S:t MICHEL - Arkisto.gsf.fi

14
Sjiiarnas stra ndko ntu rer, Piiijiinnes bottenrelief.
Vid en granskning af sjoa rnas begransning, de ras utstrackning
oeh lagen i Iorhallande till hvarandra, finner man en viss regelb undenhet
i afseende a strandliniernas riktningar. I synnerhet framtr ader
delta vid de storre sjoarn a, i det att strand erna har i stora drag Iolja
vissa riktn ingar at. Salunda aro vikarna i Paijanne pa ett i ogo nenfaliande
satt utstrackta i N.W. oeh S.E., hvarvid stranderna hafva ett i
det narmaste ratlinigt Iorlopp. Samma riktningar galla afven liir en
mangd af vattendragen pa omse sido r om denna sto ra vattensamlingsbassin.
Flere af dem aro langa oeh smala oeh ligga i direkt fortsattning
till nagon af Paij annes N.W.-S.E:liga strandriktningar. Ofv erhufvud
kan man, da omradet betrakt as i stora drag sa ga, att hos flertalet
sjoar de N.W.-S.E:liga strandkonturerna aro de Iorha rskende. Mindre
tydl igt Irarntrader en N.E.-S.\V:lig riktn ing. En annan ornstandighet, som
dock forst vid granskning af Iorhallandena ute i naturen blir markb ar,
ar liirekomsten af branta strander, pa sina stallen varkliga bergstupor,
just vid de skarpast markerade N.\V.-S.E:liga strandriktningarna. Detta
tyd er pa att anlaggningen af sjobackena rnaste hafva samband m ed
sjalfva berggrundens beskaffenhet, oeh man ledes latt tiII tanken, att
de i samma riktningar utdragna strandkonturerna aro betingade af
gamla, hela berggrunden genomdraga nde liirkastningsspriekor.
En af Lotsofverstyrelsen uppgjord djupkarta ofver Paijanne ar
myeket upplysande liir denna fraga. Kartan har pa Sallskapets for Finlands
geografi liiranstalta nde blifvit omarbe tad, sa att bottenrelie fen
as kildliggores genom sammanhangande kurvor pa sa mma satt som en
hojdkarta atergifver hojderna pa land. Af denna Irarngar att Paijannes
botten ar genomdragen af flere djupa grafformiga insanknin gar, af
hvilka de fiesta aro utstrackta paralIelt med hvarandra oeh i riktningar,
som sa mmanfalia med de skarpt frarntradande N.W.-S.E:liga riktninga rna
hos stranderna. Stors ta dju pet, 93 m., finnes i Rutalahti vik i norra
delen af Paijanne. Det bildar har djupaste stallet i en jamlorelsevis
smal sanka, som fran andan af Rutalahti i N.W.:lig riktning gar fram
ofver bottnen af sjon till vastra stranden . Langst i N.W. ar djup et i
sankan 70-75 m. Da sjobott nen pa sodra sidan af insankningen ligger
40- 30 m. under vattennivan, ar sankans djup raknadt fran Paijannes
botten pa detta stalle i rundt tal 40-50 m. En annan likartad sanka
gar fran andan af Korospohja vik i N.W:lig riktning ofver sjon; de ss
djup varierar mellan 50 o. 55 m. En tredje med ell djup varierande
mella n 50 oeh 60 m. gar fran norra sidan af Kilvensalo 0 i N.W:lig