Alec Empire Pet Shop Boys Breakmecanix & Timbuktu ... - Groove

www.groove.st
20
Marit Bergman
text: Evalisa Wallin
bild: Mattias Elgemark
De senaste veckorna har en glad
popslinga snurrat i radion. En röst
sjunger om att inte slösa mer tid.
När jag ringer upp sitter hon
beredd i rökrummet på sin
arbetsplats.
- Jag ska snart sluta mitt jobb och hoppa
av alla mejlinglistor, förklarar Marit Bergman
och berättar hur mycket tid det tar
med den kommande skivan och allt runt
omkring. Samtidigt innebär den kommande
solodebuten 3:00 A.M. Serenades
inte någon omvälvning för Marit.
– Det kanske är annorlunda om man är
sjutton år och slår igenom stort. Även
om det går rätt så bra med skivan så
kommer det inte bli någon jätteförändring
i mitt liv. Musik har jag ändå alltid
hållit på med.
Samtidigt verkar hon förvånad över
att det gått så bra för singeln Waste More
Time.
– Det är helt… oj. Jag hade verkligen inte
väntat mej nånting överhuvudtaget.
Marit har tidigare spelat i punkbandet
Candysuck som släppte två skivor, men
lades ner för fyra år sedan.
– Mina låtar blev mer och mer poppiga
och det blev svårt att spela dom med det
bandet.
Hon berättar hur hon efter Candysuck
började skriva låtar med förhoppningen
om att någon skulle vilja släppa
hennes skiva direkt.
– Så blev det inte och jag är glad för det,
jag vet inte om jag hade kunnat stå för en
skiva som jag släppt för två år sedan. Det
är så himla mycket jag i låtarna på 3:00
A.M. Serenades. Jag har skrivit massvis
med bra låtar som jag kasserat eftersom
dom inte passar mitt uttryck, även om
dom varit bra.
Mer av allting hela tiden
Marit berättar att även om soloskivan
och det hon gjorde med Candysuck låter
väldigt olika så strävar hon hela tiden
efter att vara ärlig. Och tror att hon är
bättre på det nu. Varenda ord på skivan
är fullkomligt sant förutom ett ljug om
en bil – hon sjunger om killen som kunde
ta pianot och bilen och dra. Fastän det i
verkligheten inte fanns någon bil och
Marit inte har körkort.
Plattan släpper Marit på egna bolaget
Sugartoy Recordings.
– Det enda ett skivbolag skulle kunna
göra just nu är att sno mej på pengar,
säger hon. Vi har luskat fram pengar på
andra sätt så då finns det inget behov av
att ligga på en major.
Namnet Sugartoy har med godis,
Candysuck och Marits norska mamma
att göra. Marit förklarar att det egentligen
inte betyder något men att det var sött.
Och eftersom det egentligen inte finns så
gav det inga problem med registreringar.
För de som tycker att namnet Marit
Bergman klingar bekant kan en anledning
vara tidningen Darling. Även om
hon där använder sitt fullständiga namn,
Liv-Marit Bergman.
– Min tanke var aldrig att bli journalist
utan jag bara hoppade på Darling för att
det var en bra idé.
Men hon ska sluta skriva för Darling,
i kommande nummer publiceras en slags
avskedskrönika.
– Det är roligt, men det är inte tillräckligt
kul. Musik är mycket roligare.
När jag frågar henne om hon gör
musik under namnet Marit för att separera
sina karriärer berättar hon att det
bara är ett fåtal av henne vänner som
kallar henne för Liv-Marit.
– Eftersom den här skivan är väldigt jag
så vill jag att dom som hör skivan ska
känna som att jag är deras kompis. Och
då vill jag vara Marit med dom.
Vad en popstjärna är tycker hon är
svårt att definiera, hon känner sig inte
heller som en. Det finns en massa olika
anledningar till att hålla på med musik.
– Det är ju först och främst en sån himla
njutning. Sen så vill man ju självklart ha
bekräftelse på att det man gör är bra.
Marit sprudlar av energi och orden
forsar ur telefonluren. Liksom många av
låtarna på kommande skivan. ”This is
the year it all will happen/It’s finally here
I have been waiting all my life …/This
year is mine/I’m leaving tonight”. Raderna
är från det inledande spåret This is the
Year och kanske förutspår de framtiden.
– Jag är så himla nöjd med skivan och
spelar med så dödligt bra människor. Sen
så vill man ha bara ha mer av allting hela
tiden förstås.