Seminarium om missbruk av hormonbaserade dopningsmedel, 222 kB

Foto: Polisen 

Seminarium om missbruk 

av hormonbaserade 

dopningsmedel 

Konferens 20 januari 2004 

Rosenbads konferenscentrum 

ilisering mot narkotika 

Narkotikapolitisk samordning

Seminarium om missbruk av hormonbaserade dopningsmedel 

Konferens 20 januari 2004 på Rosenbads konferenscentrum 

Arrangörer: Mobilisering mot narkotika och Justitiedepartementets arbetsgrupp för frågor 

rörande dopning inom idrotten 

Innehållsförteckning Sida 

Förord 

2 

Introduktion 

Fred Nyberg 2 

Mona Sahlin 2 

Björn Fries 2 

Biologisk beroendeforskning 

Mathias Hallberg 

Psykologiska studier av missbruk 

3 

Claudia Fahlke 

Effekter av dopingpreparat i samhället 

4 

Tommy Moberg 

Var är bruk av dopingmedel aktuella? 

5 

Kurt Skårberg 8 

Ann-Mari Thurelius 8 

Beslagtagna preparat som index för dopingutvecklingen 

Gunnar Hermansson 9 

Peter Kröjs 10 

Studier inom rättsmedicin och annan rättsvård 

Ingemar Thiblin 11 

Orsolya Hoffmann 13 

Behandlingsstrategi för missbrukare av anabola steroider 

Thord Rosén 

Doping ur idrottsperspektiv 

13 

Bengt O Eriksson 15 

Kristina Olinder 

Laboratorieanalyser 

16 

Mats Garle 18 

Fredrik Nikolajeff 19 

Avslutning 

Walter Kegö 19 

Referent 

Åke Andrén-Sandberg 19 

1

Förord 

Genom ett samarbete mellan regeringens kommitté Mobilisering mot Narkotika och 

Justitiedepartementets Arbetsgrupp för frågor rörande dopning inom idrotten anordnades ett 

seminarium om missbruk av hormonbaserade dopningsmedel i januari 2004. 

Bakgrunden till seminariet är att det under senare år har skett en kraftig ökning av tullens och 

polisens beslag av dopningspreparat. Det är främst anabola androgena steroider (AAS) som 

påträffats i dessa beslag. Från häkten och kriminalvårdsanstalter kommer det rapporter om 

kriminella som strategiskt använder AAS innan brott ska begås. Förövarna vid många av de 

besinningslösa våldsdåd, som begåtts i vårt land under senare år, har tagit höga doser av 

AAS. Steroiderna har även satts i samband med många fall av kvinnomisshandel. 

Inom idrotten däremot är allt färre dopningstester positiva och bland ungdomar i årskurs 9 

har inte heller någon ökning skett när det gäller användning av t.ex. AAS. 

Syftet med seminariet var att ge en klar och aktuell bild av AAS-missbruket i Sverige och 

dess konsekvenser för samhället. Till seminariet bjöds forskare tillsammans med experter 

inom polis, tull, kriminalvård, idrottsvärlden och andra enheter in för att i korta föredrag 

redogöra för situationen, var och en från sin horisont. Till seminariet bjöds politiker, forskare, 

myndighetsföreträdare, företrädare för idrotten, journalister m.fl. Seminariet samlade drygt 

130 deltagare. 

Introduktion 

Fred Nyberg, forskningsansvarig vid ”Mobilisering mot narkotika”, hälsade deltagarna välkomna 

och inledde med en kort historisk exposé via kineser, Afrikas kaffrer till 1930-talets anabola 

steroider. Han påpekade att hormonbaserade dopingpreparat (i rapporten oftast likställt med det 

semantiskt men mer kända begreppet anabola steroider) använts eller används i militära 

sammanhang (stormtrupperna under andra världskriget), av idrottsutövare och kroppsbyggare, 

men också av huliganer och i andra kriminellt belastade kretsar I strategiskt syfte är preparaten 

således kända för att brukaren kan bli stor och stark, aggressiv och berusad (ger en mentalt 

positiv kick). 

Han följdes av statsrådet Mona Sahlin, idrottsminister, som underströk vikten av att se 

hormondoping inte enbart som ett idrottsproblem utan som något som berör hela samhället. 

Under hela 1900-talet – och kanske långt innan dess – har det manliga idealet inkluderat starka 

muskler, och idrotten har under lång tid präglats av de maskulina idealen enligt Balk och andra 

som hyllat styrka och muskler. Även om dopingproblemet idag är mycket begränsat inom idrotten 

är det viktigt att inse att idrotten i detta sammanhang har en stor påverkanspotential – så som det 

är inom elitidrotten tror många människor att det är i samhället i övrigt. Om man därför skall 

komma åt vissa typer av våldsbrott (inkluderande oprovocerat våld, kvinnomisshandel etc) är det 

därför viktigt att man har ett brett angreppssätt och med tvärvetenskaplig forskning. Sahlin ser 

därför samarbete och forskning som viktiga delar i arbetet mot doping – och andra 

missbruksformer. 

Karlskronabon Björn Fries är regeringens samordnare av narkotikapolitiken och har som uppdrag 

att följa upp den handlingsplan som antogs av Riksdagen och i vissa sammanhang vara 

regeringens talesman i narkotikafrågor. Ett viktigt uppdrag därvid är att bilda opinion mot narkotika 

och att föreslå åtgärder. Den svenska narkotikapolitiken vill använda flera olika vägar varvid hela 

skalan från tull- och polisinsatser till undervisning och opinionsbildning skall användas. Under de 

senaste 10 åren har dock insatserna varit otillräckliga och antalet 16-åringar som har provat 

2

narkotika har tredubblats. Idag kan det beräknas finnas cirka 30 000 narkomaner med svåra 

problem i Sverige. Man är då också intresserade av att arbeta tillsammans med exempelvis 

idrottsrörelse, ungdomsorganisationer, politiska rörelser etc. I nästan alla svenska kommuner 

finns idag dessutom handläggare med speciellt ansvar för narkotikabekämpningen. Fries 

påpekade att ”Mobilisering mot narkotika” inte har något speciellt ansvar för dopingfrågan, men 

ser tydliga beröringspunkter inte minst avseende smuggling och annan kriminalitet och är därför 

mycket intresserade av ytterligare samarbetare. 

Som ett exempel på regeringens intresse för dessa frågor kan visas att i regeringens proposition 

2001/02:91 (sidan 71) under rubriken 9.3.1 Forskning om förebyggande frågor anges: 

Regeringens bedömning: Forskningen om förebyggande insatser bör inom den 

närmaste fyraårsperioden inriktas på 

- missbruksutvecklingen bland flickor och unga vuxna samt det sporadiska 

missbrukets omfattning och utveckling i olika målgrupper, 

- läkemedelsmissbrukets utveckling bland ungdomar samt det ökande 

blandmissbruket av alkohol och andra droger 

- risk- och skyddsfaktorer bakom missbruk och beroendeutveckling, 

- samband mellan missbruk och socioekonomisk bakgrund, etnisk tillhörighet, 

ålder och kön samt sambanden mellan missbruk och psykisk ohälsa, 

- attityder och värderingar i ungas rusmedelskultur och hur ungas erfarenheter 

och uppfattningar kan konkretiseras i det förebyggande arbetet, 

- förekomsten av droger och missbruk i arbetslivet samt samband mellan 

drogvanor och utslagning. 

Biologisk beroendeforskning 

Mathias Hallberg, avdelning för biologisk beroendeforskning, Uppsala universitet, föreläste om 

anabola steroiders verkningsmekanismer i hjärnan. Den ”klassiska” effekten av anabola steroider 

går via kärnbundna receptorer som ger effekt via relativt långsamt verkande signalmekanismer 

(timmar-dagar). Det finns också snabbare membranbundna receptorer, som kan ge snabbare 

effekter (minuter), vilket kan förklara den ”kick” som brukare kan få åtminstone av högre doser. 

