Alec Empire Pet Shop Boys Breakmecanix & Timbuktu ... - Groove
Alec Empire Pet Shop Boys Breakmecanix & Timbuktu ... - Groove
Alec Empire Pet Shop Boys Breakmecanix & Timbuktu ... - Groove
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Pet</strong> <strong>Shop</strong> <strong>Boys</strong><br />
text: Thomas Nilson<br />
bild: 4-feet<br />
Efter arton år i popbranschen och ett oräkneligt antal hitsinglar<br />
fick <strong>Pet</strong> <strong>Shop</strong> <strong>Boys</strong> äntligen vara med i Bingolotto.<br />
<strong>Groove</strong> tog spårvagnen för att träffa Neil och Chris.<br />
Man undrar om de egentligen vet vilket<br />
slags program de ska medverka i. <strong>Pet</strong><br />
<strong>Shop</strong> <strong>Boys</strong> promotionresa för nya albumet<br />
Release har tagit dem till Göteborg.<br />
Neil Tennant och Chris Lowe sitter<br />
i logen och dricker champagne som<br />
skickats till dem av den svenska<br />
leksaksdiscotrion Alcazar medan de<br />
väntar på att få uppträda framför ett<br />
jättelikt snurrande hjul.<br />
Även om man bortser från sammanhanget<br />
de befinner sig i har <strong>Pet</strong><br />
<strong>Shop</strong> <strong>Boys</strong> onekligen blivit lite äldre.<br />
De har slutat göra dansmusik. De har<br />
gjort en musikal. De avskyr de flesta av<br />
dagens tonårsstjärnor. Neil säger att<br />
han inte ens lyssnar på popmusik längre<br />
– förutom Alcazar då – och att nästan<br />
allt var bättre förr.<br />
– Popmusik måste åtminstone vara lite<br />
sexig och kittlande. När Kylie gjorde<br />
Better the Devil You Know var det sexigt<br />
och kittlande. Medan Britney Spears<br />
singlar inte känns ett dugg upphetsande.<br />
Det kanske är för att jag blivit äldre,<br />
men jag uppskattar dom inte alls. Dom<br />
har något cyniskt över sig, även om det<br />
inte är hennes avsikt, och det är något<br />
med soundet och hennes sexiga framtoning<br />
som känns väldigt skapat, väldigt<br />
oäkta.<br />
Har inte popmusiken alltid handlat om<br />
att skapa illusioner?<br />
– Jo… det har den. Jag antar att jag helt<br />
enkelt inte tycker att hennes låtar är<br />
särskilt bra. Det är inte svårare än så,<br />
skrattar Neil.<br />
Med Release överger <strong>Pet</strong> <strong>Shop</strong><br />
<strong>Boys</strong> dansmusiken för vuxenpop och<br />
betydligt fler gitarrer än vanligt.<br />
– När vi startade i början på åttiotalet<br />
var dansmusiken mer underground,<br />
säger Neil. Nu gör alla dansmusik. Och<br />
det kändes bara inte så inspirerande<br />
längre, det verkade mer originellt att<br />
göra någonting annat. Dessutom är det<br />
nog första gången vi presenterar oss<br />
själva som musiker. Den ursprungliga<br />
Bitchiga gamla gubbar<br />
idén med albumet var att vi skulle producera<br />
och spela allting själva. Vilket vi<br />
gjorde ända till slutet av inspelningarna<br />
då vi insåg att gitarrspelandet kunde bli<br />
lite bättre och ringde Johnny Marr.<br />
Kommer ni ha fåniga dräkter i någon<br />
kommande video?<br />
– Nej, vi har inte det den här gången,<br />
säger Neil. Men naturligtvis har inga av<br />
våra dräkter någonsin varit fåniga.<br />
Nej, naturligtvis inte. Ursäkta mig. Hur<br />
åldras man med värdighet i popbranschen?<br />
– Det gör man inte, säger Chris Lowe.<br />
Det är hela poängen med att vara med i<br />
en popgrupp.<br />
– Åh, jag tycker att <strong>Pet</strong> <strong>Shop</strong> <strong>Boys</strong> är det<br />
