Autenticitet i en digital värld

91
KENNETH HÄNSTRÖM
• beskrivning av lagrade data som struktur, samband och definitioner,
samt
• redogörelse för förändringar i systemet/applikationen.
I dokumentationen skall det framgå ”vilka dokument (sic!) som finns i
systemet” och vilka ”sammanställningar av uppgifter som myndigheten
kan eller har kunnat göra” (RA-FS, 2003:2, 4 kap. 5 §). I de allmänna
råden kan märkas att man bör redovisa dokumentation över de behörighetssystem
som använts. I kap. 5 anges de regler som myndigheten har
att följa vid egen långtidslagring. 1 § anger att upptagningarna fortlöpande
skall ”framställas, […] hanteras, förvaras och vårdas så att den
fysiska och logiska kvaliteten bibehålls”. Myndigheten skall också upprätta
en plan för långtidslagringen. I de allmänna råden för paragrafen ges
en beskrivning av vad Riksarkivet anser vara bland de viktigaste
punkterna för att möjliggöra långsiktigt bevarande, här anges:
• överföring till annan databärare,
• databärare (typ och fabrikat),
• klimat,
• kontrolläsning (läsfel och annan vård),
• användningsfrekvens (om beständigheten påverkas),
• bevakningsdatum för olika moment, samt
• ansvarig operatör.
Om man tolkar innehållet i denna paragraf, ser man att det övergripande
syftet är att bevara informationsinnehållet genom periodisk överföring
av data till nya media, samt att man har kontroll över den fysiska
förvaringen och användningens eventuella negativa påverkan på beständigheten.
I 5 kap. 4 § anges att man skall ge upptagningarna en dataorganisation
och datarepresentation som medger att informationen kan återvinnas
på lång sikt. I praktiken innebär detta val av en bevarandemodell
där man styrs att välja godkända standardiserade format och t.ex. lagra
sekventiellt och i fasta post- och fältlängder. 5 kap. 5 och 6 §§ behandlar
valet av den fysiska databäraren (som skall följa kraven i RA-FS 2003:1),