NSfK:s 47th Research Seminar Oslo, Norway 2005 - Scandinavian ...

end dømte, som har afsonet deres straf i fængsel (hhv. 20 og 39%). Det bliver ofte tolket som
et bevis på, at samfundstjenestesanktionen er mere ’effektiv’ eller mere ’kriminalpræventiv’
end fængselsstraf. Simple recidivopgørelser kan imidlertid ikke sige noget om sanktionernes
nytte, fordi grupperne ikke er sammenlignelige. Det er jo ikke tilfældigt, hvem som idømmes
samfundstjeneste, og hvem som kommer i fængsel.
Nærværende evaluering har imidlertid et undersøgelsesdesign, som tager højde for dette. For
to typer lovovertrædere, færdselslovsovertrædere og voldsdømte, er det muligt at finde
kontrolgrupper pga. hhv. en lovændring og en praksisændring ved domstolene.
Eksperimentalgrupperne er således dem, som har fået samfundstjeneste, mens
kontrolgrupperne er dem, som i ’gamle dage’ fik fængselsstraf. Til brug for evalueringen har
jeg et datasæt, som indeholder en mængde oplysninger om de dømtes kriminalitet og sociale
forhold mv. Der kan således foretages en recidivundersøgelse, hvor der kontrolleres for de
dømtes kriminelle belastning og socioøkonomiske situation. Det forventes, at
samfundstjenestedømte har en lavere recidivprocent og en bedre social situation end dem,
som har været i fængsel – også når der kontrolleres for ovenstående faktorer.
I artiklen diskuteres hvorfor samfundstjeneste formodes at have en større kriminalpræventiv
effekt end fængselsstraf. I den forbindelse nævnes sanktionernes påvirkning af dømtes
levekår, sociale bånd til samfundet, stigmatisering, prisonisering og kriminelt kapital, og
inklusion/eksklusion.
Kriminalvårdarens vårdarbete – ett samspel mellan vårdare och
intagna
Gram, Bodil
Kriminalvårdarens arbete har sedan den explicita vårdideologin gjort sitt intåg i
kriminalpolitiken varit ett konfliktfyllt arbete ett förhållande som kan ses som en följd av att
vårdaren skall både vårda och kontrollera de intagna. Frågan är hur den tvångsmässiga
inlåsning som gäller på en anstalt påverkar det vårdarbete som skall bedrivas av
kriminalvårdarna. Hur väl förankrade är de politiska visionerna om att det är vårdaren och
inte vakten som bemannar våra svenska anstalter på en sluten anstalt med förhöjd säkerhet?
Den intervjustudie som detta inlägg bygger på är utförd på anstalten Hall, en sluten anstalt
med förhöjd säkerhet reserverad för manliga intagna. Studien visar att intagna inte tyckte att
det bedrevs något vårdarbete på anstalten annat än av enstaka ”eldsjälar”. Vårdare däremot
menade att en viss typ av vårdarbete förekom men de uttryckte en önskan om mer tid till det.
De vittnade också om en konflikt i sitt arbete mellan rollen som övervakare och rollen som
hjälpare och vidare om andra faktorer som försvårade ett gott vårdarbete. Den vård som
vårdarna gav uppgavs av dem själva i hög grad röra sig om ett icke dokumenterat arbete i
form av informella samtal mellan parterna. Medel till påverkan fann vårdare också i praktiska
göromål som att laga mat tillsammans med de intagna. Undersökningen visar dock att både
vårdare och intagna tyckte sig tillbringa förhållandevis lite tid tillsammans utöver den som
utgörs av praktiska bestyr som eskort av den intagne 1 till tandläkaren.
1 Jag använder konsekvent den maskulina formen den intagne när jag omnämner de frihetsberövade eftersom det
är just manliga intagna som berörts i min undersökning. Av detta skall dock inte dras några slutsatser om de
intagnas kön i andra fall än där mina intervjupersoner figurerar.
6