Arkitekturprinciper för informationsöverlägsenhet i framtidens ...

Framgångsrikt tillämpad evolutionär systemutveckling skulle leda till att utvecklingsresultatet
vid varje tillfälle är grundat på erfarenhet av faktisk användning, inklusive
bedömningar av vad som fungerar väl och mindre väl samt vad som saknas helt.
Denna bedömning görs naturligtvis bäst av systemets användare, under förutsättning
att de har adekvat utbildning och erfarenhet för uppgiften, men det är viktigt att inse
att användare endast ser systemets yta och yttre funktionalitet (eller förmåga), och
därtill oftast bara vissa delar av den, och att användarbedömningar därför bara kan ge
en del av det beslutsunderlag som krävs för beslut om hur man ska gå vidare.
Nackdelar med en evolutionär modell är att ett slutdatum för processen inte kan anges
från början, att processen sällan leder till användbart resultat förrän flera etapper har
genomförts, och att metoden därför kräver en uthållig beställare. Den mest uppenbara
fördelen är att realismen i planeringen kan öka dramatiskt och att högre beslutsfattare
kan delta i processen på ett sätt som motsvarar projektets betydelse för organisationen,
utan att hamna i händerna på den ena eller andra parten i utvecklingsprojektet.
Ledningssystemet skall ytterst öka förmågan att fatta rätt beslut i rätt tid. Det går alltid
att ifrågasätta om komplexa informationssystem kan göras tillräckligt robusta och
tillförlitliga för att verkligen åstadkomma detta. Det är ännu obevisat att evolutionär
utvecklingsmetodik, med sin eftersträvade flexibilitet och decentralisering, kan styras
och kontrolleras tillräckligt väl för att leda till och upprätthålla väl fungerande och
säkra system med adekvat och modern funktion. Det finns också frågetecken kring om
det är möjligt att i tillräcklig grad anpassa tekniken till människans behov. Kostnadseffektiviteten
för ledningsstödsystemets olika delsystem och komponenter är ytterligare
en osäkerhet.
Stora men gradvisa förändringar sker av metodik och teknik för utveckling av
komplexa programsystem. Några exempel på aktuella utvecklingsområden är:
• objektorientering
• återanvändbar programvara
• distribuerade grupputvecklingsmiljöer
• robusta distribuerade system
• högre ordningens program, som kan användas för att stödja specificering och
utveckling av andra datorprogram.
Några av dessa områden kommer att beröras i fortsättningen. Vi har valt att dela in vår
beskrivning i två avsnitt. I det första diskuterar vi metoder och i det andra komponenter,
verktyg och infrastruktur. Denna indelning är naturligtvis ganska godtycklig.
Metodikansatser behöver stöd i form av programverktyg och utvecklingsomgivningar,
och en metodik som t ex objektorientering är ganska ointressant utan stöd i programspråk
och utvecklingsverktyg. Med andra ord är det kombinationen av metodik och
verktyg som, tillsammans med goda organisatoriska förutsättningar, möjliggör
effektiv systemutveckling. Metodiken och verktygen bör vara in i minsta detalj
anpassade till varandra.
- 43 -