Läs rapporten - Svenska Röda Korset

2. Om rättspraxis samt om
relationen mellan svensk och
internationell rätt
2.1. Inledning
I detta kapitel ges en översikt av betydelsen av rättspraxis i den svenska utlänningsrätten
samt en introduktion till relationen mellan å ena sidan svensk rätt
och å andra sidan EG-rätt och internationell rätt. Syftet är att ge en bakgrund
till den diskussion om olika praxisavgöranden som är rapportens huvudsyfte.
2.2. Rättspraxis i utlänningsrätten
Ämnet för den föreliggande studien är vägledande beslut från Migrationsöverdomstolen
och Migrationsverket samt, som bakgrund till analysen, tidigare
vägledande praxis från regeringen och Utlänningsnämnden. Inledningsvis skall
göras vissa klargöranden om den status dessa avgöranden åtnjuter, vilket är
viktigt för att rätt förstå den betydelse de olika avgörandena har och har haft.
Enligt rättskälleläran är de fyra viktigaste rättskällorna lagtext, förarbeten,
rättspraxis och juridisk doktrin. Lagen är den primära rättskällan, traditionellt
sett följd av förarbeten, praxis och doktrin i fallande ordning. Den vikt som
läggs vid de olika rättskällorna har dock varierat över tid och är inte fastställd
i lag. 11
11 Diskussionen om rättskällor och domstolarnas roll pågår ständigt. Två centrala svenska verk
om allmän rättslära är Aleksander Peczeniks Vad är rätt? Om demokrati, rättsäkerhet, etik och
juridisk argumentation Fritze, Stockholm 1995 och Stig Strömholms Rätt, rättskällor och rättstillämpning
(5 uppl.) Norstedts Juridik, Stockholm, 1996. Ett senare exempel är de diskussioner
som fördes vid ett rättssymposion om domstolarnas roll och betydelse i november 2003 vilket
sammanfattats och kommenterats av Hans Eklund i ”Rättsbildning i ny miljö – hur har domstolarnas
roll och betydelse förändrats?” i Svensk Juristtidning, häfte 3/2004 s. 205–228. Se även
Marianne Eliasson ”Rättsuppfattning, rättskällor och rättsbildning” s. 291–295 samt
Per Henrik Lindblom ”Domstolarnas växande samhällsroll och processens förändrade
funktioner – floskler eller fakta?” s. 229–262 i samma volym.
Begreppet rättspraxis är ett samlingsnamn för tidigare domar från högre domstolar
och andra liknande organ. 12 Rättspraxis ingår även i sedvanerätten. 13 Om
ett mål eller ärende avgjorts av högsta instans är domen vägledande för den
fortsatta rättstillämpningen. Ett sådant vägledande avgörande kallas för prejudikat.
14 Aleksander Peczenik beskriver prejudikat som ”[…] ett avgörande av ett
konkret fall, som blir ett auktoritativt mönster för framtida avgöranden”. 15 Det
skall nämnas att vägledande beslut kan fattas även av en överordnad instans
som inte är högsta instans – exempelvis migrationsdomstolarna – men att ett
sådant vägledande beslut inte kan kallas prejudikat. 16 Peczenik uttrycker det på
följande vis: De högsta domstolsinstansernas avgöranden (Högsta domstolen,
Regeringsrätten och liknande) bör följas i väsentligt liknande fall. Avgöranden
i domstolar som hovrätter, kammarrätter med flera får åberopas som auktoritetsskäl
i väsentligt liknande fall. 17 Med ”väsentligt liknande fall” avses fall där
de väsentliga egenskaperna hos det senare fallet är desamma som de skäl som
var de viktigaste i prejudikatsfallet. 18
I de flesta europeiska rättsordningar – inte minst den svenska – är prejudikat
vägledande men inte juridiskt bindande. 19 Alla prejudikat, oavsett om de är publicerade
eller ej, är att betrakta som vägledande. Prejudikaten har således stor
betydelse i det praktiska juridiska arbetet i domstolar, på myndigheter, för advokater
och liknande eftersom dessa avgöranden ger ledning i hur rätten skall
tolkas och tillämpas. En underrätt går i princip inte emot ett prejudikat om det
inte finns en önskan att ge överinstansen möjligheten att ompröva sin praxis. Ett
praktiskt, processekonomiskt skäl till att inte döma i strid med ett prejudikat är
också att ett sådant avgörande med största sannolikhet kommer att ändras vid
ett överklagande.
12 Exempel på internationell rättspraxis är domar från Internationella Domstolen i Haag,
Europadomstolens rättspraxis, EG-domstolens rättspraxis men också yttranden i enskilda
ärenden av FN:s Tortyrkommitté (CAT) och Kommittén för mänskliga rättigheter
(Human Rights Committee).
13 Sedvanerätt kan beskrivas som oskriven rätt eller gällande rätt som uppstått dels ur tidigare
domstolsavgöranden, dels ur samhälleliga sedvänjor som av staterna erkänts som bindande
regler.
14 Termen ”prejudikat” förekommer inte mer än mycket sparsamt i svensk författningstext.
”Vägledande beslut”, däremot, används bland annat i Rättsinformationsförordningen (SFS
1999:175) (RIF) i vilken det stadgas att domstolarna (och Domstolsverket) skall göra vägledande
beslut tillgängliga (12 §). I andra rättskällor används dock ”prejudikat” som en vedertagen term.
15 Peczenik s. 232.
16 Jfr 6 § RIF.
17 Peczenik s. 232 samt s. 238–239, Strömholm s. 388–390 om varför prejudikat skall vara
vägledande.
18 Peczenik s. 233.
19 I länder med anglosaxiska rättsystem, däremot, är prejudikat bindande för underrätterna.
Se även Peczenik s. 239 f. samt Strömholm s. 385 f.
- 18 - - 19 -