klassiska exemplet på hur man åldras<br />
med värdighet i popbranschen, invänder<br />
Neil. Vi har ägnat hela vår karriär åt<br />
att undvika att göra saker som vi känt<br />
oss obekväma med eller som känts pin-<br />
samma och vi har lyckats till ungefär<br />
åttiofem procent. Dessutom låtsas vi<br />
inte att vi är yngre än vad vi är.<br />
– Jag såg Steven Tyler i Aerosmith vid<br />
poolen på ett hotell i Miami, avbryter<br />
Chris. I spandexbyxor...<br />
Chris börjar skratta.<br />
– Och så hoppade han ner i poolen med<br />
spandexbyxorna och den där grejen han<br />
har runt halsen och allt.<br />
– Jag gillar den åldrande rockstjärnelooken,<br />
säger Neil. Jag tycker att det är<br />
toppen när rockstjärnor är rynkiga.<br />
– Alice Cooper på golfbanan?<br />
– Yeah...<br />
– Bono, säger Chris och skrattar okontrollerat<br />
åt sin egen kommentar.<br />
– Bono? Åh Gud, grimaserar Neil.<br />
Bono?<br />
– Inte för att vi försöker bitcha oss, ler<br />
Neil. Men han ser ju inte yngre ut än<br />
vad han är...<br />
Ett<br />
subjektivt<br />
alfabet<br />
diddley, bo<br />
Ellas McDaniel, alias Bo Diddley, är bortom<br />
alla tvivel det mest spännande som klämts in<br />
i en skotskrutig kavaj och ett par hornbågade<br />
glasögon, inte minst tack vare det arvegods<br />
av självhävdelse han efterlämnade åt rapmusiken.<br />
Med ändlösa variationer av barnvisan<br />
Hush Little Baby, anpassade efter veckans<br />
bandwagon, satte McDaniel rekord i påhittiga<br />
sätt att arbeta in sitt eget namn i titeln –<br />
gärna om hur bra eller ”dålig” han var. Under<br />
några månader i brytpunkten mellan blues<br />
och rock’n’roll erövrade han det vita Amerika.<br />
Sedan kom Chuck Berry. DA<br />
decca<br />
Skivbolag som hade sin riktiga storhetstid vid<br />
tiden för rockens och popens genombrott,<br />
bland annat genom Bill Haleys Rock Around<br />
the Clock 1954. Dick Rowe var bolagets<br />
talangscout i början av sextiotalet, och blev<br />
världskänd genom att 1962 neka Beatles ett<br />
skivkontrakt med den klassiska kommentaren<br />
att ”gitarrband är på väg ut”. Rowe får väl<br />
anses ha omvärderat sin inställning och<br />
revanscherat sig genom att året därpå ha<br />
knutit Rolling Stones till Decca. MS<br />
distorsion<br />
Ända sedan 50-talet när Paul Burlison i<br />
Johnny Burnettes Rock'n'Roll Trio tappade sin<br />
gitarrförstärkare i golvet och Link Wray stack<br />
hål på membranet i sin med en blyertspenna,<br />
har distorsion (överstyrning) varit en av de<br />
mest använda effekterna i rockmusiken. Dist<br />
hör till rock som salt och citron till tequila,<br />
och har gett flera gitarrister sin speciella ton<br />
– ta bara Neil Young.<br />
Disten har en nära släkting i fuzz som<br />
ofta har ett kraftigare, rundare ljud. Fuzz kan<br />
höras på inspelningar med Jimi Hendrix,<br />
Cream och SRC, och blev vanligt igen på 90talet<br />
i och med stonerrocken. Den första<br />
basist att använda ett överstyrt ljud var Paul<br />
McCartney i Beatles Think for Yourself från<br />
1965, men bruket av distorsion är betydligt<br />
vanligare bland gitarrister. PS<br />
På www.groove.st kan<br />
du vinna bra skivor.<br />
I detta nummer lottar vi ut<br />
Marit Bergmans, Lauryn Hills,<br />
<strong>Timbuktu</strong>s och <strong>Alec</strong> <strong>Empire</strong>s<br />
senaste alster.<br />
Svara på några enkla frågor<br />
och du kan bli en vinnare.<br />
<strong>Groove</strong> 4 • 2002<br />
9