2003–2004 - Byggnadshyttan på Gotland

Det är alltså inte lätt att placera Häggs och Petterssons restaurerings- och rekon-
struktionsarbeten i ettdera facket på den restaureringsideologiska skalan. Man
kunde ha förväntat sig att Hägg, som fritt skapande konstnär, och med ena foten i
England, i första hand skulle ha följt en romantisk linje i romanförfattaren Walter
Scotts anda. Det gjorde han också; främst då i muralmåleriets fria skapande. Men
som arkitekt och tidigare medarbetare till Helgo Zettervall vid restaureringen av
Uppsala domkyrka, anslöt han också till stilenhetlighetens linje – den som de flesta
arkitekter omhuldade. Slutligen är det också uppenbart att hanteringen av frågan
om bänkinredningarna i Dalhem ligger mycket närmare återhållsamhetens ideo-
logi – den som började vinna mark just vid den tid då restaureringarna av Ardre
och Dalhem genomfördes.
Kombinationen av olika synsätt var i och för sig inte märklig. De flesta restau-
reringsarkitekter erfor svårigheterna att förbli en enda ideologi trogen. I stort som
i smått, i det övergripande etiska förhållningssättet och i den praktiska omsätt-
ningen, vittnar Dalhems kyrkorestaurering om en inställning långt ifrån någon
renlärlighet. Hägg var tillräckligt etablerad och internationellt orienterad för att ha
modet att inte ge sig hän åt en enda doktrin. Som restaureringsprojekt ger Häggs
arbeten – i Dalhem och på andra ställen – uttryck för olika ideal och strömningar.
Samtidigt tyder de också på en personlig frihet och säkerhet att våga tillämpa dem
på ett eget sätt.
i nationens och kyrkans tjänst ‒ bilder med budskap
Det krävs en generös definition av restaureringsbegreppet för att se muralmåleriet
och övrigt måleri på duk och trä i Dalhem och Ardre som delar i en restaurering.
Kyrkoherden i Dalhem, Johannes Odin, hade inga sådana problem. Målsättningen
med de åtgärder, som han själv varit den drivande kraften bakom, hade varit att ge
samtidens människor »någon för ögat skönjbar reflex av, huru även kyrkans inre
ungefär tagit sig ut under sin glansperiod 1310 – 1645«. 41
Själv var Axel Herman Hägg, som vi sett, noga med att skilja mellan restaure-
ring och fritt skapande. Ett helt nykomponerat bildprogram, som det i Dalhem,
kunde enligt honom inte beskrivas som del i en restaurering, utan som ett konst-
närligt uppdrag med utrymme för konstnärlig frihet. I Dalhem handlade det om
att återskapa en utsmyckning som kunde ge ett intryck av den ursprungliga effek-
ten men som i utförandet borde få avspegla den senaste tidens konstnärliga ideal
och tekniska framsteg.
AXEL HERMAN HÄGGS RESTAURERING AV DALHEM KYRKA
47