Läs rapporten - Konkurrensverket

More documents

Recommendations

Info

18 sin helhet som avses – inte underordnade avtalsvillkor. Såsom redan nämnt borde väl rimligen starka konkurrensbegränsande klausuler, såsom pris‐ styrning, betraktas mer allvarliga än de – som i likhet med exklusivitetsbe‐ stämmelser – i många fall underlättar mellanmärkeskonkurens. EG‐ domstolens resonemang i denna del ger dock närmast intrycket av motsat‐ sen. Detta kan dock rimligen inte ha varit EG‐domstolens avsikt. EG‐ domstolen framhåller explicit i domen att i de fall när en agent ”…trots att den är en särskild juridisk person, inte självständigt bestämmer över sitt be‐ teende på marknaden därför att vederbörande är helt beroende av sin hu‐ vudman […] till följd av att uppdragsgivaren bär de ekonomiska och af‐ färsmässiga riskerna för den ekonomiska verksamheten i fråga, är följaktli‐ gen förbudet i [artikel 81.1 EG] inte tillämpligt på förhållandet mellan [agen‐ ten] och huvudmannen]. 14 Faktum kvarstår dock att uttalandet kan ge upp‐ hov till andra tolkningar och ett förtydligande i detta hänseende är klart på‐ kallat. EG‐domstolen hänvisar vidare till att den avgörande faktorn för att fastställa om en agent är en oberoende ekonomisk aktör, d.v.s. oäkta agent, är det avtal som slutits med huvudmannen. Härigenom synes en samlad be‐ dömning av avtalssituationen vara påkallad. Otydligheten i detta hänseende synes finna en förklaring i generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande, där hon gör en utredning av tillämpligheten av artikel 81.1 EG på handelsagenter och relaterar detta till begreppet avtal mellan företag. Hon hävdar att agenter kan anses vara verksamma på två skilda produktmarknader samtidigt; nämligen marknaden för förmedlings‐ tjänster och marknaden för huvudmannens produkter. 15 I rollen som mellanman eller förmedlare anser hon att agenten intar en ställning som oberoende aktör och därmed ett företag i den mening som avses i artikel 81.1 EG. Klau‐ suler som i ett agentavtal, varigenom agenten erhåller ensamrätt för vissa kunder eller områden, eller varigenom huvudmannen omvänt kräver att handelsagenten inte agerar som återförsäljare för andra huvudmäns räkning måste därför omfattas av tillämpnings‐ området av artikel 81.1 EG på denna marknad för förmedlingstjänster, men eventuellt undantagna enligt gruppundantag eller legalundantag. Däremot, hävdar hon, kan en handelsagent oaktat faktum att denne i associationsrättslig mening är självständig inte utan vidare anses vara ett företag såvitt gäller de affärstrans‐ aktioner som denne förmedlar för huvudmannens räkning, eftersom avtalet i detta hän‐ seende avser en helt annan produktmarknad. 14 Mål C‐217/05, CEPSA, p. 44. Den engelska språkversionen talar om ”the relationship bet‐ ween that intermediary and the principal” och i den tyska benämns detta ”die Beziehungen zwischen diesem Absatzmittler und seinem Geschäftsherrn”. 15 Generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i mål C‐217/05, CEPSA, p.41–46.
Det är måhända möjligt att tänka sig en marknad för förmedlingstjänster i likhet med generaladvokatens resonemang, men det måste ifrågasättas om detta praktiskt sett har någon som helst verklighetsförankring och i stället endast är ett teoretiskt tankeexperiment. Resonemanget förutsätter nämligen att t.ex. bensinåterförsäljare etablerar sig först på en marknad och bygger upp infrastruktur och efter att denna etablering är klar erbjuder sina bensin‐ förmedlingstjänster till ettvart oljebolag som genom dessa återförsäljare öns‐ kar sälja sina petroleumprodukter. I den mån kriterier för genuina agenter så uppfylls i relationen med det oljebolag som sedan väljs, kan alltså långtgå‐ ende konkurrensbegränsningar avtalas om i relationen mellan huvudman och agent, medan valet av ett oljebolag – såsom skall visas nedan är en di‐ rekt förutsättning för mellanmannens status som genuin agent – samtidigt leder till en konkurrensbegränsning på