Läs rapporten - Svenska Röda Korset

NIPU:s slutbetänkande kommenterades av ett antal remissinstanser. 55 Flera av
dessa tillstyrkte kommitténs förslag om en ny instansordning med domstolar
hellre än förvaltningsmyndigheter som ansvariga för överprövningen av beslut.
Detta eftersom ett sådant system förmodades skapa större tilltro både hos den
berörde utlänningen och hos allmänheten.
Många remissinstanser uttryckte emellertid också kritik. En genomgående kritik
var att frågan om en specialdomstol i utlänningsärenden inte utretts tillräckligt
ingående. Kammarrätten i Stockholm anförde exempelvis att det inte fanns
några tungt vägande skäl att överföra processen till förvaltningsdomstolarna
och förordade att de förändringar som krävdes skulle göras inom ramen för det
redan existerande systemet. 56 Som ett svar på kritiken om att utredningen inte
varit tillräckligt utförlig tillsattes en ny interdepartemental arbetsgrupp. 57 Dess
uppgift var att ytterligare utreda vissa frågor rörande utlänningsrätten, särskilt
instansordningen. Arbetsgruppens förslag redovisades i en departementspromemoria
i juni 2000. 58
3.2.2. Departementspromemorian ”En specialdomstol för
utlänningsärenden”
Arbetsgruppen lade fram ett förslag med en specialdomstol som andra instans
i utlänningsärenden i stället för NIPU:s alternativ med prövning i länsrätt och
kammarrätt. Det framhölls dock att gruppen inte tog ställning till vilken lösning
som borde väljas. Förslaget rörande en specialdomstol innebar i korthet
att samtliga ärenden som enligt 1989 års lag kunde överklagas till Utlänningsnämnden
istället skulle kunna överklagas till en specialdomstol för utlänningsärenden.
Ärenden som kunde överklagas till allmän förvaltningsdomstol skulle
enligt förslaget även i fortsättningen överklagas dit. Muntlig förhandling skulle
vara obligatorisk i ärenden som rörde avvisning och utvisning, om en part begärde
det och det inte var uppenbart att uppehållstillstånd skulle beviljas.
Även detta förslag remissbehandlades och kommenterades av ett antal olika
aktörer av vilka många var positiva till utredningens förslag i stort. 59 Vikten
av utförliga och tydliga beslutsmotiveringar för rättssäkerheten i asylprocessen
samt att tillräckliga resurser tillfördes för att reformen skulle kunna genomföras
på lämpligt sätt betonades emellertid. 60 Ett flertal av de remissvar som
55 Se UD 1999/310/MAP för en sammanställning.
56 Ibid.
57 Ds. 2000:45 En specialdomstol för utlänningsärenden, se särskilt s. 11–12.
58 Ds. 2000:45 En specialdomstol för utlänningsärenden.
59 Se lista på remissinstanser i UD 1999/1549/MAP.
60 Amnesty International remissvar oktober 2000, Svenska Röda Korset remissvar 2000-10-13.
lämnades av olika domstolar samt av Domstolsverket förordade utredningens
förslag om en specialdomstol med motiveringen att detta alternativ var det mest
fördelaktiga för alla parter samt det mest kostnadseffektiva. 61
En specialdomstol för utlänningsärenden fick dock inget större genomslag i debatten
som efter sommaren 2000 gick något i stå. Först i december 2001, arton
månader efter det att betänkandet presenterats, beslutade riksdagen att uppmana
regeringen att återkomma med ett förslag till en ny instans- och processordning
i utlänningsärenden. 62 I juni 2002, slutligen, överlämnade regeringen
lagrådremissen Ny instans- och processordning i utlänningsärenden till Lagrådet
för yttrande. 63 Lagrådsremissen förordar en förändring av processordningen
i vilken utlänningsärenden placeras i förvaltningsdomstolar.
3.2.3. Lagrådets yttrande oktober 2002 och dess konsekvenser
Lagrådet avgav yttrande i oktober 2002. I yttrandet avstyrkte Lagrådet regeringens
föreslagna processordning och gav utredningen skarp kritik såsom
varandes undermålig och dåligt underbyggd, i synnerhet vad gäller utlänningslagstiftningens
materiella regler. Lagrådet påpekade att:
En grundläggande fråga som inte har tagits upp i lagrådsremissen
eller den bakomliggande utredningen är enligt Lagrådets mening
huruvida det är försvarligt att utan en grundlig genomgång och
bearbetning av den materiella utlänningsregleringen förverkliga
förslagen om en väsentligt ändrad process- och instansordning,
som ju innefattar övergång från handläggning hos förvaltningsmyndigheter
och regeringen till ett system där överprövningen i
princip sker i domstol. 64
Lagrådet framhöll också att det inte var den formella processen som var problemet,
utan det faktum att utlänningslagen är en ramlagstiftning och därför inte
passar för en domstolsprövning. Istället förordade Lagrådet alternativet med
en specialinstans för utlänningsärenden. 65
61 Se Ds 2000:45 kapitel 3.
62 Bet. 2001/02:SfU2, rskr. 2001/02:69–70. I väntan på detta förslag tillsattes flera parallella
utredningar, som exempelvis Utredningen om översyn av regler och praxis vid verkställighet av
avvisnings- och utvisningsbeslut (Verkställighetsutredningen) UD 2002:02. Uppdraget var att
utreda vissa frågor beträffande verkställighet av beslut om avvisning och utvisning, i synnerhet
när utlänningens identitet är oklar. Utredningsbetänkandet Verkställighet vid oklar identitet m.m.
(SOU 2003:25) överlämnades i mars 2003.
63 Lagrådsremiss 6 juni 2002 (Utrikesdepartementet).
64 Lagrådets yttrande 2002-10-09, s. 7.
65 Lagrådets yttrande 2002-10-09, s. 5ff.
- 30 - - 31 -