Läs rapporten - Konkurrensverket

24
ras och hur det påverkar den konkurrensrättsliga analysen. Så mycket kan
dock sägas att konkurrensreglerna härvidlag inte syftar till att inskränka el‐
ler materiellt ändra de bestämmelser som gäller handelsagenturer. Tvärtom
synes härmed förstås att civilrättsliga konstruktioner av skilda former av
mellanmän kan påverka den konkurrensrättsliga analysen av ett avtalsför‐
hållande. Rådsdirektivet om självständiga handelsagenter adresserar obliga‐
tionsrättsliga aspekter av ett handelsagenturförhållande, men behandlar inte
de konkurrensrättsliga spörsmål som kan uppkomma i anledning av han‐
delsagenturavtalet.
För att kunna göra en korrekt bedömning av risker, huruvida en agent i all‐
mänhet är osjälvständig m.m. krävs dock grundläggande kunskaper om den
civilrättsliga regleringen av skilda former av mellanmän. Härmed är det av
vikt att beakta såväl privaträttsliga som offentligrättsliga regler som inver‐
kan på utformningen av agentavtal. Den civilrättsliga lagstiftningen kan
även ge god vägledning i gränsdragningsfrågor som i mångt och mycket
liknar den som företas vid en konkurrensrättslig bedömning. Detta kommer
att beröras i det följande.
Från ett konkurrensrättsligt perspektiv är det irrelevant hur förhållandet i
formell mening karaktäriseras mellan huvudman och agent. Det avgörande
för huruvida konkurrensreglerna i artikel 81 EG/6–8 §§ KL blir aktuella att
tillämpa är i stället hur samarbetet parterna emellan karaktäriseras från före‐
tagsekonomisk synpunkt, ett förhållande som blev uttryckligen bekräftat i
ärendet Pittsburgh. 28 Av samma beslut framgår att nationella regler och skil‐
da former av kategoriseringar av mellanmän saknar betydelse för den kon‐
kurrensrättsliga bedömningen. Av denna anledning bör det förtydligas att
åtskillnaden mellan genuina och oäkta agentavtal i detta arbete endast görs i
konkurrensrättsligt hänseende och inte obligationsrättsligt. Antag, som ex‐
empel, att avtal ingås mellan en handelsagent och ett flertal huvudmän. Des‐
sa avtal kan vart och ett mycket väl betraktas som obligationsrättsligt äkta,
28 Kommissionen anförde (svensk och engelsk språkversion ej tillgänglig): „Wenn die
Kommission bestrebt war, den Unternehmen in dieser Bekanntmachung einige Anhalts‐
punkte ihrer Situation im Hinblick auf Artikel 85 zu geben, so hat sie damit keineswegs die
Absicht zum Ausdruck gebracht, sich an den äußeren Anschein zu halten und darauf zu
verzichten, den wirklichen Charakter der Rechtshandlungen, der Beziehungen zwischen
Unternehmen und der wirtschaftlichen Verhältnisse klarzulegen. Sie hat vielmehr darauf
hingewiesen, daß sie ʺdie Beurteilung, nicht auf die Bezeichnungʺ abstellt und daß voraus‐
gesetzt wird, ʺdaß der als Handelsvertreter bezeichnete Vertragspartner auch funktionsge‐
mäß Handelsvertreter istʺ. Kommissionens beslut 72/403/EEG av den 23 november 1972,
IV/26.892 – Pittsburgh Corning Europe – Formica Belgium – Hertel, IV/26.876 och 26.892, EGT L
272 5/12/1972, s. 35–39.