en annan (mest troligt teoretisk och fiktiv) marknad. Sett i ljuset av generaladvokatens resonemang blir EG‐ domstolens uttalande i detta hänseende mera förståeligt, men det praktiska värdet därav är dock mycket lågt och bör bortses från. Det är dock anmärk‐ ningsvärt att EG‐domstolen och generaladvokaten tillskapar teoretiska kon‐ kurrensproblem som vare sig har förankring i sakförhållandena i målet som var föremål för förhandsavgörande eller relevanta för mellanmäns förhål‐ landen generellt. Härutöver anger generaladvokaten att resonemanget en‐ dast bygger på kommissionens tillkännagivande, vilket, såsom visats ovan, innehåller allvarliga svagheter. Avgörandet i CEPSA bör sammantaget an‐ vändas med viss försiktighet och det synes vara olämpligt att dra långtgå‐ ende slutsatser från EG‐domstolens uttalande i denna del. 5.2. Agentavtal med flera huvudmän Ett intressant förhållande är att kommissionen anser att det är irrelevant för den konkurrensrättsliga bedömningen av genuinitet huruvida agenten age‐ rar för en eller flera huvudmän (tillkännagivandet, p. 20). Uttalandet bör ses i ljuset av det enskilda faktum att en handelsagent som företräder flera hu‐ vudmän inte kan ändra karaktären av de enskilda avtalen i var och en av agent‐principalrelationerna som varande genuint när de enskilda avtalen analyseras var för sig. Emellertid bör framhållas att användandet av gemen‐ samma agenter inte gör avtalet i vertikalt hänseende olagligt, d.v.s. samtliga avtal som agenten har med sina huvudmän inte kan ses som olagliga i sig, men att det skapar en länk mellan huvudmännen som är ägnad att begränsa konkurrensen. 16 16 Se punkt 20 i tillkännagivandet. 19
Page 1 and 2: Agentavtalsprivilegiet i konkurrens
Page 3 and 4: 3 Förord I Konkurrensverkets uppdr
Page 5 and 6: 10.4.4. Risker knutna till utföran
Page 7 and 8: iksson, för värdefulla kommentare
Page 9 and 10: thereby open the floodgates for an
Page 11 and 12: udsbestämmelserna mot konkurrensbe
Page 13 and 14: 5. Konkurrensrättsliga konsekvense
Page 15 and 16: nen att använda sig av någon form
Page 17: Ställningstagandet blir inte klara
Page 21 and 22: 6. Särskilt om oäkta agentavtal O
Page 23 and 24: 8. Konkurrensreglernas förhålland
Page 25 and 26: men från konkurrensrättslig synpu
Page 27 and 28: dan andra förhåller mest neutrala
Page 29 and 30: dömning av hur den ersättning som
Page 31 and 32: att det ger t.ex. separationsrätt
Page 33 and 34: 9. Agentavtal utanför tillämpning
Page 35 and 36: ”[F]ör att ett avtal mellan för
Page 37 and 38: auch bei Fehlen jeglichen Vertrages
Page 39 and 40: däremot när två ekonomiskt själ
Page 41 and 42: För det andra gäller enligt ABL 1
Page 43 and 44: estämde över sin handelspolitik o
Page 45 and 46: argumentet att genuina agentavtal
Page 47 and 48: Lenz hävdade i anslutning till det
Page 49 and 50: nande ställning som en anställd p
Page 51 and 52: givarens räkning och uppträder so
Page 53 and 54: skäl är emellertid viktiga att be
Page 55 and 56: dömningen måste göras från fall
Page 57 and 58: provision till köparen. Frågan om
Page 59 and 60: avtalet kan omfattas av artikel 81.
Page 61 and 62: En fråga som därvid uppkommer är
Page 63 and 64: Agenten hade vidare en skyldighet a
Page 65 and 66: och agent. Det hade varit önskvär
Page 67 and 68: Det förefaller därför vara onöd
Page 69 and 70:
även kommissionens tidigare praxis
Page 71 and 72:
och via agenter som hade civilrätt
Page 73 and 74:
är därmed antingen felaktiga elle
Page 75 and 76:
I DaimlerChrysler var det ostridigt
Page 77 and 78:
dragsgivarna i sin bokföring. Dett
Page 79 and 80:
för detta hävdas att i de fall i
Page 81 and 82:
dast alternativkostnaden, d.v.s. de
Page 83 and 84:
11. Sammanfattning Från konkurrens
Page 85 and 86:
12. Källförteckning Litteratur Be
Page 87 and 88:
Mål 6/72, Europemballage och Conti
Page 89 and 90:
Kommissionens beslut, tillkännagiv
show all

Läs rapporten - Konkurrensverket

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?