Autenticitet i en digital värld

81
KENNETH HÄNSTRÖM
usable in a meaningful and valid way has not been meaningfully preserved,
i.e., has not been preserved at all” (Rothenberg 2000, 54), vilket
speglar en mer övergripande fråga för denna studie: uppfyller kraven på
autenticitet det behov av bevisvärde som handlingarna skall ha för att
vara värda att bevaras?
En grundförutsättning för att bestämma autenticitet, är att man i förväg
definierar de krav eller en standard som man kan relatera till. Kraven
kan t.ex. utgå från den allmänna tilltro till handlingar som finns i samhället
och som eventuellt är befäst med lagstiftning inom området. Den
mest ursprungliga metoden för att erhålla autenticitet, som har sitt
ursprung i antiken, är kontrollerad förvaring där handlingarnas förvaringsplats
hos en oberoende tredjepart har tilltro hos allmänheten
(MacNeil 2000). Andra metoder kan vara knutna till handlingen i sig
och specificera krav på handlingens form och dess hantering. Identifiering
av sådana krav är precis vad UBC- och InterPares-projekten
arbetat med. Med utgångspunkt i definitionen av records har ett antal
egenskaper identifierats som krävs för att man skall erhålla ett komplett
record med bevisvärde. För att det skall vara autentiskt krävs ytterligare
egenskaper, framför allt vad avser elektroniska records. Projektets resultat
sammanfattas i en dokumentprofil som listar vilka metadataelement som
är nödvändiga att dokumentera för att garantera autenticitet (Duranti,
Eastwood & MacNeil 1996, templ. 8): 5
1. Metod för överföring
– manuella eller automatiska rutiner som kan garantera
eller dokumentera överföringstillfället
2. Form för överföring
Den form ett record har när det skapas eller mottas måste dokumenteras
för att garantera dess autenticitet:
– datum och tid (upprättande, överföring och mottagande)
– upphovsman
– adressat(er)/mottagare
– titel/ämne
– klassifikationskod
– registreringsbeteckning (i förekommande fall)