Autenticitet i en digital värld

Den svenska definitionen på allmän handling anges i TF:
77
KENNETH HÄNSTRÖM
Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning som
kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt
hjälpmedel. Handling är allmän, om den förvaras hos myndighet och
enligt 6 eller 7 §§ är att anse som inkommen till eller upprättad hos myndighet.
(SFS 1949:105, 2 kap. 3 §)
Andra lagar som styr framställningen av allmänna handlingar är Arkivlagen
och Arkivförordningen, Förvaltningslagen och Sekretesslagen.
Riksarkivet är enligt Arkivförordningen bemyndigat att utfärda föreskrifter
för myndigheterna i arkivfrågor (SFS 1991:446, § 2). Förvaltningslagen
anger att myndigheterna är skyldiga att ta emot och registrera
handlingar (SFS 1986:223, § 5), och registreringsskyldigheten definieras
i detalj i Sekretesslagen som anger att de inkommande eller upprättade
handlingarna utan dröjsmål skall registreras om de inte uppenbart är av
ringa betydelse för verksamheten. Registreringen skall omfatta:
1. datum, då handlingen kom in eller upprättades, 2. diarienummer eller
annan beteckning som har åsatts handlingen, 3. i förekommande fall från
vem handlingen har kommit in eller till vem den har expedierats, 4. i
korthet vad handlingen rör (SFS 1980:100, 5 kap. 2 §).
Arkivlagen styr hur arkivbildningen uppkommer och ställer också krav
på hanteringen:
En myndighets arkiv bildas av de allmänna handlingarna från myndighetens
verksamhet och sådana handlingar som avses i 2 kap. 9 § TF och
som myndigheten beslutar skall tas om hand för arkivering /…/ Myndigheternas
arkiv skall bevaras, hållas ordnade och vårdas så att de tillgodoser
rätten att ta del av allmänna handlingar, behovet av information för
rättskipningen och förvaltningen, och forskningens behov. (SFS 1990:
782, 3 §)
Det korta tidsförhållandet mellan allmän handling och arkivhandling,
noteras redan av Nils Nilsson (1973) som såg en klar distinktion mellan