Läs rapporten - Konkurrensverket
Läs rapporten - Konkurrensverket
Läs rapporten - Konkurrensverket
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
16<br />
någon annan rättsföljd skulle det åtminstone och rimligtvis ha framkommit i<br />
DaimlerChrysler (se ovan). Kommissionen anför t.o.m. själv denna stånd‐<br />
punkt i riktlinjerna i det att den säger att ”agentavtalet anses vara ett äkta<br />
agentavtal och omfattas således inte av artikel 81.1 […]” [min kurs.] (tillkänna‐<br />
givandet, p. 15). Otydligheten härom är ägnad att skapa stor osäkerhet om<br />
rättsläget och i denna del gör 2000 års tillkännagivande mer skada än nytta.<br />
Inkonsekvensen i kommissionens riktlinjer gör att de rimligen inte bör beak‐<br />
tas i denna del.<br />
I CEPSA‐avgörandet har rättsläget enligt min mening blivit något otydligt.<br />
Målet rörde en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG av Tribunal Supre‐<br />
mo i Spanien och hade ursprungligen sin upprinnelse i ett klagomål framställt till den<br />
spanska konkurrensmyndigheten Servicio de Defensa de la Competencia angående vissa<br />
agentavtal som hade träffats mellan bl.a. oljebolaget CEPSA och bensinstationer. Det<br />
hade gjorts gällande att avtalen var konkurrensbegränsande, men den nationella kon‐<br />
kurrensmyndigheten gjorde bedömningen att den spanska motsvarigheten till artikel<br />
81.1 EG inte var tillämplig på vissa avtal som slutits av kommissionärer, handelsagenter<br />
eller andra mellanhänder med andra företag. Beslutet bekräftades av de spanska överin‐<br />
stanserna, men Tribunal Supremo beslöt att vilandeförklara processen och ställa en tolk‐<br />
ningsfråga till EG‐domstolen, som på basis av vissa fakta i målet berörde frågan huruvi‐<br />
da vissa artiklar i föregångaren till gruppundantaget om vertikala avtal även omfattade<br />
ensamåterförsäljaravtal som betecknades kommissionsavtal och handelsagentavtal. För<br />
att kunna besvara frågan måste sålunda domstolen utreda huruvida avtalen i fråga över<br />
huvud taget omfattades av dåvarande artikel 85 (numera artikel 81 EG).<br />
EG‐domstolen konstaterade i målet – föga okontroversiellt – att artikel 81.1<br />
EG inte är tillämplig enbart på grund av att en mellanman bär en obetydlig<br />
del av risken. Därefter gjorde dock EG‐domstolen en uttrycklig precisering<br />
och hävdade något kryptiskt att det endast var de skyldigheter som åligger<br />
mellanmannen vad gäller försäljningen av varor till tredje man för huvud‐<br />
mannens räkning som inte omfattas av den artikeln. Enligt EG‐domstolens<br />
bedömning kunde ett agentavtal innehålla bestämmelser som rörde förhål‐<br />
landet mellan agenten och huvudmannen på vilka artikel 81.1 EG trots allt<br />
var tillämplig och nämnde i det sammanhanget särskilt exklusivitetsklausu‐<br />
ler och konkurrensklausuler. I den mån sådana klausuler förekom i agentav‐<br />
tal ansåg EG‐domstolen att agenten utgjorde en oberoende ekonomisk aktör<br />
och att klausulerna kunde innebära en överträdelse av konkurrensreglerna,<br />
men begränsat till de fall när de ledde till en avskärmning av den relevanta<br />
marknaden. 13<br />
13 Mål C‐217/05, CEPSA, p. 61–62.
Change language