Nordkoster - Göteborgs universitet

Sammanfattning
Arbetet behandlar vittringsprocessen i bergrunden och då specifikt plagioklasrik
gnejsgranit på Nordkoster, men även på ytans råhet och hur den förändras med höjden.
Arbetet har också ett didaktiskt syfte och ska ligga till grund för hur man ska kunna
koppla detta till undervisning i skolan.
Syftet med att åka till Nordkoster och undersöka den plagioklasrika gnejsgranitens
vittringsgrad och dess råhet var att i en bohuslänsk miljö, som vi räknar till vår närmiljö
bilda oss en uppfattning och kunskap om hur berggrundens uppbyggnad och nedbrytning
(vittring) påverkat dess form. Detta för att befästa vår didaktiska inriktning på arbetet
men också för att kunna empiriskt undersöka vår hypotes, med hjälp av
Schmidthammaren, som är ett mycket smidigt instrument att ha med sig ute i fält. Då
hammaren används slår den mot bergytan med en viss bestämd kraft mot en bestämd yta
och mäter återstudsen, (den sk elasticiteten i berget) detta är en funktion av bergytans
vittring. Hammaren ger då ett R-värde mellan10 och 100 beroende på bergets hårdhet.
Hammaren visar ett högre värde ju hårdare berget är. Ett annat instrument som användes
var profilmallen som på plats kunde mäta ytans råhet och skissas ner på millimeterpapper
för att senare analysera och ge en tendens över hur råheten förändras med höjden.
Med hjälp av en digitalkamera togs fotografier för eget material dels att visa på
ytors olika råheter dels för att ge en så bra områdesbeskrivning som möjligt. Asklunds
geologiska berggrundskarta över Nordkoster användes för orientering i vilken bergart
mätningarna gjordes. För att bestämma mäthöjden och läget användes en topografisk
karta, samt en kompass.
Mätningarnas resultat stämmer väl med vår hypotes. På högre höjder har berget
varit i dagen längre, ytan är mer vittrad och har en råare yta vilket ger lägre R-värden än
de låga höjderna intill havet där bergets yta är yngre och har fina slipade ytor.
Hammarens värde stämmer väl överens med vår hypotes, detta tillsammans med tidigare
forskning vittnar om hammarens trovärdighet i sammanhanget.
1