blockfördelning kring bergkullar i mellersta halland - Göteborgs ...

4. Resultat
4.1 Område 1 - Torpa
Block förekommer i alla riktningar utom nordväst, men den större delen ligger på östra sidan
av kullens krön (figur 9 och bilaga 1). Den största ansamlingen av riktigt stora block finns på
den nordöstra sidan (figur 9, 13 och bilaga 1). (Figur 9 och bilaga 1 är samma figur men i
bilagan är figuren större och har bättre upplösning.)
Blockansamlingarna är koncentrerade till på eller vid den undersökta bergkullen. I de
närmaste omgivningarna till bergkullen finns nästan inga block.
Nästan alla block (97%) är av den lokala bergarten. De block som inte är det är aldrig större
än 1 m i diameter. (Eventuellt med undantag för ett pegmatitblock, se nedan.) Blocken av
annan bergart härstammar troligtvis från morän.
De flesta blocken (95%) är rundade-kantavrundade och förekommer i alla riktningar utom
nordväst. (figur 11). De kantiga blocken återfinns i huvudsak på den norra och nordöstra sidan
(figur 10). Berget är bortsprängt på några ställen inom området, men i mycket liten
omfattning. Största delen av de kantiga block som förekommer härstammar från dessa
sprängningar.
De flesta blocken ligger på lite lägre nivåer i terrängen. Det finns en del block uppe på berget
och uppe på hällarna, men större delen ligger på sluttningarna. En del ligger också vid bergets
fot, där reliefen börjar plana ut.
På en hällyta nordost om kullens krön, halvvägs upp på berget, finns ett stort block som ligger
frilagt genom sprickbildning och är avrundat i kanterna. På formen syns det tydligt att blocket
har varit en del av hällen och ligger kvar i sitt ursprungliga läge (figur 14).
Berggrundsformerna är överlag rundade. I nordost är formerna däremot rundare och flackare
medan de i sydväst och väst är brantare (figur 12). Stora områden består av häll och där det
finns jordtäcke är det relativt tunt. Det finns en brant i södra delen av området som kan tolkas
som flared slope.
På vissa ställen är berggrunden vittrad på ett speciellt sätt. Detta anges som gropiga
vittringsytor i figur 9, 15 och bilaga 1. Dessa vittringsytor kan beskrivas på följande sätt:
Avrundade små hål eller gropar på ett par mm till två cm (figur 15). Kanterna på hålen är
mjukt avrundade. Kristaller av fältspat och kvarts har vittrats minst och de kristaller som står
upp över ytan eller utgör kanter av hål är också avrundade. Dessa vittringsformer förekommer
i alla väderstreck, på block, branter och hällar.
Högst uppe på bergkullen ligger ett stort pegmatitblock (ca 3 m i diam). Blocket kan ha
plockats och transporterats till platsen av isen. Eller kan det ha tagits dit av människor. Men
det är svårt att svara på varför de skulle ha tagit dit det. Eftersom de ingående mineralerna är
de samma som i Torpagraniten kan man gissa att det har sitt ursprung i samma bergart som
den i området, men eftersom det inte har hittats några större pegmatitgångar i just denna
bergkullen, så härstammar det troligtvis från en plats utanför undersökningsområdet.
14