blockfördelning kring bergkullar i mellersta halland - Göteborgs ...

Utgångsläget är det subkambriska peneplanet. Berggrunden i området är uppdelad i ett antal
tektoniska block som lutar åt olika håll. Reliefen varierar inom respektive block. Detta har
tolkats som att de delar av blocken som har högre relativ relief har lyfts upp under
mesozoikum och har djupvittrats, medan de områden som inte höjts i samma omfattning, t.ex.
kustslätten, har kvar mer av den plana sub-kambriska ytan beroende på att de palaeozoiska
sedimentbergarterna funnits kvar här längre. (Lidmar-Bergström et.al. 1992)
I området för jordartskartan 5B Varberg NO (1989) visar de flesta isräfflorna på en
isrörelseriktning från nordost. Detta tros vara den huvudsakliga isrörelseriktningen både under
Weichsel och den närmast föregående nedisningen Saale. Men även isrörelser från norr,
nordväst och sydost kan spåras. Rundhällar med en flack, slipad stötsida och en plocksida är
ovanliga i området. Istället är hällarna ofta rundade från alla håll, vilket kan tyda på att de är
slipade av flera olika isrörelser. Högsta kustlinjen ligger på ungefär 70-75m. (Påsse 1990)
2.2 Område 1 - Torpa
Det undersökta området är drygt 200x200 m och utgörs av en bergkulle omgiven av
hundratals block av varierande storlek och form. Bergarten är den grovt-medelkorninga
torpagraniten, som bildades för 1420 miljoner år sedan (Påsse 1990). De högsta delarna
befinner sig på ungefär 80 möh, vilket är strax över HK. Berget är omgivet av betesmark i
väst, tomtmark och odlingsmark i norr, landsväg i ost och mestadels tomtmark i söder. Berget
är till viss del täckt av ett tunt lager av delvis morän och delvis grus (Jordartskartan 5B
Varberg NO, 1989). Kullen är bevuxen med lövträd och enebuskar mm och har troligtvis
använts som betesmark för får.
Bergkullen ligger i östra kanten av ett sönderstyckat, lite högre parti som reser sig upp över
kustslätten. Öster om berget finns en bred dalgång som sträcker sig i NNO-SSV riktning, och
förenar sig med kustslätten i söder (figur 7).
2.3 Område 2 - Rolfstorp
Området utgörs av en bergkulle som liksom den första omges av hundratals block. Bergarten
är granitisk gnejs, som är äldre än torpagraniten (Påsse 1990). Liksom det förra området är
detta också drygt 200x200 m. Norr och väster om berget finns en golfbana. Söder om sluttar
det ner mot en grävd kanal. Öster om berget finns en liten sänka och på andra sidan höjer sig
en annan bergkulle. Högsta delarna av berget når strax över 90 möh, alltså även här över HK.
I området, som är ett naturreservat, växer bokskog och det finns några uppmärkta
vandringsstigar. Jordarten är morän (Jordartskartan 5B Varberg NO, 1989), men uppe på
berget är moräntäcket tunt och företrädesvis lokaliserat till sänkor i berggrunden.
Denna bergkulle befinner sig lite längre in i det kuperade landskapet än den i område 1. En bit
sydväst om området övergår terrängen i kustslätt, men i övriga riktningar består reliefen av
bergkullterräng (figur 7).
12