Läs boken

MARGARETA WEIDHAGEN -HALLERDT
Helgeandsholmens två öar
Ett viktigt resultat av Helgeandsholmsundersökningen
1978-80 framkom först sedan kyrkogården
undersökts och arkeologerna grävt
sig ned till vad man trodde skulle vara ett sammanhängande
kulturlager från 1200- och
1300-talen. Dessa lager var emellertid avbrutna
av vattenavsatta jordmassor med rester efter
bryggor utmed ett dike, diagonalt över området
i sydväst-nordostlig riktning. Därav framgick
tydligt att här funnits ett vattenfyllt sund ännu
medan de omgivande partierna höjt sig över
vattenytan. Helgeandsholmsön hade synbarligen
ursprungligen bestått av två öar, en större
nordvästlig och en mindre sydöstlig ö.
En närmare undersökning av den sydöstligt
belägna, mindre ön visade att den bestod av
flera lager påfört och omrört åsmaterial ovanpå
en ursprunglig åsyta av i vatten fint svallat
grus. Mellan de påförda lagren och den orörda
åsen fanns en strimma som innehöll jord, kol
och små fragment av obrända djurben. Den
ursprungliga åsen steg mot söder och där var
det påförda lagret tunt, medan det ökade kraftigt
mot norr till en tjocklek av ca två meters
utfyllnad. Det tunna skiktet med kol och djurben
har daterats till 1000-talet. Enligt grävningsledaren
Anders Ödmans uppfattning har
ön då varit en udde till Stads holmen men avskilts
från denna genom en grävd kanal och det
överblivna materialet använts för att höja ön,
kanske i syfte att där anlägga ett vakttorn. Den
kraftiga, rundade skalmuren, som utgjort
grund till kyrkogårdsmuren, skulle då få en
nöjaktig förklaring och enligt myntfynd kunna
vara uppförd vid 1200-talets mitt som ett "lås"
för Mälaren i anslutning till en pålspärr över
Norrström.
EJ The archaeological excavations of 1978-80
were able to show that Helgeandsholmen originally
consisted of two islands. The small er, easterly
island had a disturbed ridge level from the
11th century AD.
Del av utställningen om Stockholms
uppkomst i Medeltidsmuseet. Foto
H Hultgren.
EJ Part of the display on the origins
of Stockholm.