Nordkoster - Göteborgs universitet

2.1.2 Gångbergarter
Det är främst gångbergarter som trängde in i sprickor och svaghetszoner (Berglund
1989 s 23-24). Dessa gångar är oftast smalare än två meter men kan vara väldigt långa.
Det område där dessa gångar är mycket vanliga är i Kosterarkipelagen, en del öar består
av mer än 50 % av diabasgångar. Den sista stora deformationen inträffade mellan 1200
och 900 miljoner år sedan. Bergrunden veckades och ny förskiffring och ådring bildades,
därav finns det minst tre generationer av ådring i Bohusläns gnejser. Denna period kallas
för Svekonorvegium, och det är under denna tid som Bohusgraniten bildas.
Bohusgraniten bildades genom att trögflytande bergmaterial kunde tränga fram i
jordskorpan och räknas som Sveriges yngsta urberg.
7
Figur 6. Diabasgångar, östra Nordkoster.
2.1.3 Bohusgraniten kom till ytan
Kraftig vittring och utjämnande av jordytan bildade det subkambriska peneplanet
under en tidsperiod mellan Bohusgranitens bildande och kambrium. Nu kom
Bohusgraniten upp till ytan. Nya rörelser i jordskorpan gav en uppsprickning av
berggrunden, den hade svalnat och var inte lika plastisk som tidigare och nu får
Bohusgraniten sitt karaktäriska sprickmönster (Berglund 1989 s 30). Den sista
bergrundbildande perioden i Bohuslän var för 280 miljoner år sedan, perm perioden. Nu
kunde magma tränga upp till jordytan eller tränga in till de lagrade sedimentära
bergarterna ovanför gnejsberggrunden (Berglund 1989 s 31-32).