Arkitekturprinciper för informationsöverlägsenhet i framtidens ...

projekt, men när det småningom visar sig att de i en verksamhet ingående olika
systemen allt mer måste integreras och därvid behöver kunna utbyta information med
varandra, måste först systemens begreppsvärldar ensas eller automatisk översättning
mellan dem ske.
Detta förutsätter att teknik som bygger upp något av de många olika skikt som
systemet består av, kan bytas ut helt eller delvis utan att systemet upphör att fungera
väl. Inte ens väl genomtänkt och samordnad systemarkitektur av konventionellt slag
har som regel kunnat förhindra att viss teknik, viss organisation etc byggts in i
systemet på ett sätt som kraftigt begränsar möjligheterna till vidareutveckling och
underhåll. Det är alltså inte tillräckligt att skapa ett system som är en perfekt maskin
när det sätts i drift (i och för sig en som regel ouppnåelig dröm), utan det krävs
framför allt att de många delar systemet består av är sammankopplade på ett så
flexibelt sätt att de kan bytas ut utan att andra delsystem eller helheten påverkas
negativt.
Ett intressant och aktuellt forskningsfält inom informationssystemområdet, som vi tror
kan spela en viktig roll för att underlätta evolutionär systemutveckling, är framväxten
av s k medlarsystem (avsnitt 3.2.6), som är avsedda att möjliggöra automatisk
översättning mellan olika databasers begreppsvärldar eller scheman, dvs namn och
andra karakteristika hos deras datatermer och de semantiska sambanden datatermerna
emellan. Då och då ställer förändringar i verksamheten krav på att nya, genomgripande
begreppsvärldar skapas. Ett argument för evolutionär systemutveckling är att
man kan och bör pröva dessa nya begrepp i praktiken vid sidan av de traditionella, och
därvid utnyttja de möjligheter som finns att genom medlarsystem låta olika systemgenerationer
samexistera och samverka. Detta är dock i allmänhet inte möjligt om
systemen från början konstruerats helt utan gemensam begreppsmässig grund:
medlaren kan inte skapa en dataterm om den inte redan finns i någon form eller kan
beräknas ur annan tillgänglig information. Detta är ett exempel på en allmän begränsning
av vad som kan åstadkommas med en rent evolutionär attityd till systemutveckling.
Modellering och simulering (MoS) är begrepp som har en utomordentligt vidsträckt
innebörd. I en grundläggande mening är allt mänskligt tänkande baserat på modeller,
tillfälligt skapade eller mer permanenta. Att simulera är att aktivera en modell samt att
iaktta och registrera det förlopp som utspelar sig när modellens tillstånd utvecklas i
enlighet med de regler eller lagar som vi tilldelat den. Modellering och simulering har
fått en utomordentligt stor praktisk betydelse. Några viktiga orsaker till detta är [4]:
• verktyg och metodik i växelverkan möjliggör i datorns tidsålder modellering och
simulering av processer som kan fånga det förutsägbara inslaget, trenden, i
naturliga fenomen så komplexa att människan tidigare stått helt utan effektiva
prognosinstrument
• det har i många fall visat sig möjligt att särskilja metodiken från det enskilda problemet
och därvid utveckla generiska verktyg som med en begränsad och relativt
rutinbetonad arbetsinsats kan appliceras på problem inom en vid klass; i dessa fall
kan det alltså vara både vetenskapligt och ekonomiskt lönsamt att satsa mycket
stora och kvalificerade resurser på att analysera och finslipa metodiken och
utgående från detta skapa de generiska verktygen. Det är uppenbart att denna väg
- 27 -