privatiseringen av rederiet Sea Malta som ägs av den maltesiska staten slutade bedrövligt. Projektet resulterade i att hela rederiet lades ned. Cirka 150 personer som arbetade till havs och till lands förlorade sin arbetsplats. I november, efter 16 månader långa förhandlingar, nådde den maltesiska regeringen och italienska storrederiet Grimaldis dotterbolag samförstånd om ändring av ägoförhållanden som skulle ha inneburit att 69 procent av aktierna övergått i italienarnas ägo. Ett villkor var dock ett arbetsvillkorsavtal med fackförbundet GWU som representerade de anställda på Sea Malta. Eftersom man inte nådde samförstånd inom utsatt tid drog sig Grimaldi ur köpeavtalet och den maltesiska regeringen lade ned Sea Maltas verksamhet. En stor del av dem som förlorat sin arbetsplats skrev ut sig från GWU och anklagade GWU för alltför stor medgörlighet under kollektivavtalsförhandlingarna med Grimaldi. Efter att Sea Malta upphört med sin verksamhet har Grimaldi meddelat att man kommer att investera 20 miljoner euro för att tillmötesgå de behov som finns i import- och exporttrafiken på Malta. Rederiet har dock betonat att man vid värvning av ny personal inte är förpliktad att favorisera Sea Maltas före detta anställda. Om det maltesiska arbetarpartiet som för tillfället befinner sig i opposition får makten i följande val, kommer man att grunda ett nytt statligt rederi Sea Malta. ITF-inspektion ger resultat även i Indien ITF-inspektörernas arbete har lett till konkreta resultat i Indien, rapporterade den indiska tidningen Hindu Business i december. Den bangladeshiska ägaren till fartyget Selcon som seglar under maltesisk flagg, gick med på ITF-inspektörens krav att betala 16 000 euro i innestående löner i hamnen i Mumbai. Även ägaren till X-press Kailash som seglar under maltesisk flagg, betalade 12 000 euro i innestående löner. I hamnstaden Tuticorin lovade MV Safinaz ägare från Hongkong, att på uppmaning av ITF-inspektören betala en skälig lön och förbättra arbetsförhållandena. Manskap och befäl på fartyget utgörs av sjöfolk från Bangladesh, Burma och Ghana. I hamnen Haldia i Calcutta avslöjade ITF-inspektören Chinmoy Roy två bedragare som gav sig ut för att vara ITF-inspektörer och försökte pressa fartygens befälhavare på pengar. Bedragarna hade förfalskade ITF-dokument. Sammanställt: Juhani Artto 19
Page 1 and 2: Suomen Merimies-Unioni SM-U ry meri
Page 3 and 4: merimies Työolobarometri: Sairausp
Page 5 and 6: merimies Baarimestari Tuija Pesonen
Page 7 and 8: merimies Av-teknikko Jorge Castro o
Page 9 and 10: merimies Pia Hasselgren ja Ola Hurm
Page 11 and 12: merimies TYÖTTÖMYYSKASSA TIEDOTTA
Page 13 and 14: sjömannen LEDARE 25.1.2006T Vad me
Page 15 and 16: sjömannen Anna-Mari Päivätsalo v
Page 17: sjömannen - Jag har haft tur, för
Page 21 and 22: sjömannen ARBETSLÖSHETSKASSAN INF
Page 23 and 24: merimies KULTAMERKIT Haverinen Pirj

PÃ¤ivÃ¤ kerrallaanâ âEn dag i tagetâ - Suomen Merimies-Unioni

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?

PÃ¤ivÃ¤ kerrallaanâ âEn dag i tagetâ - Suomen Merimies-Unioni