Hjärnans belöningssystem är generellt och finns i frontala cortex, hjärnbarkens främre del, 

nucleus accumbens and ventrala tegmentala arean (VTA) och påverkas inte bara av anabola 

steroider utan också av alkohol, narkotika och andra illegala droger. Belöningssystemet är 

sammanbundet med nerver innehållande signalsubstansen dopamin. Dopaminneuronet regleras 

av endorfiner (inkluderande endorfiner, enkefaliner och dynorfiner) och små GABA-neuron vilka 

tillsammans är avgörande för sinnesstämningen. Man kan indela endorfinerna i en negativ och 

en positiv typ. “Plus-endorfiner” ger en aktivering av dopaminneuronet vilket leder till ökad 

dopaminfrisättning som i sin tur leder till eufori och vällust. ”Minus-endorfiner” ger en minskning av 

dopamin vilket leder till det omvända med dysfori och olust. 

Intressant är att det normalt finns en rak korrelation i systemet så att den som har mycket 

minusendorfiner också har mycket plusendorfiner – balans råder. Vid bruk av anabola steroider 

rubbas denna balans och samtidigt ses en påverkan på dopaminreceptorer vilket kan leda till att 

hela systemet blir känsligare för andra stimuleringar (t. ex. alkohol, nikotin och narkotika). 

Vid bruk av anabola steroider påverkas signalsubstanserna GABA, glutamat och substans P, vilka 

i sig är kända utlösare av aggression. I amygdalas aggressionscentrum finns en ökad neuronal 

aktivitet efter bruk av anabola steroider. Det är intressant att få vetskap om den förnämliga 

forskning som finns på den biologiska delen av denna typ av missbruk eftersom det ger en 

värdefull bakgrund för psykologisk-psykiatrisk och sociologisk forskning. 

3

Psykologiska studier av missbruk 

Docent Claudia Fahlke från Psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet talade om 

”Resultat av beteendeforskning” mot bakgrund av de studier hon gjort tillsammans med doktorand 

Ann-Sophie Lindqvist. Hon påpekade att på senare år har forskningen uppmärksammat att även 

ungdomar och unga vuxna utan någon direkt kontakt med idrott använder anabola androgena 

steroider (AAS) för att öka sin manlighet, självkänsla och aggressivitet. Bruk av AAS är således 

inte längre enbart något som förekommer bland idrottsutövare för att öka muskelstyrkan och 

prestationsförmågan eller bland kroppsbyggare, vars primära mål är att öka sin fysiska förmåga. 

Studier pekar på ett samband mellan AAS missbruk och ökad aggressivitet av både verbal och 

fysisk natur, samt ökad impulsivitet med omdömeslöshet och maniska tillstånd. Man har också 

sett personlighetsförändringar med humörsvängningar, egocentricitet och kognitiv nedsatt 

förmåga. I perioden efter aktivt missbruk av AAS noteras depression och ångest med uttalad risk 

för självmord, psykoser med paranoida vanföreställningar (steroidpsykoser), samt fobiska tillstånd 

med mindervärdeskänslor. Kunskapen om korttidseffekter på den psykiska hälsan, men framför 

allt långtidseffekter, är dock fortfarande relativt begränsad. Den kunskap vi har i dag om psykiska 

och beteendemässiga effekter av AAS är främst baserat på kliniska observationer och 

fallbeskrivningar av människa samt på resultat från djurexperimentella studier. Exempelvis har 

Ann-Sophie Lindqvist och Claudia Fahlke visat, med hjälp av djurstudier, att AAS ökar 

aggressivitet och dominant beteende, och att denna effekt accentuerar om AAS ges i kombination 

med fysisk träning. 

En viktig fråga är om AAS kan ses som en beroendeframkallande substans. Kliniska iakttagelser 

pekar på att AAS missbrukare faktiskt kan uppleva beroendesymtom, liknande de man ser vid 

beroendetillstånd i samband med användning av narkotika preparat. Intressant att notera är att 

djurstudier har funnit att AAS tycks påverka samma system i hjärnan som är involverade vid 

alkohol- och narkotikaberoende, system som också anses vara betydelsefulla för vårt beteende 

och sinnesstämningen (se redovisningen av Mathias Hallberg). Inom forskningen kring AAS pågår 

också diskussioner om huruvida AAS kan predisponera för missbruk av andra droger eftersom 

flera kartläggningar av epidemiologisk karaktär har funnit att AAS oftast används tillsammans med 

alkohol och andra narkotika preparat. Om detta kan tolkas så att AAS är en inkörsport till övrigt 

missbruk är inte klartgjort. Dock antyder djurexperimentella resultat från Ann-Sophie Lindqvist och 

Claudia Fahlke att AAS ökar alkoholkonsumtion och beteendetolerans till alkohol. 

I samarbete med Resurscentrum (Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, se redovisningen 

av Thord Rosén) har Ann-Sophie Lindqvist och Claudia Fahlke undersökt vuxna män med 

steroid- och narkotikamissbruk med avseende på personlighetsegenskaper. Skillnaderna 

gentemot ett normalmaterial är i flertalet fall inte stora, men tendenserna är ändå tydliga. De 

preliminära resultaten visar att denna grupp av män, med ett AAS missbruk som varat i 

genomsnitt 6 år, karaktäriseras av: 

- en ökad misstro vad gäller andras motiv till handlingar 

- blir lättare irriterad, förtretad och arg 

- viss svårighet att identifierar sig med samhällets normer och leva sig in i andras roller 

- mer svårighet att hantera impulskontroll, det vill säga lättare för att handla oplanerat 

- högre grad av somatisk ångest (svettning, panikkänsla, hjärtklappning) och 

muskelspänningar (käkar, axlar) 

- högre grad av psykoasteni vilket gör dem mer uttröttbara (det vill säga lägre tillgång till 

psykisk energi) 

Sammanfattningsvis är det tydligt att det saknas kontrollerade och systematiska vetenskapliga 

studier rörande psykiska och psykosociala kort- och långtidseffekter av AAS. Viktig grundforskning 

som måste genomföras är studier av vilka riskfaktorer som styr en individ in i ett AAS 

4

missbruk. Sådan kunskap ökar möjligheten att identifiera missbruket på ett tidigt stadium och ger 

på sikt underlag för att motivera kraftfulla åtgärder mot missbruket bland ungdomar. Eftersom vi 

vet att man oftast använder AAS i kombination med narkotika, men också att steroider kan vara 

en inkörsport till tyngre narkotikamissbruk, är det också angeläget att närmare studera relationen 

mellan steroiderna och missbruk av narkotika. Vidare är kunskapen om steroiders beroendeframkallande 

egenskaper nödvändigt för att underlätta terapeutiska behandlingsåtgärder. 

Framförallt är det av stor vikt att fördjupa vår kunskap om hur beteende och personlighet 

påverkas och förändras under och efter ett långvarigt missbruk, samt om det finns en 

utläkningsprocess, eller om bruket ger upphov till permanenta förändringar. 

Effekter av dopingpreparat i samhället 

Under rubriken ”Socialt beteende” talade Tommy Moberg, som är socionom och doktorand på 

Göteborgs Universitet (Institutionen för socialt arbete). Han har lång erfarenhet av 

samtalsbehandling för barn och ungdomar inom bland annat narkomanvård, men har också varit 

verksam inom BRIS (Barnens rätt i samhället) i Göteborg, där han utvecklat och lett utbildning i 

samtalsmetodik samt rekryterat och utbildat "jourare”. Han berättade att han från början av 1980talet 

arbetade först som fältassistent och därefter på narkomanvården. 1990 mötte han en ung 

man som besökte narkomanvården och berättade att han använde anabola steroider. Denne 

person berättade också att det användandet inte var förknippat med träning och att han hade 

upptäckt bieffekter som skrämde honom mycket. Han beskrev aggressivitet och depression, men 

också fysiska komplikationer som gjorde honom rädd. Via missbrukarnas informella kontaktnät 

spreds så ryktet att Moberg arbetade med steroidmissbrukare, och mellan åren 1990 och 1994 

mötte han totalt 54 unga män som hade just dessa erfarenheter. Av dessa steroidmissbrukare 

lärde sig Moberg sig mycket då de berättade om knepiga situationer de hamnat i och om märkliga 

psykiska förändringar som också skrämde dem mycket. 

an Moberg berättade att missbrukarna berättar att det är vanligt att de blir svartsjuka när de 

vänder anabola steroider. Samtidigt lägger de ofta till ”Jag vet egentligen att min tjej aldrig skulle 

vara med någon annan, men jag driver det ändå. Jag mår bra på att bli förbannad på henne och 

jag mår faktiskt bra när jag klappar till henne.” Detta innebär naturligtvis att unga tjejer 

tillsammans med de här killarna löper stora risker. När det gäller tjejer som är tillsammans med 

killar som använder anabola steroider brukar därför Moberg säga till flickorna: ”Du måste skydda 

dig. Den här unge mannen kan precis när som helst bli fruktansvärt farlig för dig. Tro aldrig att du 

kan styra och kontrollera honom – tro inte det.” 

