Läs rapporten - Arbetsförmedlingen

Metod
Innan en utvärdering påbörjas måste ställning tas till vilken målvariabel som ska
studeras, dvs. på vilken grund avgörandet om ett program är ”lyckat” eller inte
ska göras. Då bör man naturligtvis beakta vad beslutsfattarna har för intentioner
med programmet. Arbetsmarknadsutbildningen har som sagt tillväxtpolitiska,
stabiliseringspolitiska och fördelningspolitiska mål. Målet är att ge arbetslösa
bättre möjlighet att komma tillbaka till arbetsmarknaden efter arbetslöshet. Det
är därför lämpligt att välja övergångar till arbete som målvariabel. En annan
målvariabel skulle kunna vara lön (eller inkomst). Tanken är att utbildningsdeltagarna
borde få högre lön om de får jobb inom det yrke utbildningen syftade
till. På grund av den korta uppföljningsperioden i föreliggande studie är det
dock osäkert om sådana löneeffekter har hunnit att uppstå och vi väljer därför
att enbart studera sysselsättning.
Sysselsättningseffekten av arbetsmarknadsutbildning mäter hur många fler av de
arbetslösa som får jobb när de har deltagit i utbildningen än om de inte skulle ha
gjort det. Problemet är att vi inte vet vad som skulle ha hänt med deltagargruppen
om de inte hade fått delta i arbetsmarknadsutbildning. Därför måste vi jämföra
med en annan grupp personer, en så kallad ”kontrollgrupp”. Det är nödvändigt
att dessa är så lika deltagargruppen som möjligt för att korrekta slutsatser
ska kunna dras. Vi har valt att välja kontrollgruppen från stocken arbetslösa
den 15 maj 1999, d.v.s. i mitten av det andra kvartalet.
När deltagargruppen följs upp sex månader efter avslutad utbildning kan en
jämförelse göras med kontrollgruppens arbetsmarknadsstatus vid samma tidpunkt.
Antagandet är att eventuella skillnaden mellan grupperna när det gäller
sysselsättningsgrad är en effekt av arbetsmarknadsutbildningen. För att detta ska
vara ett korrekt antagande krävs dock att det inte finns andra omständigheter
som påverkar utfallet, vilket det med största sannolikhet gör. Det finns skäl att
tro att de som deltar inte är ett slumpmässigt urval av alla som blir arbetslösa.
För det första finns deltagarnas incitament att delta som rimligen bygger på någon
typ av bedömning av behovet/värdet av att delta jämfört med att inte delta.
För det andra finns arbetsförmedlarnas agerande och benägenhet att erbjuda
olika sökande plats i arbetsmarknadsutbildning. Deras bedömningar grundas
bland annat på de målformuleringar som gäller för verksamheten. Under 1999
var målet att 70 procent skulle ha jobb efter avslutad arbetsmarknadsutbildning,
något som kan påverka förmedlarna att endast erbjuda sökande med goda förut-
9