2003–2004 - Byggnadshyttan på Gotland

Så kom världskriget. Turismen dämpades. Men 20-talet med dess nybyggda,
vita gotlandsbåtar satte fart på en upplevelsesökande turism. Och den gällde fort-
farande i hög grad blomsterängar, fågelsång och studiebesök i medeltidskyrkorna.
Gotlands Turistförening ordnade en »Dalhemstur« med buss, två eller tre gånger i
veckan, som förutom höjdpunkten Dalhem kyrka innefattade besök i Jakobsbergs
utsiktstorn, i Barlingbo kyrka för att studera dopfunten, samt en stunds kringvan-
drande vid klosterruinen i Roma. I avgiften ingick även kaffe med bröd, dvs. bulle
samt en torr och en mjuk kaka, i en trädgård i Dalhem.
Så kom ett nytt världskrig. Gotlandsturismen gick i dvala, men återuppväcktes i
slutet av 40-talet. Dalhemsturerna togs åter upp och de fortsatte några år. Från det
tidiga 50-talet minns jag dem. Jag var guide.
En ung guidande student skulle naturligtvis ha rätt entusiasm inför kyrk-
väggarnas bildmassor. Jag minns hur svårt det var, ty jag hade omoget och med skade-
glädje tagit till mig den ganska fräna kritik som riktats mot arkitekten Hägg och
konstmålaren och konservatorn Pettersson. Jag höll dock inne med sådana kom-
mentarer. Och det gjorde mig lite ont om Wilhelm Pettersson, ty jag hade sett »far-
bror« Pettersson sitta med dinglande ben på enkla men höga byggnadsställningar i
Fröjel kyrka sommaren 1938 då han lockade fram sköna bilder i korvalvet, samt en
»helig biskop« på östra korväggen. Då var han, har jag senare begripit, en konserva-
tor som skulle ha kunnat få godkänt av vår tids antikvarier och byråkrater.
Men jag minns också hur jag för nu kanske femton år sedan kom med en grupp
synnerligen kulturhistorisk intresserade äldre tyskar. Jag hade visat dem Gothem,
Anga och Norrlanda. När vi steg in i helgedomen i Dalhem sade en i hög grad bil-
dad och lärd dam: SO eine schöne Kirche! En fri översättare skulle måhända våga:
Äntligen en riktigt vacker kyrka! Hon hade väl med viss missräkning försökt tolka de
alltmer försvinnande bilderna i Gothem och tyckte nog att Anga var bra liten.
Byggnadshyttans och samfällighetens verksamheter är underkastade många
antikvariska myndighetstillstånd och -kontroller. Länsstyrelsens kyrkoantikvarie
ger tillstånden och förordnar om tillsyn och antikvarisk kontroll. Denna görs oftast
av länsmuseet, och där har Louise Borgö i några år varit den flitigaste kontrollanten.
Hon har följt restaureringarna från upptaktsmöten till slutbesiktning och varit med
vid de många byggmötenas livliga diskussioner. Här rapporterar hon om den nyli-
gen genomförda stora inre restaureringen i Dalhem.
FÖRORD
Så här långt efter den häggska restaureringen måste man med odelad beundran
betänka den tidens beslutsprocesser och finansiella lösningar. Drivande kraft var
7