Det är heller inte ovanligt att steroidmissbrukarna slår sin mamma (och pappa), vilket innebär att 

de har passerat en gräns som är helig för de flesta människor. Man slår inte mamma. De här 

pojkarna går över den gränsen, men kan sedan vakna av det med ångestattacker åratal efteråt 

och minnas den där gången när de slog sin mamma. Just misshandel av föräldrar är påtagligt en 

utlösande orsak till att en del av dessa missbrukare försöker ta livet av sig lite senare. De anabola 

steroiderna tyckts skilja sig från i stort allt annat i missbruksvärlden genom att så oerhört effektivt 

kunna slå ut impulskontrollen. 

Moberg berättade också om ”orimliga” våldsbrott, som med all sannolikhet baseras på bruk av 

anabola steroider. Han ansåg att på tre avgörande punkter är effekter och bieffekter av anabola 

steroider mycket påtagligt ett samhällsproblem. Dessa punkter är: 

• Steroidpsykoserna, som kännetecknas av kraftfulla paranoida vanföreställningar 

• Aggressiviteten, som mycket ofta drabbar anhöriga, vänner, bekanta eller helt 

okända individer. 

• Depressioner, som innehåller uttalad livsleda och en mycket påtaglig suicidrisk. 

5

Sjukdomsbilden vid en steroidpsykos liknar den vid paranoid schizofreni med en räcka av 

vanföreställningar och med ett överdrivet intresse för den närmaste omgivningen. Ångest och oro 

kombineras med en tro att vara övervakad. Personen kan tala och uttrycka sig normalt men är 

helt utan insikt om sitt eget tillstånd. Det uppträder ofta hallucinationer i förbindelse med en 

steroidpsykos. Det föreligger också likheter med en traditionell amfetaminpsykos. Den stora skillnaden 

mellan en steroidpsykos och en amfetaminpsykos är att amfetaminpsykosen går över senast 

tolv veckor efter sista intag. Om så inte sker byter man diagnos och det handlar istället om 

en drogutlöst schizofreni. Moberg såg dock effekter av steroidbruket flera år efteråt. Tre-fyra år 

efter sista intag kunde dessa personer fortfarande gå in i psykostillstånd, speciellt när de 

kombinerade med alkohol. 

Steroidpsykosen verkar också besläktad med haschpsykosen. Cannabispsykosen kännetecknas 

av förvirring, förföljelseidéer, syn- och hörselhallucinationer, oro, ängslan och impulsivt beteende. 

Den liknar mani och kräver sjukhusvård. Psykosen kan gå över efter cirka sex veckor, men kan 

komma tillbaka. I flera fall avlöser psykoserna varandra och tillståndet kan bli kroniskt. I takt med 

de återkommande psykosgenombrotten ökar risken för missbrukaren att bli apatisk och 

avtrubbad, och psykosen kan övergå i ett kroniskt tillstånd som karaktäriseras av personlighetsupplösning 

och schizofreniliknande symtom. Det är också klarlagt att cannabis kan utlösa psykisk 

sjukdom eller försvåra möjligheten att behandla en sådan. En svensk långtidsstudie har visat att 

värnpliktiga (publicerad av Tunving med flera 1993), som röker hasch, löper större risk än normalt 

att senare i livet få diagnosen schizofreni. 

De psykiska effekterna som ses är aggressivitet, förnekelse av missbruk, kontrollförlust med 

avseende på att inte kunna bryta missbruket, förlust av impulskontroll, ökad sexualdrift, 

omdömeslöshet, maniska tillstånd eller syndrom som kännetecknas av en stegrad självkänsla, 

kraftfull omnipotens och grandiositet. Efterföljande skadliga effekter är depression, psykos, 

sociofobi (rädsla för människor), psykisk tillvänjning, maniska psykoser och hög risk för suicid. 

Självmordstankar och självmordsförsök är ofta kopplade till mindervärdeskänslor och skuldkänslor 

som i sin tur tycks kopplade till kroppen (förlust av muskelmassa och vätska) och sexualiteten 

(sexuell olust och impotens). Här ses tydligt två faser i missbruket; en manisk och en depressiv. I 

traditionell narkomani skulle man tala om dessa faser som “påtändning“ respektive “avtändning“ 

eller “rus“ och “bakrus“. 

Många andra psykiska förändringar har dokumenterats: Att utsätta sig för högre risker, bli extremt 

egocentrisk, kognitiv stelhet, stigande personlighetsförändringar och svåra humörsvängningar. 

Tillstånden ökar i styrka med ökat intag och risken att de blir bestående är överhängande. Det 

föreligger också tendenser på ett fysiskt beroende hos dessa unga män. Det fanns tydliga tecken 

på toleransutveckling på samma sätt som hos missbrukare av traditionell narkotika, vilket medför 

högre och högre doseringar. Det som från början hade handlat om några få tabletter kom efter en 

tid att innebära överdoseringar på 50-100 gånger den ursprungliga doseringen eller mer. Det är 

också mycket vanligt att männen påbörjade en ny kur tidigare än planerat, för att undvika 

abstinens eller för att mildra symtomen. Antagligen av samma skäl uppstår ett 

kombinationsmissbruk, det vill säga denna grupp personer tar till använda hasch eller 

bensodiazipiner för att hantera sin abstinens. Detta är ett klassiskt beteende hos 

amfetaminmissbrukaren. Ur sitt sociologiska perspektiv såg således Moberg en rad psykiska och 

psykiatriska biverkningar: 

Aggressivitet 

Sömnstörningar 

Manodepressivitet 

Psykoser 

Depressioner med hög suicidrisk framförallt efter avslutad kur 

Sociofobi (rädsla för människor) 

Personlighetsförändringar 

6

Psykisk tillvänjning 

I en undersökning “Anabolic-androgenic-steroid dependence” (Blow FC. Beresford TP, Fuelling C. 

J Clin Psych 1989; 50: 31-33) identifieras tre olika grupper av individer som brukar anabola 

steroider och som är viktiga att känna till i behandlingssammanhang: 

1. Idrottsutövarna, vars primära mål är att öka sina prestationer. Han eller hon använder 

steroiderna för att öka styrkan, kraften, snabbheten, storleken eller aggressiviteten. 

2. Esteterna, vars primära mål är att bli fysiskt “vackrare“. 

3. Slagskämparna, vars primära syfte är att öka sin skicklighet att slåss, sin förmåga att 

skrämmas, sin manlighet och sin aggressivitet. 

I idrottsgruppen finner vi både idrottsmän och -kvinnor, från ungdomar med elitambitioner till 

professionella idrottsutövare. Bland esteterna finner man bland annat skådespelare, modeller och 

bodybuilders som egentligen inte alls har med idrott att göra: ungdomar, vuxna, företagsledare, 

lärare, politiker, studenter och strandraggare. I stort sett alla som är missnöjda med sin 

konstitution av skäl som inte går att referera till idrottssammanhang. Typiskt är att de strävar efter 

snabba resultat. Esteterna har tydliga narcissistiska motiv för sitt missbruk. De uppvisar också en 

uttalad längtan efter att bli sedda och beundrade. I den tredje gruppen innefattas 

gängmedlemmar, poliser, dörrvakter, militärer, slagskämpar och andra personer som av olika skäl 

anser sig behöva öka sin skicklighet att slåss. I denna grupp finner vi personer som prioriterar 

manliga attribut och som bevisar sin manlighet genom att kunna slåss effektivt. Det finns skäl att 

anta att denna amerikanska indelning till stora delar kan vara relevant också här. 

