Kjelda - Fylkesarkivet i Sogn og Fjordane
Kjelda - Fylkesarkivet i Sogn og Fjordane
Kjelda - Fylkesarkivet i Sogn og Fjordane
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Årgang 10, nr 3 - 2001 Fattigstellet i <strong>S<strong>og</strong>n</strong> <strong>og</strong> <strong>Fjordane</strong><br />
<strong>Kjelda</strong> 41<br />
Korleis systemet med “bortakkordering” fungerte må nærare<br />
studiar enn den føreliggjande avgjera. Både fattigkommisjonane<br />
i <strong>S<strong>og</strong>n</strong>dal <strong>og</strong> i Florø uttrykkte i sin korrespondanse<br />
<strong>og</strong> sine møtebøker langt meir sut for utgiftene enn for kva<br />
vilkår fattigfolk på legd eller i privat forpleining fekk. 31<br />
Ein skal likvel vera varsam med å trekkja slutningar om kor<br />
hjartelaust systemet var på så spinkelt grunnlag som denne<br />
artikkelen har. Uansett må slike slutningar ta utgangspunkt i<br />
den historiske stoda fattigkommisjonane arbeidde innanfor.<br />
Bortsetjing av fattige på vilkår<br />
Det går elles fram av arkiva at i ein del samanhengar vart det<br />
sett handfaste krav til pleiarane for at dei skulle få ansvaret<br />
for pleie av fattige. Særleg galdt dette bortsetjing av sinnsjuke<br />
der vilkåra for bortsetjinga vart nedfelt i ein standardkontrakt<br />
mellom fattigkommisjonen <strong>og</strong> forpleiaren. Kontrakten skulle<br />
godkjennast av amtmannen. Kontrakten regulerte ikkje berre<br />
dei økonomiske tilhøva, men var knytt til ein instruks frå<br />
distriktslegen. Her vart det stilt konkrete krav til stell, bustad<br />
<strong>og</strong> klede. Dessutan hadde ein tilsynsmann frå fattigkommisjonen<br />
rett til å føra tilsyn med at den sinnsjuke vart teken<br />
vel hand om.<br />
Tidlegare har me elles fokusert på at organiseringa av det<br />
lokale fattigstellet var bestemt ut ifrå trongen for å halda<br />
kontroll med dei fattige <strong>og</strong> å halda fattigutgiftene nede. Det er<br />
openberrt at det same nettverket kunne nyttast til å halda auga<br />
med dei private forpleiarane, ikkje berre i eigen kommune,<br />
men <strong>og</strong>så der dei fattige skulle setjast vekk utanfor kommunen.<br />
Me augnar eit nettverk der ulike fattigkommisjonar i<br />
fleire kommunar heldt kontakt <strong>og</strong> utveksla informasjon, ikkje<br />
berre for å halda fattigutgiftene nede, men <strong>og</strong>så for å følgja<br />
opp dei fattige sine rettar.<br />
Eit bra døme finn me då ein gardbrukar lenger ute i <strong>S<strong>og</strong>n</strong>e-<br />
fjorden kontakta <strong>S<strong>og</strong>n</strong>dal fattigkommisjon. Gardbrukaren<br />
baud seg til å ta eit fattiglem i pleie til ein langt lågare pris<br />
enn det som var sett frå den gardbrukaren som faktisk hadde<br />
det dåverande ansvaret. Fattigkommisjonen i <strong>S<strong>og</strong>n</strong>dal gjekk<br />
ikkje utan vidare inn på det langt betre tilbodet. Først skulle<br />
det undersøkast om fattigkommisjonen i vedkommande kommune<br />
kunne gå god for at vedkommande tilbydar var skikka<br />
til å ta seg av ein hjelpelaus fattig. Det viste seg at den aktuelle<br />
fattigkommisjonen ikkje kunne gå god for underbydaren<br />
<strong>og</strong> vedkommande fekk følgjeleg heller ikkje noko tilslag frå<br />
fattigkommisjonen i <strong>S<strong>og</strong>n</strong>dal.<br />
Vedrørande handsaminga av fattige born kan det verka som<br />
fattigkommisjonen i <strong>S<strong>og</strong>n</strong>dal var lite nøgd med det eksisterande<br />
systemet. I alle høve gjaldt dette handsaminga av<br />
evneveike ungar. Fattigkommisjonen hadde plassert fleire<br />
slike ved “Sæthres institut for åndssvage børn” i Bergen.<br />
Men formann Bondevig meinte i ein korrespondanse med<br />
fattigkommisjonen i Luster i 1893 at det ikkje hadde vore til<br />
så stor nytte for verken borna eller fattigkommisjonen. 32<br />
Me har <strong>og</strong>så eit anna klart teikn på at ein i <strong>S<strong>og</strong>n</strong>dal kjende<br />
seg lite nøgd med den eksisterande handsaminga av fattige<br />
born. Då det låg føre planar om å etablera ein institusjon for<br />
