Arkitekturprinciper för informationsöverlägsenhet i framtidens ...

omfattning; däremot har frågeställningar kring Försvarsmaktens gemensamma
grundsystem varit föremål för diskussioner som tagit mycket tid och kraft
Vi ger i avsnitt 3.2.1 exempel och synpunkter på val av utvecklingsmetodik och
utvecklingsmodell men tror för övrigt inte att utarbetande av sådana nya standarder
eller ”modeller” är en lämplig uppgift för FOA. Däremot anser vi att FOAs
informationstekniska och operationsanalytiska kompetens bör utnyttjas för att värdera
förslag till nya utvecklings- och förvaltningsmodeller. Det klassiska svenska remissförfarandet
vore utan tvekan värt en renässans på detta område.
Vi anser också att utvecklingen har gett dem rätt som gentemot en tidigare dominerande
trend av användarfokusering, inte bara i form av delaktighet utan i form av totalt
utvecklingsansvar, hävdat att ledningssystemutveckling är en utpräglat högteknologisk
aktivitet, som kräver professionell teknisk-vetenskaplig kompetens på hög nivå för att
lyckas. Att tillgång till och inflytande för sådan kompetens är ett nödvändigt men inte
tillräckligt villkor för framgångsrik systemutveckling borde inte behöva sägas. Varaktig
framgång kommer endast den organisation till del som förmår att integrera alla de
kompetenser och erfarenheter som behövs för denna komplexa verksamhet. Hit måste,
förutom den militära ledningspersonalen själv, också räknas försvarsanalytiker, kognitions-
och beslutsforskare, organisationsexperter, dataloger och systemarkitekter och
inte minst tillämpade matematiker med inriktning mot informationsfusion, beslutsstödsmetodik
och planeringsmetodik.
Det har visat sig att tolkning och användning av begreppet systemarkitektur i samband
med forskning om försvarets framtida ledningssystem är både omtvistad och flertydig.
Detta kan tyckas vara naturligt eftersom begreppet ledningssystem inom försvarsmakten
inte enbart avser tekniska system, än mindre enbart programsystem, utan
också innefattar doktrinmässiga, organisatoriska och personella aspekter på ledning av
stridskrafter.
En del forskare (se t ex [9]) anser att informationssystemarkitektur egentligen inte
handlar om processen att bygga system utan om att ställa krav på hur systemen skall
vara beskaffade. De centrala egenskaperna är enligt denna uppfattning: struktur och
avgränsning, innehåll (funktion och data), relation mellan system, relation till verksamheten
och migration/förändring.
Men man kan ju inte ställa rimliga krav om man inte vet vad som är möjligt och
rimligt att kräva. Detta är redan ett stort problem i en situation där inte ens specialister
alltid kan följa med den snabba utvecklingen. En konstruktion blir naturligtvis inte
heller bra om den enbart utgör ett konglomerat av delar som olika användargrupper i
en organisation ansett nödvändiga. Konstruktörens eller systemarkitektens uppgift
kommer att vara lika viktig som någonsin, men förskjuts från att lägga fast systemets
hela utformning en gång för alla, till att på användarnas uppdrag initiera, planera och
underhålla en ständigt växande struktur.
Eftersom ett informationssystem omfattar inte bara programvara utan också datalager
och dataflöden, maskinell utrustning, och framför allt, verksamhetsprocesser, behöver
arkitekturen hos ett informationssystem i regel beskrivas och diskuteras på flera
- 17 -