Dynamiken bakom ett missbruk kan beskrivas i schablonform: 

Predisponerande 

faktorer 

Samhälle 

Familj 

Individ 

Extrema attityde 

angående vikt 

och kropp 

Utlösande faktorer Vidmakthållande 

faktorer 

Stressorer 

7 

Extrem träning 

och viktuppgång 

Abstinens och 

rädsla för 

avtändning 

Fysiologiska 

faktorer 

Psykiska 

faktorer 

Hormonella 

faktorer

Var är bruk av dopingmedel aktuella? 

Enligt Kurt Skårberg, Beroendecentrum/Psykiatriskt forskningscentrum Örebro, kan man idag 

utskilja ytterligare en huvudgrupp vad gäller missbruk av hormonpreparat, vid sidan av 

idrottsutövare, esteter och slagskämpar, nämligen blandmissbrukare. Dessa tar hormonpreparat 

för den kick och lustförnimmelse som drogen ger, ensamt eller i kombination med narkotiska 

preparat. Genomgående för de övriga tre grupperna är en övertro på fysiska attribut för att uppnå 

en känsla av självaktning. Detta genomgående tema kan sannolikt vara den ensamt mest 

betydelsefulla faktorn att utgå ifrån i behandlingsarbetet (Brower KJ, 1989; Corcoran JP, Longo 

ED, 1992). Skårberg hävdade att de preparat som idag används av blandmissbrukare är 

• hormonpreparat (anabola androgena steroider inkluderande testosteron, tillväxthormon, 

insulin, sköldkörtelhormon, IGF 1) 

• alkohol 

• narkotika (amfetamin, kokain, hasch, GHB, med flera.) 

• mediciner (luftrörsvidgande medel, andra astmamediciner vattendrivande, värkmediciner, 

bensodiazepiner, anti- depressiva, fettreducerande, antiöstrogener, antiinflammatorika, med 

flera) 

• kosttillskott (protein, kreatin, HMB, antioxidanter, övriga vitaminer/mineraler, med 

flera) 

• övrigt : Pump´n pose, Esiclene, Efedrin, GBL, Pregnyl, potensmedel, med flera. 

Skårberg gav ingående beskrivningar av de preparatscheman som man använder i de här 

aktuella sammanhangen. Både män och kvinnor använder extrema doser, 10-, 100- eller flera 

gånger högre doseringar än vad som används inom sjukvården. Dessutom används fantasifulla 

kombinationer, där en betydande del av preparaten är till för att minska biverkningarna av de 

andra. Därutöver har de intervjuade missbrukarna en ur medicinsk synvinkel mycket avvikande 

syn på kroppens fysiologi och kroppens reaktioner på farmaka än vad allmänhet och medicinskt 

utbildade har. 

Ann-Mari Thurelius, Dopingjouren (www.dopingjouren.se), redovisade vem som ringer till denna 

institution och varför. Dopingjouren är en rikstäckande telefonrådgivning, tillgänglig för alla i 

samhället som har frågor som rör dopning, där den som ringer får vara anonym. Dopingjouren 

finansieras av Justitie- och Socialdepartementen, och har i sitt uppdrag också att göra 

kunskapssammanställningar, öka det utåtriktade, förebyggande arbetet samt utveckla kontakterna 

med landstingen och regionerna. Flest telefonsamtal registrerades 1996: då Dopingjourens 

verksamhet enbart bestod i att svara i telefon. År 1997 ändrades jourens frågeformulär, som fylls i 

vid varje samtal. Svaren på dessa matas in i en databas, vilket ger ett brett kunskapsunderlag. I 

de fall där intervjupersonen uppger egen erfarenhet av eller erfarenhet av annans missbruk fylls 

en fallbeskrivning i med så många detaljer som möjligt. 

Under andra halvåret 2003 har antalet besvarade samtal ökat med 76 % vilket visar att behovet 

av rådgivning kvarstår. Statistiken visar också att andelen besvarade samtal beror på bemanning 

och tillgänglighet. Vid en slumpvist utvald vecka under hösten 2003 besvarades 55 samtal, 29 

samtal kom inte fram på grund av upptagna linjer och tio samtal fanns på telefonsvararen 

eftersom de inkommit utanför jourens öppettider. 

De kategorier som ringer är exempelvis: 

- gymanknutna 

- idottsanknutna 

- privatpersoner 

- levnadspartners 

- kamrater 

8

- föräldrar 

- syskon 

- andra släktingar 

- studerande 

- massmedierepresentanter 

- skola och skolhälsovård 

- rättsvårdande myndighet 

- droginformatörer 

- hälso- och sjukvård 

- sociala myndigheter 

De fyra grupper av substanser som det frågas om oftast är anabola androgena steroider, efedrin, 

kosttillskott och läkemedel. De som frågar eller frågas om är unga; den vanligaste åldern är 

mellan 17-28 år. Ur dopingjourens synvinkel är orsakerna till missbruket: 

- dåligt självförtroende och självkänsla 

- övergrepp/mobbning 

- förebilder (”Gladiatorromantik”) 

- aggressiv marknadsföring 

- grupptryck 

- lättillgänglighet 

De elva vanligaste uppgivna biverkningarna av dopingpreparat är: oro för biverkningar; 

aggressivitet; gynekomasti, depression, sömnstörningar, humörsvängningar, potensproblem, 

akne, huvudvärk, vätskeretention och ångest. 

Det är angeläget att få påpeka att Dopingjouren inte enbart sysslar med rådgivning per telefon 

(020-546 987) utan också arbetar med en kunskapsbank, har en föreläsningsverksamhet, har 

anhörigutbildning i grupp, driver kampanjer i skolor, utvecklar en databas och hemsida samt 

arbetar med en strategigrupp och nätverk. Ur Dopingjourens synvinkel är det en brist att jouren 

inte har någonstans att hänvisa klienter som är vårdsökande, utan dessa får hänvisas till olika 

kliniker utifrån symtom. Dopingjouren anser därför att det är angeläget att det i landet inrättas fler 

mottagningar med en helhetssyn på dopningsproblematiken, än de tre som finns i dag. 

Beslagtagna preparat som index för dopingutvecklingen 

Gunnar Hermansson, Kriminalinspektör vid Rikskriminalens narkotikarotel, diskuterade utvecklingen 

av denna typ av missbruk sett ur polisstatistiskt perspektiv. Antalet beslag av anabola 

steroider har ökat kraftigt under senare år: 

Gemensam statistik för tull och polis 

1997 310 

1998 279 

1999 336 

2000 440 

2001 565 

2002 796 

Mängden tabletter har också ökat kraftigt: 1997 beslagtogs 116073 tabletter medan år 2003 drygt 

650 000 tabletter beslagtogs. Till detta kommer sedan ampuller avsedda för injektion, men där har 

mängderna varit mer oförändrade över åren. Cirka 10 procent av de beslagtagna medlen är 

illegalt producerade, medan 90 procent är legalt producerade hormonpreparat (exempelvis firman 

Organon), som sedan kommit på avvägar. 

9

Det finns ingen tillverkning av anabola steroider i Skandinavien, men trots det finns det på den 

svarta marknaden en närmast obegränsad tillgång på preparat. Sedan det svenska EU-inträdet 

1995 har sydeuropeiska länder som Grekland, Spanien och Turkiet varit viktiga ursprungsländer 

för smuggling. Dessutom kommer mycket preparat från Egypten, Bulgarien, Ryssland, Polen och 

Thailand. En trend under de senaste åren har varit att allt flera fall av preparat avsedda för 

veterinärmedicin, avsedda för injektion och då i stora mängder, beslagtagits. Ett otäckt beslag 

gjordes också i Helsingborg under 2003 av tillväxthormon från Litauen tillverkat av hypofyser från 

avlidna människor. Sammanlagt 1680 ampuller kom från en körtelextraktpreparatfabrik i Kaunas. 

Om man använder denna typ av preparat finns naturligtvis risk för Creuztfelt-Jacobs sjukdom och 

andra prionsjukdomar (exempelvis ”Galna ko-sjukan”). 

