Arkitekturprinciper för informationsöverlägsenhet i framtidens ...

“.. Som en följd av detta kan en beslutsfattares datorstöd bli omfattande och det kan ha förmåga
att leverera starkt specialiserade och komplexa kunskapsprodukter... Resonemangsstöd är ett område
som växer i betydelse i takt med att beslutsfattare ger sig i kast med alltmer komplicerade och
tidskritiska beslutssituationer och får tillgång till stora mängder information som kan ge stöd i dessa
situationer.” [6]
Arbetsmängden och komplexiteten som är förknippad med hantering av inmatad
information kan idag vara lika viktiga problem som brist på information. Forskning
visar [5] att de tre belastningsfaktorerna komplexitet, osäkerhet och tidspress har
likartade effekter på beslutsprocessen: vid måttligt ökad belastning uppstår ofta en
förbättring av prestationsförmågan, mer information/ökad komplexitet ger möjlighet
till en mer realistisk omvärldsuppfattning, en viss grad av osäkerhet i informationen
kan påminna om behovet av att disponera sina resurser för att kunna möta okända
risker och krav på beslut inom en given tid kan driva fram ett mer systematiskt och
fokuserat arbetssätt. Men över en viss nivå av belastning inträder alltid en försämring
av beslutens kvalitet, större ju högre belastningen är. Beslutsfattarens uppmärksamhet
riktas alltmer mot själva belastningen och dess negativa effekter på honom själv,
andra individer och grupper, och frågan om hur den ska kunna minskas tar över
uppmärksamhet från den egentliga beslutssituationen. Kvaliteten på besluten sjunker,
och man får mindre självreflektion, mindre planering, mer stereotypa beslut, sämre
kontroll över verkställandet, större risktagande, fler brott mot regler och större tendens
att undvika eller fly från problem i stället för att ta itu med dem.
Informationsmängden kommer i framtiden att fortsätta att öka, tidspressen kommer
att bli än större och osäkerheten kommer att finnas kvar men anta andra former.
Istället för brist på kunskap om fiendens gruppering kommer osynliga hot från
smygfarkoster och intelligenta vapen, hot från taktiska missiler med extremt kort
anflygningstid osv.
Det man måste göra för att motverka dessa hot mot ledningsfunktionen är att intensifiera
arbetet med att integrera systemen, att skapa system av system, att anlägga ett
mer integrerat synsätt av typ sensor-to-shooter på hur system ska byggas upp, samt att
för ledningssystemen konstruera representationer som visar operatörens eller beslutsfattarens
möjligheter, snarare än sedvanliga enkla lägesavbildningar. Sådana traditionella
representationer degenererar lätt till ett myller av fientliga och egna målangivelser,
utlagda på en karta vars underliggande informationsskikt snart skyms av den
snabbt ökande rapportmängden. I dagens ledningsstödsystem på hög nivå saknas
dessutom i regel automatisk målföljning och lägesuppdatering, vilket bland annat
innebär att informationens kvalitet merendels är mer eller mindre okänd.
Eftersom det framtida ledningsstödsystemet kommer att behöva hantera en stor mängd
information som är resultat av beräkningar baserade på delvis osäkra grunddata,
kommer det att bli allt viktigare att kvaliteten på beslutsunderlaget kan utvärderas av
systemet och presenteras så att det korrekt kan uppfattas av användaren [5].
Om uppgiften enbart är att beskriva kvaliteten hos innehållet i en databas med
grunddata är lösningen förhållandevis enkel: man får kräva att dataleverantören ger ett
kvalitetsmått av specificerat slag tillsammans med sina data samt att han dokumenterar
den process som har använts för att producera kvalitetsmåttet. Detta kvalitetsmått
måste sedan presenteras tillsammans med den efterfrågade informationen på ett
- 13 -