Alec Empire Pet Shop Boys Breakmecanix & Timbuktu ... - Groove
Alec Empire Pet Shop Boys Breakmecanix & Timbuktu ... - Groove
Alec Empire Pet Shop Boys Breakmecanix & Timbuktu ... - Groove
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
www.groove.st<br />
18<br />
Tom<br />
Waits<br />
– Här är ett intressant faktum: När spindelhannen<br />
gjort klart sitt bo och vävt sitt<br />
första nät, lägger han ut fyra trådar från<br />
nätet och slår an dem. Det ackord som<br />
uppstår attraherar spindelhonan. Vad är<br />
skillnaden mot det jag gör? Ingenting.<br />
Jag har ju redan min spindel. Men jag<br />
spelar ändå.<br />
Inte långt efter debuten 1973 spreds<br />
myten om Tom Waits som bohemisk<br />
beatnik, identifierad med utanförskap<br />
och excentricitet, och med en röst hårt<br />
sargad av cigaretter och whiskey. En myt<br />
som det visserligen fanns korn av sanning<br />
i, men också något som blivit långlivat,<br />
trots att han idag är både rök- och<br />
alkoholfri. I början av karriären ville han<br />
framför allt komma bort från småstadskänslan<br />
och komma till ställen där<br />
man var uppe hela natten – ett stort<br />
party, intressanta människor. Han ville<br />
inte jobba på en bensinmack hela livet.<br />
Han poängterar att det är något som kan<br />
hända de flesta artister, något som gör att<br />
de känner sig annorlunda, på ett mindre<br />
bra sätt. De skrattas åt, får skamkänslor.<br />
– Vid någon tidpunkt anpassar man sig<br />
till det och tänker ”alla skrattar åt mig -<br />
det kanske finns något sätt att tjäna<br />
pengar på det här”. De extrema fallen<br />
skulle vara typ korta människor, skäggiga<br />
damen. Men det finns sångare och författare<br />
också som är lite sära. Jag kan<br />
identifiera mig med dom.<br />
Tom Waits tycker det är svårt att lyssna<br />
på sina gamla låtar, men de flesta från<br />
1980 och framåt kan han lyssna till utan<br />
problem. Det är omkring den tiden som<br />
han och hans fru, Kathleen Brennan,<br />
började producera skivor på egen hand.<br />
Situationen innan dess beskriver han som<br />
att vara delaktig i ett plantagesystem,<br />
med markägare och arbetare. Han vaknade<br />
upp en dag och trodde sig vara miljonär,<br />
när det i själva verket visade sig att<br />
allt han hade var 20 dollar i fickan. Efter<br />
att ha turnerat i tio år hade han nått vägs<br />
ände.<br />
– Alla låtar jag gjort mellan 1973 och<br />
1980 tillhör en kille som heter Herbie.<br />
Jag fick börja plantera igen. Du vet – om<br />
din skog brinner ner helt och hållet så<br />
måste du plantera på nytt.<br />
Han blev trött på att andra bestämde<br />
hur det skulle låta. Det blev en liten källa<br />
till inspiration: han började fundera på<br />
hur han ville att det skulle låta. Något<br />
eget, något han själv ville göra. Kathleen<br />
föreslog att han skulle producera sin<br />
egen skiva, men det var lättare sagt än<br />
gjort.<br />
– På den tiden gav inte skivbolagen några<br />
pengar till artister för att göra en skiva.<br />
Dom trodde antagligen att du skulle<br />
sticka iväg till Mexiko och göra av med<br />
allt på droger. Vi frågade mitt skivbolag<br />
om vi fick producera ett album själva.<br />
Skivbolaget sa åt mig att göra tre låtar<br />
och komma tillbaka och spela upp dom.<br />
Vi gjorde det och dom sa att ”du har en<br />
liten publik redan, du kommer att tappa<br />
dom också”.<br />
De fick dock kontakt med ett annat<br />
bolag som var intresserade. De tre låtarna<br />
som spelades in var Shore Leave, Underground<br />
och Dave the Butcher. Alla är<br />
med på Swordfishtrombones.<br />
Tom Waits ger intryck av att ha stor<br />
integritet, både som person och i förhållande<br />
till musiken. Till viss del kan det<br />
bero på situationen han var i under de<br />
tidiga åren: det skiner ofta igenom en bitterhet<br />
när han pratar om dem. Det finns<br />
också en känsla när han pratar om sin<br />
musik, att den för honom är mer än bara<br />
låtar. Att han lagt ned så mycket av sig<br />
själv i dem att de är heliga för honom.<br />
Jean-Baptiste Mondino<br />
För några år sedan var han också inblandad<br />
i ett stämningsmål där en tidigare<br />
manager, tillika publicist, licensierat ut<br />
en av Waits låtar i reklamsyfte. Waits<br />
vann, och hans ståndpunkt vad gäller<br />
hans musik och reklam har inte ändrats.<br />
Han beskriver hur man kan ha en viss<br />
relation till en låt. Man tar in den på så<br />
många nivåer och när den fastnat på ett<br />
speciellt ställe inom en, så vill andra<br />
använda den för att sälja saker. Toalettpapper,<br />
bilar, Levi’s, Coca-Cola eller<br />
cigaretter. Han tycker det är manipulativt<br />
och att det också på sätt och vis förstör<br />
låten. För att åskådliggöra detta börjar<br />
Tom Waits sjunga Don’t Let Me Be<br />
Misunderstood, för att strax efteråt byta<br />
ut refrängens text mot ”buy a Chevro-