Hermansson visade också på försäljning via internet: ”Välkommen till Steroid shopen” där Dianabol 

anges kosta 2,50 kronor vid köp av minst 500 tabletter. Det finns också möjligheter att få 

kontakter via chat-sidor. 

Polisens beslag av anabola steroider (totalt cirka 400 tillslag 2003) karaktäriseras av dess 

samband med annan brottslighet och inte efter speciell spaning. De som sysslar med denna 

kriminella verksamhet är oftast 19-30 år (gränserna 16-53 år). Narkotika beslagtas samtidigt vid 

34 procent av beslagen. Enligt Brottsförebyggande rådet gjordes i januari-november 2003 

anmälningar i 159 fall från Stockholm, 107 från Västra Götaland, 54 från Uppsala, 53 från Skåne, 

från 14 andra län 5-15 fall, Västerbotten 23 fall (med ett aktivt arbete) samt 2 från Kronoberg och 

inget från Jämtland (där arbetet inte prioriterats). Ett visst hot upplever polisen genom EUutvidgningen, 

där det i många östländerna finns mycket och dessutom är tämligen accepterat 

bruk. 

Hermansson avslutade med att lite provocerande hävda att idag har de som bryter mot 

dopningslagen inga naturliga fiender i samhället. 

Peter Kröjs, Tullverket, redovisade Tullverkets erfarenheter av smuggling av anabola steroider. I 

första hand bekämpar tullen narkotikasmuggling och i andra hand den storskaliga, yrkesmässiga 

smugglingen av alkohol och tobak. Det innebär att endast storskalig smuggling av dopingmedel 

kan prioriteras av den svenska tullen. Trots detta har man gjort tämligen stora och ökande beslag: 

1998 83 443 tabletter 14 liter 






I Norge gjorde tullen under förra året rekordbeslag av 497 773 enheter och i Finland knappt 700 

000 (tabletter och ampuller) under 2002. Man har ett samarbete internationellt, främst mellan de 

Nordiska länderna. Det förekommer också ett samarbete med Danmark, men någon aktuell 

statistik av beslag i dessa sammanhang föreligger inte. Idag är ursprungsländerna i första hand 

Ryssland (”ryssfemmor”/metandienon), Thailand (”thaifemmor”/metandienon), Grekland 

(nandrolon) och Spanien (stanzolol). Största antalet beslag görs idag på Arlandas postterminal. 

Det kan också påpekas att Sverige är också ett transitland, främst till Norge men även till Finland. 

Ryssfemmor är vanligaste beslagtagna dopingmedlet. Intressant är att större beslag gjordes 

2002, bland annat i Kapellskär där 100 000 tabletter togs i en lastbil på väg till Norge. På samma 

plats togs senare samma år 87 500 i en annan lastbil på väg till Danmark. När tullen gjorde 

rekordbeslaget av dopingmedel i Hammarbyhamnen i augusti 2003 beslagtogs nästan 300 000 

ryssfemmar. 

10

Intressant är att man under 2003 beslagtagit råsubstans från Kina avsedd för lokal framställning 

av dopingpreparat – om detta blir ett nytt smugglingssätt behövs nya typer av insatser. 

Studier inom rättsmedicin och annan rättsvård 

Rättspatolog Ingemar Thiblin, från Karolinska Institutet, redovisade ”Grundläggande karakteristik 

av avlidna användare av anabola androgena steroider” och baserade sin framställning på 52 

obducerade som varit kemiskt positiva för anabola steroider. I 22 fall hade man tillförlitliga 

uppgifter om bruk inom några månader före dödsfallet. Hos avlidna AAS-positiva individer 

förekom psykoaktiva substanser hos 79 procent. Trettioen (60 %) var positiva för någon illegal 

substans, 10 (19 %) var negativa för illegala droger men positiva för alkohol eller bensodiazepiner 

och 11 (21%) var negativa för både illegala droger, alkohol och bensodiazepiner. Hos de 

narkotikapositiva var 18 (58 %) positiva för endast en illegal substans vid dödsfallet, medan den 

vanligaste samtidiga drogen var cannabis (n=6). Sexton var (52 %) positiva för bensodiazepiner – 

motsvarande siffra var 5 (24 %) hos narkotikanegativa. Elva (35 %) var positiva för alkohol – 

motsvarande siffra var 7 (33 %) hos de narkotikanegativa. Vid jämförelse med andra narkomaner 

under samma tidsperiod förelåg inga signifikanta skillnader i förekomst av alkohol och 

besodiazepiner. I 43 procent av fallen rörde det sig om olycksfall, i 20 procent om naturliga 

dödsfall, 17 procent suicid (när kurerna med anabola steroider avslutas blir missb rukarna 

dysforiska och en del av dem får tydliga depressioner) och 9 procent om mord (i 11 % var 

dödsorsaken ouppklarad). Dödsorsakerna har kategoriserats med avseende på samtidigt bruk av 

narkotiska preparat: 

Avsiktligt Mord Suicid Olycka Naturligt Ouppklarad 

dödsfall dödsfall dödsorsak 

Alla (n=52) 23 12 11 21 1 7 

Narkotika- 

positiva 

(n=31) 10 6 4 13 1 7 

Narkotika- 

negativa 

(n=21) 13 6 7 8 0 0 

Amfetamin 

(n=22) 2 1 1 15 4 1 

Heroin 

(n=47) 4 0 4 17 1 26 

11

Obduktionsfynden skiljde sig åt med avseende på vilken missbrukskombination som förelegat: 

Muskel- Striae Kranskärls- Vänster- Testikel- 

hypertrofi scleros kammar- atrofi 

hypertrofi 

Alla (n=48) 36 13 12 17 16/21 

Narkotika- 

positiva 

(n=27) 19 8 5 9 10/15 

Narkotika- 

Negativa 

(n=21) 17 5 7 8 6/6 

Amfetamin 

(n=18) 3 2 7 4 - 

Heroin 

(n=45) 8 0 10 9 - 

Man har också sammanställt den kända kriminella belastning hos avlidna användare av anabola 

steroider. Fyrtio av 52 (77 %) var dömda för brott (81 % av de narkotikapositiva vid dödsfallet, 71 

% av de narkotikanegativa). Den kriminella debutålder var 18 år. De som vid dödsfallet hade 

narkotika i kroppen hade i genomsnitt dömts för 27 brott (våldsbrott 56 %, grova våldsbrott 20 %), 

de som vid dödsfallet inte hade narkotika i kroppen hade i genomsnitt dömts för 10 brott (67 % 

våldsbrott, 27 % grova våldsbrott). De förekom 10 fall av vapenbrott, 5 fall av dopingbrott, 12 fall 

av egendomsbrott och 15 fall av trafikbrott. Femton av de avlidna hade dömts till fängelsestraff. 

Enligt PJ Goldstein (The drugs-violence nexus: A tripartite conceptual network. J. Drug Issues 

1985; 14: 493-506) föreligger främst tre orsaker till våldsdåd i samband med anabola steroider 

och likartade olagliga farmaka: 

Psykofarmakologisk effekt 

– våld konsekvens av att GM eller offer kort- eller långvarigt har intagit en specifik 

substans. 

– aggressivitet + disinhibition (kombinationer av exempelvis AAS och alkohol) 

Ekonomiskt motiv (finansiering av droger, exempelvis heroin) 

Systemrelation 

– upprätthållande av normativa koder (skulder, territoriella strider, tjallare etc) 

– rånmord av langare 

Den psykofamakologiska effekten (”steroid rage”) utmärks av övervåld, minimal provokation och 

våld mot både främlingar och bekanta. Det strategiska våldet ses främst inför planerat brott. 

Dessutom ses det som kan karaktäriseras som öppen avrättning, vilket förekommer främst vid 

AAS-abstinens och vid upplevda kränkning. 

Thiblin sammanfattade med att ur ett rättsmedicinskt perspektiv visar missbrukare av anabola 

steroider en högre andel av avsiktlig död i jämförelse med andra missbrukargrupper. Detta i 

förening med att AAS-relaterat våld förmodligen är relaterat till direkta psykofarmakologiska 

effekter i högre utsträckning än vad som är fallet för andra droger, kan tala för att AAS-missbruk 

12

ensamt i sig har stort förklaringsvärde för beteenden associerade med våldsam död och våld 

riktat mot andra. 

