NSfK:s 47th Research Seminar Oslo, Norway 2005 - Scandinavian ...

BRÅ har ordet – några framtidsfrågor
Andersson, Jan
Inledning
Jag har, som chef för myndigheten Brottsförebyggande rådet (Brå) i Sverige, fått tillfälle att
relativt fritt säga några ord under den generella rubriken för detta seminarium, dvs.
”Brottsförebyggande – möjligheter och begränsningar”. Jag har valt att blicka framåt i stället
för bakåt och att lyfta fram några frågor som jag menar är viktiga inför framtiden - kalla det
utmaningar om ni vill. Merparten av det som kommer att sägas här finns redan nedskrivet, i
BRÅ:s remissvar till den översyn som gjordes av myndigheten år 2004 (SOU 2004:18,
”Brottsförebyggande kunskapsutveckling”). I det försökte myndigheten identifiera ett antal
faktorer i samtiden som bedömdes ha betydelse för behovet av kunskapsutveckling och
därmed för myndighetens fortsatta inriktning. Dessa bedömningar står sig väl idag och utgör
därför underlaget till detta korta anförande.
(Jag hänvisar dem som vill ha en sammanfattande bild av myndigheten Brå och dess aktuella
forsknings- och utvecklingsverksamhet, till en artikel som jag skrivit i ”Journal of
Scandinavian Studies in Criminology and Crime Prevention”, vol, 6, 1, 2005, sid 74-88. Där
ges en sammanfattande beskrivning av på vilket uppdrag myndigheten arbetar och de olika
rapporter och skrifter som publicerats under de två senaste åren. Dessutom tas där kortfattat
upp några av de punkter upp som diskuteras i denna framställning.)
Kriminalpolitiska frågor blir allt viktigare
Under de senaste årtiondena har de kriminalpolitiska frågorna fått allt större betydelse.
Mediabevakningen är intensiv kring frågor om brott. Kriminalpolitik är numera en av de
viktigaste frågorna för samtliga riksdagspartier och lokalt är engagemanget stort, i lokala
brottsförebyggande råd, brottsofferjourer, kvinnojourer och liknande.
Denna utveckling är emellertid inte en direkt konsekvens av brottslighetens utveckling. Ett
skäl till det ökande engagemanget anses vara att brottsligheten och brottsofferfrågorna är
exempel på några få företeelser som kan förena de flesta människor i ett samhälle som bygger
på allt färre gemensamma värdegrunder (Tham, 2001). Kriminalpolitiken riskerar därmed att
bli mindre pragmatisk och mer moralisk. Särskilt brottsoffrens allt starkare ställning antas
kunna leda till att kriminalpolitiken får ett större känslomässigt innehåll än tidigare (a.a.).
Enligt Brå:s bedömning är en rimlig utgångspunkt att den beskrivna kriminalpolitiska
utvecklingen fortsätter och att frågor om brott och straff i framtiden kommer att få ett ännu
större utrymme.
Följden av denna utveckling är att den mediala granskningen av politikers initiativ och
myndigheters arbete kommer att fortsätta. Trycket kan komma att öka på politiker och
myndigheter att agera och visa handlingskraft. Medier pressar på och olika intressegrupper
och ”moraliska entreprenörer”, eller lobbyister om man så vill, kommer att driva sina frågor
utan ansvar för en sammanhållen och rationell kriminalpolitik. Detta kommer att gynna sådan
brottslighet som är enkel att beskriva, som kännetecknas av dramatiska förtecken och som
fungerar att beskrivas i medierna. Det finns därför en risk för snabba utspel och
symbolmässiga åtgärder. På vissa problemområden kommer krav att resas som närmast kan
14