Läs rapporten - Konkurrensverket

50
EG‐domstolen anförde att oavsett hur det rättsliga förhållandet mellan hu‐
vudmannen och mellanmannen gestaltar sig i olika medlemsstaters interna
rätt, gäller generellt att om en huvudman förbjuder sin agent, som säljer i
huvudmannens namn och för dennes räkning, att samtidigt sälja konkurre‐
rande produkter utan huvudmannens tillåtelse korresponderar till den rätts‐
liga och ekonomiska natur och anda som generellt sett kännetecknar förhål‐
landet mellan huvudman och agent. 79 Faktum att en sådan agent arbetar för
huvudmannens räkning gör att agenten i princip kan betraktas som ett
hjälporgan (auxiliary organ) som utgör en integrerad del av huvudmannens
företag. 80 Detta organ måste därmed – i likhet med anställda – utföra hu‐
vudmannens instruktioner och utgör sålunda en ekonomisk enhet med hu‐
vudmannen. Ett eventuellt missbruk är i sådana fall inte orsakat av själva
avtalsförhållandet mellan huvudman och agent. 81
Avgörande för huruvida konkurrensreglerna är tillämpliga på dessa avtal
ansåg därför EG‐domstolen vara om avtalet mellan huvudman och agenter ‐
eller ”handelsrepresentanter” som SZV kallade dem – förlänar eller tillåter
dem ålägganden resp. rättigheter, vilka från ekonomisk synpunkt är unge‐
färligen samma som de som återfinns i relationen mellan en leverantör och
en oberoende handlare. Avgörande blir därmed den finansiella risk som
agenterna ikläder sig för försäljningen eller utförande av kontraktet med
tredje man. 82 I Suiker Unie hade kommissionen emellertid inte kunnat styrka
att agenternas relation till huvudmannen var mycket lik de som hos en obe‐
roende handlare. 83 EG‐domstolen anmärkte särskilt att kommissionen inte
hade förnekat att representanterna i fråga huvudsakligen bedrev verksam‐
het för sin huvudmans räkning utan att samtidigt agera som fristående
handlare i någon större grad.
I fallet VAG Leasing gjordes gällande att ett avtal mellan Volkswagen AG och
VAG Leasing å ena sidan och VAG‐återförsäljare å andra sidan inte omfat‐
tades av dåvarande artikel 85.1, mot bakgrund av att de alla utgjorde en
ekonomisk enhet, d.v.s. att de utgjorde ett och samma företag i konkurrens‐
rättslig mening.
EG‐domstolen framhärdade att endast när en företrädare inte tar någon av
de risker, som följer av de avtal som han har förhandlat fram för uppdrags‐
79 Förenade målen 40 till 48, 50, 54 till 56, 111, 113 och 114‐73, Coöperatieve Vereniging ʺSuiker
Unieʺ UA m. fl. mot kommissionen, [1975] ECR, s. 1663, p. 479.
80 Se vidare om integrationskriteriet nedan under 10.5.
81 Suiker Unie p. 480–481.
82 Suiker Unie p. 482.
83 Suiker Unie p. 485. ”[…] a position very similar to that of an independent dealer”.