Orsolya Hoffmann, arbetande vid Beroendecentrum i Örebro samt psykiaterkonsult vid Norrtäljeanstalten, 

talade forskning angående missbruk, bakgrund och komplikationer avseende anabola 

steroider. Hon hade följt alla intagna, som har använt anabola någon gång steroider och som 

placeras på kriminalvårdsmyndigheten i Norrtälje från oktober 2002 och två år, och ville vara med 

studien. Intervjuerna, som ännu inte är systematiskt genomgågna, visar avseende de som tagit 

anabola steroider: 

- får en ökning av muskelmassa 

- vanligen tar både tablett och injektioner, oftast kombinationer (för att få bättre effekt och 

minskade biverkningar) och aldrig som enstaka tabletter utan som kurer 

- får en ökad aggressivitet och humörsvängningar, lättretliga 

- enorm kroppsfixering inlusive träning och speciellt mathållning 

- vätskeansamling 

- först ökad, sedan minskad sexlust 

- bättre självförtroende 

- akne 

- utvecklar depressioner 

- sug efter preparaten, svårt sluta (snabbt återfall) 

- mår bra, men ger ingen direkt berusningseffekt 

- alla är rökare 

Orsaken till missbruket är att dessa kriminella vill ha mer muskler och bli starkare. Kombinationer av 

alkohol och narkotika är vanliga tillsammans med anabola steroider. Oftast använt är amfetaminer, 

kokain, bensodiazepiner, i mindre omfattning heroin och cannabis. 

En viss dag togs på måfo urinprover på ett stort antal intagna inom fångvården i Stockholmsregionen. 

Sex procent av proven vara positiva för anabola steroider (sannolikt förelåg då intag 

under straffperioden, men tidigare intag är en alternativ möjlighet). Detta talar för att problemet är 

betydande också rent kvantitativt. 

Intressant är att kriminalvården redan utarbetar nya riktlinjer för fritidsverksamhet på kriminalvårdsanstalterna. 

Det kommer då sannolikt att krävas dokumenterad drogfrihet, inklusive bruk av 

anabola steroider, för att de skall få tillåtelse att använda träningslokaler. 

Intressant är att kriminalvården på basen av denna typ av studier utarbetar nya riktlinjer för 

fritidsverksamhet på kriminalvårdsanstalterna. Det kommer då sannolikt att krävas dokumenterad 

drogfrihet, inklusive bruk av anabola steroider, för att de skall få tillåtelse att använda 

träningslokaler. 

Behandlingsstrategi för missbrukare av anabola steroider 

Thord Rosén, endokrinolog vid Göteborgs universitet, talade om behandlingsaspekterna vid 

missbruk av anabola steroider. Det finns idag ännu ingen fastslagen, utvärderad terapi, men väl 

sannolikt verksamma idéer, som nu kan prövas på ett systematiskt sätt. De individer som är 

aktuella inom klinisk medicin är 17-30 år, tränar regelbundet, är ovanligt noga med vad de äter etc 

och har ofta sociala problem. Det bör dock understrykas att detta är en subgrupp eftersom söker 

spontant (om de som inte söker sig till sjukvården är en annan grupp ur medicinsk synvinkel är 

inte känt) 

13

För att kunna behandla de med dopingpreparatmissbruk måste man få personerna att förstå att 

det föreligger ett skadligt missbruk. Innan dess gäller det att finna dem. Inom medicinsk 

verksamhet skall man vara särskilt uppmärksam – och misstänksam – om man finner: 

- massiv viktsuppgång på kort tid (10-30 kg/3 månader) 

- nytillkommen gynekomasti (OBS för kirurger!) 

- akne av alvarlig art (OBS för hudläkare) 

- testisatrofi (OBS för urologer) 

- infertilitet (OBS för urologer och gynekologer) 

- sen-muskelruptirer (OBS för ortopeder) 

- nytillkomna psykiska besvär med aggressiva inslag (OBS för psykiater) 

Det som gör att patienterna söker spontant hos läkare är i första hand Infertilitet, rädsla för hjärt- 

och leversjukdom, psykiska besvär som depression och ångest samt sociala besvär. Egentligen 

bör emellertid varje mer djupgående undersökning av personer under 35 års ålder, och om 

särskild anledning finns även i åldrarna däröver, inkludera frågor om bruk av alkohol, rökning och 

dopingmedel. 

Idag finns särskilda informations- och behandlingsresurser vid Dopingjouren, Huddinge sjukhus, 

Beroendecentrum UBB, Örebro, och Resurscentrum, Sahlgrenska sjukhuset. Som stöd för dessa 

instanser finns ett särskilt nätverk, organiserat från Örebro, för de som arbetar kliniskt och 

forskningsmässigt med problem kring bruk av anabola steroider. 

I Göteborg har man som strategi att utreda dessa patienter medicinskt (somatiskt), psykiatariskt, 

psykologiskt och socialt. Konsultmottagningen avser att göra en fullständig utredning för att 

identifiera problemen. Akuta problem skall åtgärdas akut, medan de kroniska vidareremitteras till 

specialister. Exempel på den senare typen av problem är: 

- gynekomasti (behandlas bäst med operation) 

- infertilitet (kräver ett multifaktoriellt synsätt) 

- hjärt-kärlsjukdomar (ofta en specialistuppgift) 

- depression (dito) 

- ångest,.oro (dito) 

- psykos (till specialist) 

- annat missbruk (till specialist) 

Uppföljningen av patienterna sker dock åtminstone initialt på Resurscentrum. 

Utöver detta kan det vara av stort värde att skapa ett nätverk som kan ge utövarna råd om 

alternativ kost till den de använt innan de slutat med anabola steroider. På samma sätt kan det 

vara bra att ha organiserat träningsgrupper på AAS-fria gym för att inte de tidigare dopande 

individerna vid fortsatt träning skall behöva umgås med personer som fortfarande dopar sig. Det 

kan också vara bra att starta samtalsgrupper med personer med samma problem. 

Det finns mycket kunskap vunnen genom arbete med denna patientgrupp på ett mer systematiskt 

sätt. Man ser således tydligare och helt konkret att de som använder anabola steroider 

- har en oerhörd kroppsfixering (ibland narcissism) 

- nås dåligt med den typ av argument som är verkningsfulla för de som inte dopar sig, man 

”når inte fram” till en del av dem) 

- har en störd kroppsuppfattning, de ser saker ingen annan kan se 

- har stor erfarenhet av att administrera steroider (och andra droger) vad gäller sätt och 

doser 

14

Kontakterna med de dopande ger en möjlighet att korrigera deras missuppfattningar, uppdaga 

sociala bekymmer och övrigt missbruk. Ur forskningssynpunkt är det särskilt intressant att notera 

den stora individuella variabiliteten avseende reaktionssätt (varför klara sig vissa från medan 

andra får biverkningar?). 

Genom att skapa ett kunskapscentrum med forskningsmöjligheter blir man en bättre 

diskussionspartner lokalt och regionalt med andra medicinska och sociala instanser. Den 

regionala remissgången underlättas liksom samarbetet med skola, idrottsrörelse etc. 

Doping ur idrottsperspektiv 

Bengt O Eriksson, som i detta sammanhang representerade den medicinska expertisen inom 

Riksidrottsförbundets Dopingkommission, och således talade om doping inom idrotten, påpekade 

att å ena sidan har idrotten sina regler mot doping, medan å andra sidan Riksdagen har lagstiftat 

mot dopning – men det finns klara skillnader i vad som omfattas av dessa olika regelverk. Lagen 

mot dopning omfattar således bara en del av de substanser som Idrottens regelverk har tagit upp. 

