Läs boken

MARGARETA WEIDHAGEN -HALLERDT
Källor och metoder
Ett särskilt avsnitt i utställningen har ägnats de
källor och vetenskapliga metoder som används
inom arkeologin idag för att nå större kunskap
om den värld en gången tids människor levt i.
Den arkeologiska undersökningen på Helgeandsholmen
1978-80 är ett belysande exempel
på hur dagens arkeolog går till väga. Det arkeologiska
arbetet delades in i tre huvudavsnitt:
förarbete, fältundersökning och bearbetning av
de fynd och iakttagelser som gjorts under fältarbetet.
I det förberedande arbetet ingick arkivstudier,
där tidigare arkeologiska fynd och grävningsrapporter
från det planerade undersökningsområdet
knöts ihop med de historiska
källuppgifterna, innan det praktiska arbetet i
fält kunde påbörjas.
Den arkeologiska undersökningen inleddes
med diverse provs ch akt för att kontrollera kulturlagrens
djup och allmänna sammansättning.
därefter lades ett rutnätsystem (koordinatnätsystem)
ut över den grävningsyta, som skulle
undersökas med 2x2 m stora rutor. Nivån angavs
i meter över eller under havet enligt det
system Rikets allmänna kartverk använder. En
viktig förutsättning för att utgrävningen senare
skulle kunna rekonstrueras var en kontinuerlig
dokumentation med fotografier och planritningar,
schaktprofiler och sektioner över påträffade
byggnadslämningar och andra konstruktioner,
som fick löpande nummer i den
ordning de framtogs.
Markens lagerföljd framträdde olika tydligt
och ställde i många fall stora krav på arkeologens
iakttagelseförmåga och kunskaper i geologi.
Särskilt viktigt var det att kunna avgöra om
ett lager var avsatt på naturlig väg eller om det
var medvetet påfört.
96
En schaktprofil kan iakttagas på ursprunglig
plats i museet. En sektion genom lagret under
kyrkogården (7) visar ett nära två meter tjockt
påfört lager av omrört åsmaterial, som omöjligt
kan vara naturligt avsatt. Mellan det påförda
lagret och den underliggande orörda (sterila)
åsen av fint grus fanns ett tunt jordbiandat
skikt med små fragment av djurben och kolpartiklar,
som med hjälp av C 14-metoden kunde
dateras till1000-talet. Detta innebar att överliggande,
omrörda lager påförts någon gång efter
denna tid men ovisst hur snart.
I detta fall kan man således när som helst
göra en ny undersökning. Annars är arkeologens
dilemma att det mesta av den kunskap
jorden kunnat ge är borta för alltid, när utgrävningen
är slutförd och kulturlager och byggnadskonstruktioner
av olika slag fraktats bort.
Naturvetenskapliga metoder
Stor plats i utställningen har getts åt de naturvetenskapliga
metoder som används i analysen
av det arkeologiska materialet.
För datering av träföremål är dendrokronologi
(jämförande årsringsanalys) den för medeltida
material bäst lämpade metoden och betydligt
säkrare än den fysikaliska metoden med C 14,
där åldersbestämning sker genom mätning av
halten av sönderfallande radioaktivt kol i organiskt
material.
Dendrokronologin har i Stockholm bl a använts
för datering av Riddarholmsskeppet och
båtarna från Helgeandsholmen.
Diatomeanalys av kiselalger, som är ytterst
känsliga för vattnets salthalt och föroreningar,
har använts för att utröna tidpunkter för den
äldsta byggnadsverksamheten på Helgeandsholmen
och Mälarens avsnörning från Saltsjön.