2003–2004 - Byggnadshyttan på Gotland

Bild 13. Predikstolsdörrens krön bär
den skurna dateringen 1637. Predik-
stolen i övrigt är förmodligen yngre.
Detaljen på bilden visar ett formspråk
typiskt för visbysnickaren Jochim
Sterling, verksam på 1650-, 60- och
70-talen. Evangelisterna målades av
C. W. Pettersson. Foto Maria Ihrsén.
ges efter, eller rent av utföras som kopior av, det som bevarats av det ursprungliga.
Och där förebilderna på platsen inte räckte till så fanns det gott om relevant välbe-
varat material att utgå ifrån i grannsocknarnas kyrkor, som t.ex. målningssviterna
från 1400-talet i Gammelgarn kyrka, attribuerade till den s.k. Passionsmästaren.
Glasmåleriet i såväl Ardre som Dalhem kompletterades på grundval av vad som
fanns kvar av likartade arbeten i andra gotländska kyrkor, något som Pettersson
också noga framhöll i sina rapporter. 37
Ett annat av stilenhetlighetslärans kriterier var osynliggörandet av gränsen mel-
lan gammalt och nytt. Arbetet med predikstolarna i både Ardre och Dalhem ger
exempel på det. Detsamma kan sägas om Dalhem kyrkas bänkinredningar. De i
långskeppets västra del är troget kopierade efter 1600-talets bänkluckor och gav-
lar och någon ambition att redovisa det nya kan inte spåras. Vad glasmålningarna
i Dalhems och Ardres kor beträffar kan original och nytillskott åtskiljas enbart
genom en svag nyansskillnad. Med stolthet förkunnade Odin i sin presentation av
kyrkan och dess restaurering att t.o.m. fackmän haft svårt att skilja de nya glasen
från de gamla. 38 Nytillskotten – åtminstone glas- och muralmåleriet – har försetts
med namn och årtal; detta enligt Odin för att framtidens forskare inte ska »behöva
misstaga sig«. 39
AXEL HERMAN HÄGGS RESTAURERING AV DALHEM KYRKA
45