Idrottens dopingregler definierar doping inom nio olika grupper av substanser, samt tre grupper 

med dopingmetoder och dessutom tre grupper av substanser där de olika internationella 

specialförbunden kan införa förbud: 

1. Stimulantia 

2. Narkotiska smärtstillande medel 

3. Cannabis-preparat 

4. Anabola ämnen 

5. Peptidhormoner 

6. Beta-2-agonister 

7. Ämnen med anti-östrogen effekt 

8. Maskerande ämnen 

9. Glukokortikosteroider 

Lagen mot dopning omfattar ett mindre antal substanser och nämner inget om särskilda metoder: 

1. Syntetiska, anabola steroider. 

2. Testosteron och dess varianter. 

3. Mänskligt tillväxthormon (hGH) samt frisättande substanser av dessa; till 

exempel gonadotropiner, rhL och rhFSH 

I idrottens regelverk, som det är beskrivet av WADA (World Anti-Doping Agency) upptas under 

Grupp 4 (S 4) dels exogena (kroppsfrämmande) och endogena (kroppsegna) anabola, androgena 

steroider (AAS), dels andra anabola substanser. Man har också givit en definition på vad som är 

en exogen och en endogen steroid samt för dessa ämnen lagt till begreppet analoger och 

definierat också detta begrepp. 

Som exempel på skillnaden mellan dopningslagen och idrottens regler kan påpekas att vissa av 

precursorerna (förstadier) till AAS inte finns med i lagtexten. Exempel på det är 19norandrostendion 

och 19-norandrostendiol, vilka omvandlas i kroppen till nandrolon. Som färdig 

substans är nandrolon är fettlösligt och måste injiceras medan precursorerna är vattenlösliga och 

därför kan intas som tabletter. Intressant är att amerikanska kongressen vägrade att 

läkemedelsklassa dessa precursorer och att de därför kan köpas fritt över disk eller via internet. 

Det är också visat att cirka 10 procent av så kallade nutritional supplements innehåller 

precursorer, vilket dock inte alltid framgår av innehållsförteckningen. Genom att dessa 

precursorer inte är dopningsklassade och inte läkemedelsklassade kan inte tullen stoppa införsel. 

15

Dock kan införsel begränsas till ”eget bruk”. Eriksson påpekade att en ändring av dopningslagen i 

vissa avseenden skulle underlätta arbetet mot doping. 

En annan skillnad är att i dopinglagen ingår inte erytopoietin (”epo”), insulin och ACTH. Däremot 

ingår mänskligt tillväxthormon (hGH) och frisättande substanser, som till exempel GH-releasing 

hormone (GHRH). Det är oklart hur det är med IGF-1 medan gonadotropiner innefattas i 

begreppet frisättande substanser. 

En ytterligare skillnaden är att i idrottens regler är också alla cortisonpreparat förbjudna, liksom en 

del anabolt verkande substanser, som clenbuterol, zeranol och salbutamol (där man dock har 

angivit en koncentrationsgräns under vilket bruket inte är straffbart). 

Ordföranden i Riksidrottsförbundets Dopingkommission, Kristina Olinder, talade om bestraffningsärenden 

inom idrotten. Arbetet mot doping finns väl reglerat i RF:s stadgar: 

I 13 kap RFs stadgar stadgas: Doping i samband med idrottsutövning är förbjudet 

Handläggning regleras i 14 kap i RFs stadgar 

I normalfallet utreder och anmäler Dopingkommissionen ärendena 

Specialidrottsförbundet fattar beslut och dömer (Dopingkommissionen har således inte 

någon dömande funktion) 

Specialidrottsförbundens beslut kan överklagas av idrottsutövaren och 

Dopingkommissionen 

Högsta instans i överklagandekedjan är Riksidrottsnämnden 

Enligt R:s stadgar är det förbjudet för idrottsutövare att 

använda medel eller metoder som är förbjudna i dopinglistan 

anderlåta att inställa sig till dopingkontroll 

vägra att lämna dopingprov 

avvika från dopingkontroll 

genom medel eller metoder försöka dölja bruk av doping 

på annat sätt försvåra dopingkontroll 

medhjälp till doping 

annan än idrottsutövare, till exempel tävlingsfunktionär, ledare eller tränare får inte heller 

hindra eller försvåra dopingkontroll 

bryta mot föreskrifterna för dopingkontroll genom att inte följa dopingkontrollants 

anvisningar 

Om analysresultat visar positivt prov 

kan det förkastas om bevis att det förekommit relevant fel vid provtagning eller analys 

företes 

har idrottaren ett ansvar för vad han eller hon intar (argumentet ”jag visste inte” acceptera 

således sällan som straffminskande) 

i övriga fall fälls idrottsutövaren för doping 

i Sverige dock ett mycket litet utrymme för ursäktande omständigheter 

i vissa fall kan dock strafflindring övervägas, exempelvis vid så kallad misstagsdoping 

för ”lindrigare” substanser, exempelvis efedrin och vid misstagsdoping dömes till minst en 

månads avstängning 

för andra substanser, exempelvis anabola steroider, är straffet två års avstängning 

vid vägran, smitning etc är straffet två års avstängning 

vid återfall är också straffet två årsavstängning (det diskuteras ofta ”livstids avstängning, 

men dels har RF inte ansett att denna typ av bestraffningar hör hemma i en 

frivilligorganisation som idrottsrörelsen, dels skall man ha klart för sig att 2+2 års 

avstängning är oerhört mycket i elitsammanhang 

16

Avstängning omfattar deltagande i tävling eller uppvisning och utövande av uppdrag i den idrottsgren 

inom vilken förseelsen begåtts . 

Definitionen av doping enligt WADA (”brottskatalogen”) i det nya regelverk som med all sannolikhet 

också kommer att införas i Sverige efter nästa Riksidrottsmöte lyder: 

förekomst av förbjuden substans 

bruk eller försök till bruk av förbjuden substans el metod 

vägran eller underlåtenhet att underkasta sig dopingkontroll 

underlåtenhet att iaktta föreskrifter för vistelserapportering 

försvårande av dopingkontrollprocessen 

innehav av förbjudna substanser o metoder m.m. 

olovlig befattning med förbjudna substanser o metoder 

medhjälp 

Straffmätning enligt The World Anti-Doping Code, version 3.0 

Vissa stimulantia: 1) Varning – 1 år, 2) 2 år, 3) livstid, men annan motionsidrott än den 

inom vilket dopingbrottet skedde är möjlig efter 4 år 

Övriga doping: 1) 2 år, 2) livstid men annan motionsidrott än den inom vilket dopingbrottet 

skedde är möjlig efter 4 år 

Bristande rapportering av elitidrottsgruppen för var dess medlemmar befinner sig och är 

anträffbara för dopingprovtagning: 3 mån – 2 år 

Smuggling och tillhandahållande: 4 år – livstid, men annan motionsidrott än den inom 

vilket dopingbrottet skedde är möjlig efter 4 år 

Förutom ovanstående straff finns det ytterligare följder av brott mot dopingreglerna: 

- individuella resultat: i samband med tävling leder dopingbrott automatiskt till 

diskvalifikation av resultatet och förlust av priser, poäng och dylikt 

- i samband med en tävling med flera grenar (exempelvis OS) kan det leda till att alla 

tävlingsresultat blir ogiltiga och leder till förlust av priser och poäng 

- om fler än en lagmedlem är misstänkt, testas hela laget 

- om fler än en lagmedlem har befunnits skyldiga, kan man överväga diskvalifikation 

eller annan disciplinär åtgärd av hela laget 

- om det föreligger exceptionella förhållanden kan man överväga straffsänkning – det 

bör dock påpekas att detta är sällsynt att så sker 

- vid medhjälp i dopingutredningen kan man också överväga viss straffsänkning 

När det gäller diskvalifikation gäller den all verksamhet inom idrotten, och den gäller ekonomiskt 

stöd (helt eller delvis). Om den avstängde avser att komma tillbaka till idrotten måste han eller 

hon vara tillgänglig för dopingkontroller under strafftiden. Den som säger sig vilja sluta och därför 

inte vill genomgå några nya kontroller men sedan ändrar sig får sin strafftid räknad från den tid då 

vederbörande är tillgänglig för nya dopingtester. 

Överklaganden rörande brott mot dopingreglerna kan på internationell nivå göras direkt till CAS, 

Court of Arbitration. På nationell nivå sker det enligt den nationella organisationens regler. 

För dopingbrott har man numera åtta års preskriptionstid. 

