Autenticitet i en digital värld

89
KENNETH HÄNSTRÖM
• den kostnad man är beredd att betala för att uppnå sitt bevarandemål.
Kenneth Thibodeau (1999) har sammanfattat de fem huvudalternativ för
bevarande av elektroniska handlingar som oftast brukar användas:
1. Bevara originalteknologin som använts för att skapa och bevara
handlingar;
2. Emulera (härma) originalteknologin på nya plattformar;
3. Migrera (överföra med bibehållen funktion) den nödvändiga
mjukvaran som behövs för att återskapa, leverera och använda
handlingarna;
4. Migrera handlingarna till ”up-to-dateformat”, d.v.s. att lämna
originalformaten och programvaran och hela tiden konvertera till
nya standard- eller defacto standardformat allteftersom de utvecklas
och införs;
5. Konvertera handlingar till standardformat, vilket dock definitivt
innebär informationsförluster som kan påverka återskapandet,
t.ex. vad gäller autenticitet.
Vid tidpunkten för Kenneth Thibodeaus artikel (1999) hade användningen
av filformatet XML inte kommit så långt som idag. Bevarande i
XML-taggade filer är ett sorts mellanting mellan emulering av originalkontext
och lagring på standardformat. XML är både relativt billigt och
passar bra för långsiktslagring. Strategin med konvertering till XMLformat
bör därför läggas till i listan som ett nytt sjätte alternativ till de
föregående valen. Utifrån innehållet i strategivalen kan man indela dessa i
två huvudkategorier; att bevara originalformen eller inte. I de tre första
alternativen gäller det att bibehålla originalformen. Generellt kan sägas
att ju närmare originalteknologin med originalformat, ju mindre problem
med autenticitet. (Å andra sidan kan man anta att ju närmare
originalteknologin man förhåller sig, desto större problem kommer man
troligen att få på sikt med konverteringar och variationer av teknologilösningar.)
I de tre sista valen (inklusive XML) utgår man från tanken att
lämna originalformen och främst koncentrera sig på att bevara informationsinnehållet.
I valet av sådan metod blir man istället tvungen att aktivt