fattige born på Leikanger på byrjinga av 1890-talet, skulle<br />
det såkalla <strong>S<strong>og</strong>n</strong>s børnehjem tuftast på frivillege bidrag.<br />
Heradsstyret i <strong>S<strong>og</strong>n</strong>dal opna då opp for at den nye institusjonen<br />
kunne få tilskot av same storleik som det ville<br />
kosta å halda borna heime. I påfølgjande år ga fattigkommisjonen<br />
i <strong>S<strong>og</strong>n</strong>dal kjærkomne bidrag til etableringa av den<br />
nye barneheimen. 33<br />
Oppsummering <strong>og</strong> perspektiv<br />
Gjennomgangen av arkiva etter fattigkommisjonane i<br />
<strong>S<strong>og</strong>n</strong>dal <strong>og</strong> Florø på byrjinga av 1890-talet saman med statistisk<br />
materiale, gjev innsyn <strong>og</strong> kunnskap om korleis fattigstellet<br />
fungerte for druge hundre år sidan. Avslutningsvis vil eg<br />
samanfatta nokre av funna i artikkelen <strong>og</strong> freista å dra nokre<br />
slutningar.<br />
Dei fattige i byrjinga av 1890-talet var ei stor <strong>og</strong> ueinsarta<br />
gruppe menneske: born, vaksne <strong>og</strong> gamle, vanføre, sjuke <strong>og</strong><br />
sinnsjuke, foreldrelause- eller verjelause born, arbeidslause<br />
<strong>og</strong> andre som ikkje kunne brødfø seg sjølv. Dei kommunale<br />
fattigkommisjonane var utstyrt med vide fullmakter <strong>og</strong> organisert<br />
for å hjelpa <strong>og</strong> føra kontroll <strong>og</strong> tilsyn med alle dei<br />
fattige.<br />
Med utgangspunkt i <strong>S<strong>og</strong>n</strong>dal <strong>og</strong> Florø må ein kunna hevda at<br />
kommisjonane var organisert på eit vis som ga lite rom for å<br />
snika til seg fattighjelp ein ikkje hadde rett på. I <strong>S<strong>og</strong>n</strong>dal var<br />
kommisjonen samansett av tilsynsmenn for heile kommunen.<br />
I Florø var personar med leiande rollar <strong>og</strong> godt innsyn i styre<br />
<strong>og</strong> stell (lensmann, prest <strong>og</strong> magistrat) i brodden.<br />
Fattigkommisjonane hadde som rettesnor for sitt arbeid at<br />
utgiftene til fattighjelp skulle haldast på eit minimumsnivå..<br />
Men omfanget av fattigdomen gjorde likevel at fattigutgiftene<br />
gjorde djupe innh<strong>og</strong>g i kommuneøkonomien. I landkommunen<br />
<strong>S<strong>og</strong>n</strong>dal var legd <strong>og</strong> bortsetjing til private forpleiarar<br />
dei viktgaste hjelpeformene. I Florø by var pengehjelp i<br />
heimen det vanlegaste.<br />
Fattigkommisjonane, i vårt tilfelle særleg i <strong>S<strong>og</strong>n</strong>dal, la ned<br />
eit omfattande arbeid. Mykje av innsatsen var retta mot å få<br />
stadfesta heimstadretten til dei fattige. Dette var avgjerande<br />
for kva kommune som måtte kosta utgiftene til stell <strong>og</strong> støtte.<br />
Usemje om heimstadrett gagna ikkje dei fattige si stode, <strong>og</strong><br />
kunne heller ikkje vera godt for samarbeidsklimaet mellom<br />
nabokommunar.<br />
Denne artikkelen har lagt fokus på eit kort historisk tidsrom<br />
<strong>og</strong> har utelukkande teke føre seg arkivmateriale etter to kommunar.<br />
Føremona med dette er at ein kan gå relativt detaljert<br />
<strong>og</strong> systematisk til verks <strong>og</strong> innanfor det aktuelle tidsrommet<br />
få fram særtrekk ved det aktuelle emnet. Men ulempene<br />
er <strong>og</strong>så rikt tilstades. For å gjera slutningar på tryggare<br />
tuft burde undersøkinga vore utvida i tid. Dessutan burde<br />
fleire kommunar i eller utanfor <strong>S<strong>og</strong>n</strong> <strong>og</strong> <strong>Fjordane</strong> fylke vore<br />
undersøkte.<br />
Kjeldegrunnlaget kan <strong>og</strong>så utvidast. For ei forståing av det<br />
lokale fattigstellet vil dei kommunale arkiva som her er presentert,<br />
vera heilt grunnleggjande. Samstundes bør dei utfyllast<br />
med materiale frå statlege <strong>og</strong> fylkeskommunale arkiv <strong>og</strong><br />
aviser. Likeeins kan ein gjerne ta i bruk munnlege kjelder.<br />
Minna om det gamle fattigstellet <strong>og</strong> dei folkelege forteljin-