17

Laboratorieanalyser 

Mats Garle, Dopinglaboratoriet, berättade att verksamheten vid hans laboratorium initierades 1978 

medan de första kliniska proverna analyserades 1981. Idag är man ett av 30 internationellt 

ackrediterade laboratorier, varav 15 i Europa. Det görs 150 000 tester per år varav 3500 i Sverige 

(2,3 % av alla). Verksamheten styrdes länge av krav från den Olympiska rörelsen, men har nu 

väsentligen tagits över av WADA (som ackrediterare och ”testare av testprogram”) och SWEDAC 

(som svensk kontrollant av laboratoriets kvalitet). 

Huddingelaboratoriet anlayserar prover åt Sveriges idrottsrörelse, Internationella Idrottsförbund 

och andra länders idrottsförbund (exempelvis Island och Litauen analyserar oftast sina prover i 

Sverige). På begäran analyseras anabola steroider också i urinprov från sjukvård, anstalter och 

drogtestande arbetsplatser (sedan 1993). Cirka 2000 prover kommer från utanför idrotten (20 % 

av de från anstalter och sjukvård är positiva för anabola steroider). 

Vid analys och bedömning är det viktigt att tänka på att det är vanligt att dopande individer ofta tar 

flera olika preparat (en blandning av legala och illegala preparat och en blandning av 

dopingpreparat och andra farmaka). På Huddinge sjukhus har man i ett prov funnit upp till åtta 

olika dopingpreparat. Man analyserar inte bara de förbjudna anabola steroiderna utan lika ofta 

deras nedbrytningssubstanser. Sammanlagt analyseras cirka 300 substanser rutinmässig i varje 

prov, vilket är ett svårt och krävande rent laboratoriemässigt. Genom att metaboliterna analyseras 

kan fler dopare avslöjas, och man kan ibland till och med säga något om när intaget gjordes och 

vilka doser det rör sig om (detta intresserar dock i princip inte idrottens rättsliga instanser). 

Anabola steroider kan detekteras mellan 2 veckor och 6 månader efter intag beroende på vilket 

preparat det rör sig om. När det gäller AAS sker oftast verifieringen genom att en eller flera 

nedbrytningsprodukter (metaboliter) identifieras. Nandrolon mätes exempelvis under upp till 6 

månader, men är naturligtvis dosberoende. Intressant är att man mäter även steroider som (ännu) 

inte påvisats i dopingsammanhang någon gång. När det gäller nandrolon bryts denna substans 

ned till 19-NA (19-norandrosteron) och 19-E (19-noretiocholanolon). Dessa ämnen finns 

kroppseget i mycket små mängder hos män, samt i upp till 2,5 gånger högre halt hos kvinnor. 

Vissa p-piller bryts ned till 19-NA, varför p-piller bör efterfrågas i samband med dopingkontroller. 

Ett problem är att det bevisligen förekommer anabola steroiders prohormon i hälsokostprodukter, 

varför kloka idrottsutövare alltid bör undvika kosttillskott och liknande (exempelvis kan det finnas 

förbjudna substanser i ett kosttillskott en gång trots att det inte funnits där i tidigare testningar). 

Sedan OS i Los Angeles 1984 skall ett ackrediterat laboratorium ha tillgång till gaskromatografimasspektrometri 

(GS-MS) och sedan 1995 också gaskromatografi-tandem masspektrometri (GS- 

MS/MS) samt högupplösande masspektrometri (HRMS). Isotopkvot massektrometri (IRMS) är 

också en värdefull teknik, men idag skickas prover för sådana analyser till Tyskland. För vissa 

ämnen används dessutom immunologisk metodik och för bloddoping med erytropoietin 

isoelektrofores. Många av de aktuella instrument kostar cirka 800000 kronor, men de ställer också 

stora krav på de bioanalytiker och kemister för att sköta dem och tolka resultaten rätt. 

På Huddingelaboratoriet har man nyligen installerat två nya apparater för vätskekromatografi 

(liquid chromotography) LS-MS/MS. Det kan vara av intresse att dessa apparater, som gör att 

laboratoriet befinner sig vid den främre fronten i analysen av dopingprover, kostande 7 miljoner 

kronor. De har dessutom kopplats direkt till en provförberedningsapparat, som gör att man kan 

analysera dopingmedel i urin och blod på ett snabbare och enklare sätt idag. 

Utöver framstegen på analysområdet är emellertid det internationella samarbetet mellan 

dopinglaboratorierna av mycket stor vikt. Huddingelaboratoriet förseddes exempelvis mycket 

snabbt med referenssubstansen till THG, som därefter kan analyseras utan större svårigheter. 

Detta kan tas som ett bra exempel på vikten av internationellt samarbete. 

18

Docent Fredrik Nikolajeff, Uppsala universitet, talade om "Ny teknik för dopingstester". Nuvarande 

analysmetoder är dyra, tidskrävande, skrymmande och stationära, men kommer att åtminstone till 

viss del kunna ersättas med en ny generation billiga apparater i handburet format. I ett 

samarbetsprojekt mellan forskare från Ångströmlaboratoriet och Biomedicinskt Centrum i Uppsala 

utvecklas för närvarande ett polymerbaserat sensorchip, vilket skall innehålla såväl provtagning, 

provupparbetning, provrening som detektion. 

Med mikronålar, vilka är tillräckligt långa för att tränga igenom den yttre läderhuden på ett finger 

men samtidigt så korta att de inte når ned till känselnerverna, kommer blodprover snabbt och 

smärtfritt kunna samlas till ett mycket stort antal blodanalyser. Blodproverna kommer sedan 

behandlas för att inte koagulera på sensorchipet, vartefter till exempel röda och vita blodkroppar 

kan separeras i hårstråtunna kanaler. Genom elektrokemisk detektion direkt på chipet fås sedan 

ett första svar inom några minuter. Det kommer också gå att koppla chipet till befintlig, stationär 

utrustning för verifiering av provsvaren. Det finns dessutom tankar på att den handburna 

analysenheten, i vilket sensorchipet placeras, skall kunna sända data till omvärlden genom 

trådlös kommunikation, så att till exempel polis eller tull kan sända preliminära provsvar till en 

sambandscentral. 

En stor fördel med denna nya teknik ligger i nedskalningen av analysutrustningen, vilket möjliggör 

såväl billigare som mobila enheter. Dessutom kommer själva provtagningen kunna förenklas, 

smärtfri blodprovstagning via fingret kan likställas med att ta ett fingeravtryck. Alla dessa fördelar 

förväntas ge helt nya möjligheter för storskalig screening, såväl i idrottssammanhang som vid 

andra typer av kontroller. Dessa tester kommer då kunna ge en bättre bild av dopinganvändandet 

i större populationer. Det kommer dock fortfarande krävas att befintlig, mer sofistikerad utrustning 

analyserar de prover som ger positivt utslag i första skedet, för att undersöka exakt vilka 

substanser som använts och i vilken mängd. 

Avslutning 

Walter Kegös, Mobilisering mot Narkotika, avslutande föredrag hette ” Blickar mot framtiden”. Han 

ansåg att om utvecklingen inte stoppas kommer antalet fall av oprovocerat våld att ökas, liksom 

kvinnomisshandel, våld i krogköer etc. Det är inte troligt att politikerna är benägna att ändra 

lagstiftningen eller att tillföra väsentligt mer resurser till narkotikabekämpningen. Istället måste 

man försöka att effektivisera det arbete som redan görs 

Det som kan göras är bland annat en förbättrad utbildning av alla inblandade och ett förbättrat 

samarbete mellan de goda krafter som arbetar mot narkotika, och det är därvid viktigt att också de 

som arbetar mot anabola steroider kommer med i detta arbete. 

De cirka 130 deltagarna i mötet blev avtackade för sina bidrag och uppmanades se seminariet 

som ett avstamp för ett fortsatt samarbete. 

Referent 

Åke Andrén-Sandberg 

Hemadress: Villavägen 2, 270 35 Blentarp 

Arbetsadress: Kirurgisk avdelning, Sentralsykhuset i Rogaland, 4068 Stavanger, Norge 

19

Seminarium om missbruk av hormonbaserade dopningsmedel, 222 kB

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?