Läs rapporten - Konkurrensverket

30
tersom en fast ersättning till huvudmannen inte skapar något intresse för
vilket pris som kommissionären tar ut av tredje man. 45
Förutom dessa centrala kriterier diskuterar kommittén även andra faktorer
som kan vara aktuella att beakta. Vem av parterna som står för finansie‐
ringskostnader för varorna och lagerkostnader kan vara av betydelse, bero‐
ende av varornas värde och karaktär. Placeringen av skyldigheten att teckna
försäkring och vem som står faran för godset kan även vara relevant att be‐
akta. Huvudmannens intresse av försäljningen får inte, enligt betänkandet,
vara alltför uttunnat. Antingen skall en returrätt i kombination med beaktan‐
svärd returrisk föreligga, eller ett ”kvalificerat intresse” av vilket försälj‐
ningspris som uppnås kunna krävas, där kravet respektive faktor kan
mildras när kombinationer föreligger.
8.6. Konkurrensrättslig relevans av kommissionsavtal
Som har framgått ovan är kommissionsinstitutet beroende dels av den risk
som kommissionären ikläder sig, men även det resultatintresse som måste
finnas hos huvudmannen, i annat fall föreligger inte kommission i formell
mening. Från konkurrensrättslig synpunkt har riskkriteriet avgörande bety‐
delse för tillämpbarheten av artikel 81.1 EG/6 § KL. Samtidigt kan det senare
kriteriet anses anknyta till den konkurrensrättsliga frågeställningen om
agenten kan anses vara integrerad med huvudmannen. En skillnad mellan
civil‐ och konkurrensrätt som är värd att beakta är att om det skulle visa sig
inte finnas tillräckligt stöd för ett kommissionsförhållande kan detta få sak‐
rättsliga konsekvenser i så måtto att huvudmannen förlorar mot kommis‐
sionärens övriga borgenärer i kommissionärens konkurs, men detta hindrar
inte att avtalet likafullt skulle kunna betraktas som ett genuint agentavtal
enligt konkurrensrätten, eftersom detta är beroende av riskfördelningen och
huruvida agenten är integrerad eller ej med huvudmannen. Kriterierna är
mycket likartade, men det bör framhållas att de inte är identiska.
De svenska rättsfall som avser kommissionsförhållanden berör dock oftast
sakrättsliga frågeställningar. Kännetecknande för dessa fall är det är ostri‐
digt parterna emellan att ett kommissionsförhållande föreligger, men att
kommission ej ansett föreligga i sakrättsligt hänseende, varigenom kommit‐
tenten inte erhållit separationsrätt i kommissionärens konkurs. Här är alltså
frågan inte bara huruvida avtalet kan betecknas som kommissionsförhållan‐
de inter se, utan även gentemot tredje man och att detta även håller så långt
45 Se SOU 1988:63, s. 54 f., 103, Tiberg/Dotevall a.a. s. 92, NJA 1914 II s. 273.