NSfK:s 47th Research Seminar Oslo, Norway 2005 - Scandinavian ...

att ställas på ett brottsförebyggande råd för att med FoU-verksamhet bidra till en förnyelse av
strategier och metoder hos myndigheter i kontroll- och rättskedjan. Forskningen kommer
därför att ha fokus på att med egen – och inte minst sammanställning av andras – forskning
verka för en konkret utveckling av rättsväsendet. Troligt är att denna verksamhet kommer att
ha ett bredare perspektiv och omfatta fler organisationer än de som ryms inom
kriminalpolitikens kärnområde.
Vikten av att sammanställa forskningsresultat kan inte nog betonas mot bakgrund av att FoUverksamheten
är splittrad på ett stort antal aktörer, både inom och utom landet. Ett
brottsförebyggande råd har genom sin storlek och bredd särskilt goda förutsättningar att
sammanställa forskningsresultat till nytta för samhället.
Även om större resurser på sikt tillförs utvärderings- och FoU-verksamheterna kommer inte
heller ett brottsförebyggande råd undgå att utsättas för ökade krav på effektivitet. Det kommer
troligen att yttra sig på två sätt. Det ena är att myndigheten gör "rätt saker" och därmed
verkligen styr resurserna till de områden där de "största vinsterna" kan göras. Det andra är att
de egna resurserna – främst personal – används effektivt. Det kan ske genom en kombination
av stabilitet och flexibilitet, genom att expertrollerna utvecklas på myndigheten och att
externa experter, såväl nationella som internationella, engageras.
Kriminalpolitiken och dess avgränsningar
Tidigare var kriminalpolitik en fråga för ett fåtal experter medan de förebyggande frågorna
framför allt hanterades av polisen (Garland, 2001). På samma sätt som kriminalpolitiken i dag
har blivit en fråga för hela samhället har den också gått mot att i ökad utsträckning påverka
förhållanden som ligger utanför den primära kriminalpolitiken och rättsväsendet (a.a.). Ett
exempel är regeringens nationella brottsförebyggande program mot vardagsbrottsligheten,
Allas vårt ansvar, som är inriktad på bland annat vad lokalsamhället kan göra mot
brottsligheten (Ds 1996:59). De lokala brottsförebyggande råden har en viktig roll i denna
strategi. Lagstiftningens betydelse inom många politikområden har också varit en hörnsten i
strategin. Det kommer till uttryck i att statliga kommittéer ska göra konsekvensanalyser av
lagförslag som kan påverka brottsligheten eller det brottsförebyggande arbetet.
På det brottsförebyggande området har det därför varit naturligt att som målgrupper också ha
skola, socialtjänst, det lokala näringslivet och andra delar av samhället som ligger utanför
rättsväsendet. På eko- och miljöbrottsområdet finns inte samma traditioner som inom
rättsväsendets myndigheter på att arbeta förebyggande (Brå 2003). Viktiga förebyggare för
denna brottslighet är ett stort antal myndigheter utanför rättsväsendet med kontroll- och
tillsynsfunktioner. Brottsförebyggande strategier och metoder för myndigheter på exempelvis
skatte-, miljö- och arbetsmiljöområdet handlar om reglering, tillsyn, kontroll och information
i syfte att öka regelefterlevnadnaden (Korsell & Nilsson, 2003). På ekobrottsområdet spelar
också näringslivet en viktig roll, både för att skydda sig mot brott och för att öka
regelefterlevnaden inom de egna leden genom självreglering.
De brottsförebyggande aktörerna är således långt fler än man vid förstone kan tro. De kommer
dessutom att öka i takt med att forskningen visar hur brott och samhällsfunktioner hänger
samman, vilket möjliggör en utveckling av de förebyggande åtgärderna. Denna positiva
utveckling måste fortsätta.
16