Nordkoster - Göteborgs universitet

hornbländebergarter av ursprungligen peridotitisk sammansättning över normala
gabbrodioritiska och amfibolitiska grönstenar och medelkorniga eller svagt porfyriska
grå, hornbländeförande plagioklasgnejser, hornbländefria dylika och intermediära
gnejsgraniter till sura röda gnejsbergarter, intar större delen av öarnas berggrund”.
Gentemot dessa komplex förhåller sig ganska vitt utbredda ögongnejsgraniter, växlande,
deformerad eller massiv, gnejsig utbildning som är ett relativt yngre komplex. Sedan ser
vi en en yngre differentiationssvit, och denna serie börjar med gabbrodioriter och
noritiska gabbror. Dessa bildar ofta gångar av finkornig och metabasitisk typ. I anslutning
till dessa förekommer dioriter som vissa gånger lokalt övergår i graniter.
Kosterdiabasernas utbredda gångformation. Relativt ofta visar de smalare gångarna
en utpräglad porfyritisk struktur med väl synliga strökorn av plagioklas och mörka
mineraler medans de bredare gångarna ofta har en massiv utbildning av kärnor av grövre
diabas. På Nordkosters västra del, ganska nära Kostersundet bildar diabasen enstaka
ellipsformade kroppar som har trängt upp från djupet i rörformiga kanaler. Vidare ses en
yngre serie pegmatiter som delvis är fälspatrika och pegmatitartade i de bredare
gångpartierna, men övergår oftast i de smalare gångerna till rena grovkristalliniska
kvartsmassor. Dessa förekommer huvudsakligen på nordöstra sidan. En serie med
sparsamt uppträdande yngre diabasgångar är riktade mot ost och nordost. Dessa är
helkristalliniska och friska eruptivbergarter, vilka man även funnit i
Kosterdiabasgångarna. De kända rombporfyrgångarna, med en bredd av max 6 meter
kan följas i ca 200 meter där den försvinner under skogs- och ljungklädd mark.
Oftast är de plagioklasrika gnejsgraniterna homogena och vitaktiga bergarter. I
detta område är de fattigare på mörka mineraler än i andra områden. Deras ofta flacka
och låga hällområden lyser vackert vita i kontrast till de talrika svarta diabasgångarna
som genomskär dem. Dessa bergarters mineralbestånd karakteriseras av den höga
plagioklashalten och den höga kvartshalt som vanligen överstiger 30 %. Det förekommer
mineraler såsom biotit, muskovit och enstaka gånger en lätt rubinfärgad granat.
9